Aktuella frågor2 november 2015 16:12

"En feministisk regering måste göra mer för att förändra de ihållande löneskillnaderna."

Kvinnor har lägre ingångslöner än män och orättvisan förstärks genom hela arbetslivet. Att återinföra de årliga lönekartläggningarna är ett effektivt verktyg som regeringen har inom räckhåll.
Det skriver 17 representanter för 15:56-rörelsen.

Stefan Löfven i Helsingborg i augusti 2014. Under valrörelsen lovade han att under sitt första år som statsminister återinföra årliga lönekartläggningar. Det är dags att gå från ord till handling, skriver artikelförfattarna.Bild: Stefan Ed
I valrörelsen lovade Stefan Löfven (S) att under sitt första år som statsminister återinföra årliga lönekartläggningar. De är ett viktigt verktyg för att upptäcka och göra något åt osakliga löneskillnader mellan kvinnor och män.
Läs mer:Replik: "Vi ska föreslå årliga lönekartläggningar"
Nu har Löfvens första år gått utan att löftet har uppfyllts. Något förslag om lönekartläggningar finns inte heller med på den lista över propositioner som regeringen planerar att lägga fram.
Trots Löfvens löfte, trots att riksdagen sagt ja till att genomföra årliga lönekartläggningaroch trots att lönekartläggningar är ett framgångsrikt sätt att komma åt ojämställda löner avvaktar regeringen.
Vi, kvinnoorganisationer, fackförbund och partiernas kvinnoförbund, vill inte vänta längre. Vi vill ha svar – varför duckar den feministiska regeringen för frågan om lönekartläggningar?
Den genomsnittliga löneskillnaden mellan kvinnor och män i Sverige är 13,4 procent. Omräknat i tid innebär det att kvinnor arbetar gratis efter klockan 15:56, räknat på en arbetsdag mellan klockan 8 och 17.
Utvecklingen går framåt, men långsamt. Gapet mellan kvinnors och mäns inkomster har i stort sett varit oförändrat sedan 1980-talet.
15:56-rörelsen finns för att sätta press på politiker, beslutsfattare och arbetsgivare så att utvecklingen ska gå snabbare.
Under de fyra år som 15:56-rörelsen funnits har löneskillnaderna minskat med motsvarande fem minuter om dagen. Om takten förblir densamma får kvinnor lön för hela sin arbetsdag först år 2066.
Regeringen måste återinföra krav på årliga lönekartläggningar hos alla arbetsgivare och kontrollfunktioner som ser till att de följs. Genom lönekartläggningar kan arbetsgivare upptäcka och åtgärda löneskillnader mellan kvinnor och män.
Granskningar gjorda av Diskrimineringsombudsmannen och den tidigare Jämställdhetsombudsmannen visar att metoden fungerar. Bättre systematik i lönekartläggningsarbetet hos arbetsgivare innebär att många arbetstagare, i de flesta fall kvinnor, får sina löner justerade.
Där lönekartläggningar görs är skillnaden mellan mäns och kvinnors löner mindre än där metoden inte används. Arbetet med kartläggningar blir dessutom enklare och mindre krångligt om arbetet bedrivs kontinuerligt och systematiskt.
Enligt den jämställdhetslag som fanns förut skulle alla företag med tio eller fler anställda göra lönekartläggningar varje år, men år 2008 valde alliansregeringen att lätta på kraven. Sedan dess gäller att lönekartläggningar bara behöver göras vart tredje år och att bara arbetsplatser med fler än 25 anställda behöver ha en handlingsplan för jämställda löner.
En feministisk regering måste göra mer för att förändra de ihållande löneskillnaderna. Genomsnittskvinnan tjänar 4 500 kronor mindre än genomsnittsmannen varje månad. På ett år blir det 54 000 kronor. Kvinnor har lägre ingångslöner än män och orättvisan förstärks genom hela arbetslivet. Att återinföra de årliga lönekartläggningarna är ett effektivt verktyg som regeringen har inom räckhåll. Det är dags att gå från ord till handling.
Amineh Kakabaveh,ordförande, Varken hora eller kuvad
Britta Lejon, ordförande, Fackförbundet ST
Britt-Marie Söderberg Torstensson, ordförande,Winnet Sverige
Carina Ohlsson, ordförande, S-kvinnor
Clara Berglund, ordförande, Sveriges Kvinnolobby
Elsy Hedlund, ordförande, Internationella Kvinnoförbundet, IKF
Ewa Larsson, ordförande, Gröna kvinnor
Gudrun Schyman, partiledare, Feministiskt initiativ
Gulan Avci, ordförande, Liberala Kvinnor
Gunilla Hjelm, ordförande, Centerkvinnorna
Gunnel Hall, ordförande, KvinnorKan
Heike Erkers, förbundsordförande, Akademikerförbundet SSR
Louise Lindfors, ordförande, Fredrika Bremer Förbundet
Sineva Ribeiro, förbundsordförande, Vårdförbundet
Ulrika Boëhtius, förbundsordförande, Finansförbundet
Veronica Magnusson, förbundsordförande, Vision
Zandra Kanakaris, förbundsordförande, Unizon
Gå till toppen