Sverige

Guldläge för pensionerade lärare

Pensionerade lärare kan räkna med att bli flitigt uppvaktade när lärarbristen gör sig allt mer påmind. De 65-plussare som är beredda att gå tillbaka till skolan har ett mycket bra förhandlingsläge.
— Det ringer rektorer nästan hela tiden, konstaterar Irene Holmgren, vikarie med 40 års erfarenhet.

Britta Ebbesson och Irene Holmgren lärde känna varandra som lärarstudenter på 1970-talet. Nu är de pensionärer, men lusten att undervisa finns kvar och därför vikarierar de gärna — som här på Stenholmsskolan i Huskvarna.Bild: Anna Hållams/TT
Det vimlar inte av seniora lärare i skolan: Förra läsåret var drygt 2 200 grundskolelärare 65 år eller äldre, vilket motsvarar 2,5 procent av alla anställda. I gymnasieskolan var andelen något högre: 3,4 procent, visar statistik Skolverket tagit fram åt TT.
Ändå har seniorer i skolan blivit lite mer vanligt förekommande de senaste åren. Och får rektorer och skolchefer som de önskar, så ska pensionärsgruppen bli en betydande resurs framöver. En ambition som regeringen och allianspartierna för övrigt stöttar, inte minst för att klara undervisningen av alla nyanlända flyktingbarn.
— Fler och fler talar om att försöka locka tillbaka lärare. Jag tror att det ännu är i sin linda, men det sprider sig fort, säger Per-Arne Andersson, ansvarig för skolfrågor vid Sveriges Kommuner och Landsting.
De båda lärarfacken gör samma bedömning.
— Arbetsgivarnas intresse av att lärare fortsätter efter 65 har naturligtvis ökat efter legitimationsreformen. Det är också vår bild att dessa lärare har ett bra förhandlingsläge, säger Bo Jansson, ordförande i Lärarnas Riksförbund.
De pensionerade mellanstadielärarna Irene Holmgren och Britta Ebbesson, som gemensamt åtar sig vikariat i olika Jönköpingsskolor, kan skriva under på det. De vet att de är eftertraktade.
— Vi tycker ju fortfarande att det är roligt att undervisa, men vill inte göra det på heltid. Därför delar vi på uppgiften och lägger upp jobbet tillsammans. Det är väldigt roligt, och vi får så mycket uppskattning. Men vi tackar bara ja till de rektorer som ger oss den friheten och visar i lönebeskedet att de värdesätter oss, säger Irene Holmgren.
Duon har också avsagt sig möten och administration som inte är direkt kopplade till undervisningen. Å andra sidan är de inte alls främmande för att vikariera i oroliga klasser. Med decennier av erfarenhet vet de hur de ska skapa arbetsro.
— Det kan nog vara ganska skönt för ungarna att det kommer utbildade och rutinerade lärare. Att stoja är roligt en dag, men inte två, säger Britta Ebbesson.
Den stora frågan är hur många lärare i Irene Holmgrens och Britta Ebbessons ålder som skulle nappa på ett erbjudande att stanna kvar eller komma tillbaka till skolan.
— Problemet är nog att det inte är aktuellt för så många. Och jag är orolig därför att undersökningar visat att endast varannan lärare tror att de kommer att orka jobba fram till pensionen. Så hur man än vänder och vrider på det måste arbetsvillkoren förbättras betydligt, säger Lärarförbundets ordförande Johanna Jaara Åstrand.
Att anlita pensionärer är inte heller en långsiktig lösning, fortsätter hon:
— Strategin att rekrytera pensionerade lärare är för mig ett uttryck för en rätt desperat situation, där behovet av lärare vida överstiger tillgången. Det är ett sätt att hantera situationen här och nu, men vi måste få fler unga att välja lärarutbildningen och fler i yrkesverksam ålder att göra karriärbyte och välja skolan, säger Johanna Jaara Åstrand.
Gå till toppen