Kultur & Nöjen

När det svänger

Artist, sångerska och låtskrivare. Men hur förenar man det med en bipolär sjukdom?
Mimi Terris vet.

– Jag skrev alla låtarna till den nya plattan medan jag var frivilligt inlagd på en psykiatrisk avdelning.
Det överraskande svaret först i en intervju kommer garanterat att förvandla intervjun till något annat än journalisten först tänkte sig.
Malmöartisten Mimi Terris har fått lovord från många håll för sitt andra album "Flytta hemifrån" som släpptes i våras. Musiken är en helt originell ny-mix av äldre svensk schlager och jazz, med tango och bossa i släptåg. Texterna kan på samma gång leka humoristiskt med schlagerklichéerna och innehålla mycket personliga tankar och starka känslor, rotade i 2015.
Och alltihop blir ändå till en helhet, ett uttryck. Så det är klart att man vill veta hur det här gick till.
– Jag hade ett depressivt skov vintern 2014 och var inlagd på avdelningen för depression på MAS, berättar Mimi Terris.
– Där satt jag i en fåtölj och lät tiden gå. Det var frivilligt och att vara inlagd kan faktiskt vara en avspänning efter en stressig period. Avdelningen blir en plats att vila upp sig på, ett ställe där man kan få igång de basala rutinerna igen.
Mimi Terris beskriver hur de nya sångerna under sjukdomstiden började sjunga i hennes huvud. Och dagboksanteckningarna som hon alltid förde satte plötsligt igång med att rimma.
– Det här handlade om att hantera ett ångesttillstånd och av någon anledning gjorde jag det genom humor och komik. Jag tycker inte synd om mig själv och låtarna blev inte några självömkande historier, skönt nog. Men på det här sättet kunde jag zooma ut och få distans. Jag skrev sångerna för att kunna trösta mig själv.
– Tidigare var mina dagboksanteckningar så tråkiga och sakliga, men medan jag var inlagd skrev jag ned spontana känslor. Sångerna växte fram ur dem.
Text och musik blev till på samma gång och Mimi Terris sjöng in alla sina låtidéer på mobilen under sjukhustiden. Ackorden lade hon på vid pianot efter att hon kommit hem.
Första tanken var inte att ge ut sångerna. Men en vän som fick lyssna sa "du måste göra något av det här".
Så tillsammans med sina medmusiker jobbade hon fram rätt sväng till varje sång och trumpetaren Mårten Lundgren i Mimis band skrev blås- och stråkarrangemangen.
Under samma period kände Mimi Terris att hon inte kunde bo med sin dåvarande partner längre och sökte ny bostad. Om en lägenhetstitt handlar det glatt studsande albumspåret "En paradvåning", med textraderna "med hopplöshet i magen och själen utanpå – hur presenterar man till sig ett hem ändå?".
– Jag sökte och var och tittade på en bostad på Södra Förstadsgatan. Jag presenterade mig och försökte ge ett samlat intryck, hålla ihop det. Men medan hyresvärden, som dessutom var sjuksköterska på MAS, och jag satt och pratade gled min ärm ned och armbandet som man får på sjukhuset syntes.
Stämningen ändrades direkt till det kyligare och det blev lika bra att bryta upp. Hyresvärden sade kort "jag hör av mig". Vilket förstås inte hände.
Mimi Terris skrev nästan samtliga dessa sånger till sig själv. Och de blev som vänner som talade om för henne att allt skulle bli bra.
– Det är svårt att orka med en vardag med så höga ångestnivåer. När jag mår så, finns det inte heller plats för något annat än det ärliga. En ärlig lösning på problematiken är det enda som snurrar i huvudet, det enda som helar.
Hur är det då att leva med bipolaritet? Sjukdomen brukar bryta ut mellan 15 och 30 års ålder och Mimi Terris märkte av den på allvar när hon var runt 20 och gick då till psykolog för första gången.
Hon berättar om långa perioder av lugnt liv och så emellanåt skov, där uppåtperioder avlöser nedåtperioder i tvära kast. Bipolaritet gick tidigare under beteckningen "manodepressivitet", innan diagnosnamnet ändrades och diagnosen delades upp i typ ett och två, ungefär som med diabetes.
– Under de hypomana perioderna är jag extremt kreativ och social, sover mindre och njuter av livet. När jag mår dåligt kommer jag inte upp ur sängen och har ofta kraftig ångest.
Diagnosen bipolär fick Mimi Terris först för två år sedan.
– Många bipolära personer beskriver sitt besked med ord som "chock" och "hemskt". Jag tyckte det var ganska skönt att få efter allt jag varit igenom då. En lättnad och en förklaring till att saker varit väldigt stormiga för mig och livet upp och ned.
Tröst behövs under de svåra perioderna. Mimi Terris söker den bland annat hos Charlie Chaplin och Astrid Lindgren.
– Artister som har både ljus och mörker, samtidigt, förklarar hon. Det finns ingen äkta glädje som inte har sorg i sig och vice versa.
– Själv har jag svårt att knyta an till människor som vägrar att leva med sitt mörker. Man måste vara medveten om att man har båda delarna. För mig är det något vackert, något som gör att det känns att man lever.
Mimi Terris påpekar att självmordsrisken är hög bland personer med den här diagnosen. De kan hamna i ett tillstånd där de samtidigt är svårt deprimerade och mycket handlingskraftiga. Då är risken som störst för självskadebeteende.
Fast det finns en lättnad, säger hon; en medicin mot epilepsi som visat sig fungera bra mot bipolär sjukdom. Mimi Terris fick kritik efter sin medverkan i TV4 nyligen, där hon talade om fördelarna med medicinering.
– Många anser att alternativa metoder kan vara lika bra, men forskning har visat att alternativa behandlingar kan innebära risker, eftersom sjukdomen kan ha ett snabbt händelseförlopp som behöver behandlas akut. Däremot har jag stor tilltro till kombinationer, till meditation, yoga och kroppskännedom. Men att söka traditionell vård är ofta enda sättet att rädda en akut sjuk person.
Många personer med bipolär diagnos uttrycker rädsla för att stämningsstabiliserande medicin ska lägga locket på personligheten och kreativiteten under uppåtperioderna, påpekar Mimi Terris.
– Då mår man som när man är nykär, det är jättehärligt att uppleva.
– Men med min medicin kan jag leva med skiten. Är man medveten om tecknen på insjuknande så hinner man ju stoppa skoven i tid och kan leva ett helt normalt liv. Jag blir bättre på att känna igen när en episod kryper sig på och har hopp inför nästa gång jag känner att något är på väg att hända.
Själv tar hon också hjälp av musiken.
– Att vara i den och fantasin i sådana här lägen ger lisa från smärtan, ofta en stark livskraft, och jag kan börja drömma om att dela musiken med andra.
Efter att "Flytta hemifrån" kom ut har Mimi Terris haft det lugnt, kunnat fokusera bra och leva balanserat. Hon har flyttat in med sin pojkvän och kom till sin konsert på Grands jazzfest häromveckan med väggfärg på händerna.
– Tidigare har jag inte vågat stanna och känna "jag har en kronisk sjukdom". Men det är som sagt mycket bättre att leva ärligt med skavanker än oärligt. Jag har fått mycket inspiration från Arvid Lagercrantz, som skrivit och talat öppet i många år om sin psykiska sjukdom, och från Ann Heberlein.
– Det har ju också poppat upp en massa poddar om bipolär sjukdom. I Sverige lever 200 000-300 000 människor med den här sjukdomen.
Ju fler med en bipolär diagnos som syns och är offentliga personer, desto bättre belyses sjukdomen och de som bär den kan trycka på effektivare för en förändring och en större satsning inom vården.
– Vi finns här och kommer att låta våra röster höras tills det blir bättre. Vi behöver stärka varandra, man ska kunna vara öppen med sin sjukdom på jobbet och bland vänner. Isoleringen är det som gör att man tappar hoppet — "jag är hopplös och bär på en hemlighet".
– Stigmat behöver brytas – pang, bom, väck!
Mimi Terris, utbildad sångpedagog och musiklärare, undervisar på en skola i Barsebäck. Där möttes hon efter att ha berättat bara av stor förståelse, stöd och sympati från elever och lärarkollegor.
– Bland annat hade högstadieeleverna och jag intressanta samtal, som också visade att den nya generationen har en mer tillåtande inställning.
Och så slår Mimi Terris fast att man inte "är" bipolär. Man har en bipolär sjukdom, precis som man "har" andra slags sjukdomar.
Sjukdomen är en sak, personen och personligheten något annat.
Men om man nu fortfarande vill veta varför albumet "Flytta hemifrån" blev så originellt, då?
Mimi Terris växte upp på Tjörn med mamma och sin styvpappa och har genom åren fått i sig massor av musik av olika slag; grunderna för det hon själv gör idag. Föräldrarna lyssnade på jazz från 60-, 70- och 80-talet och Stevie Wonder.
I körerna på Brunnsbo musikklasser i Göteborg handlade det sedan mycket om Ferlin, Ramel, Barbro Lindgren, Olle Adolphson, Alf Hambe och Lennart Hellsing.
– Jag förstod då att man kan leka med språket, med friheten i språket. Om det inte fanns ett ord som uttryckte vad jag kände nu när jag skrev till den nya skivan, så hittade jag på ett nytt.
Efter gymnasiet satsade Mimi Terris på sången, valde operaspåret och gick på Det kongelige danske musikkonservatorium i Köpenhamn. Hon tog sin masterexamen, men där i sluttampen hade hon en "otrohetsaffär" med jazzen som ledde till ett stabilt förhållande.
Direkt efter examen spelade Mimi Terris in sitt debutalbum "They say it's spring", en jazzballadplatta med amerikanska musiker.
– Min gammeljazziga skola började med resan då till New York 2008 och samtidigt började jag dansa lindy hop och intressera mig för jazzens historia och kultur. Jag har alltid haft ett språköra, lätt för att plocka på mig musikaliska dialekter.
– Skåne är ett av få ställen i Sverige där den äldre jazzen hållit i sig och alltid behandlats med respekt. För mig finns det absolut inget tokroligt med dixieland, det var djupt berörande att för första gången få ta del av den här nyanserade musiken. Men det tog mig ganska lång tid att hitta min egen röst inom jazzen.
Härom året hittade Mimi Terris så en bunt gamla svensk schlagernoter i sin pappas källare, örhängen som "Ett litet hotell", "På återseende" och "Hur har du det med kärleken idag?".
– Jag hade inte lyssnat på Jules Sylvain och Ulla Billquist tidigare. Vi hade förstås behandlat olika språk i operautbildningen, men det var nu jag på allvar insåg hur själsnära det är att sjunga på svenska.
Så det var dags att flytta hemifrån musikaliskt. Och smälta samman alla influenser och tankar.

Mimi Terris

Är: sångerska, jazzartist, låtskrivare och bandledare.
Bor: i en lägenhet i Malmö med pojkvännen Pelle och katterna Alice och August.
Har: släppt albumen "They say it's spring" 2013 och "Flytta hemifrån" 2015. Är sedan tidigare utbildad operasångare.
Aktuell: med det senaste, rosade albumet. Gick nyligen ut i en TV4-intervju med sin bipolära diagnos.
Spelar med sitt band på Montmartre i Köpenhamn den 16 januari.
Gå till toppen