Sverige

Så blev flyktingkrisen en svensk beredskapskatastrof

”Måste ha varit århundradets största svenska prognosmiss”.

En statsminister som var osynlig när krisen bröt ut. En generaldirektör som spelade golf och sprang maraton. Flyktingprognoser som slog helt fel. Samordning som uteblev. Brådskande beslut som dröjde.
”När jag träffar utländska kolleger säger de att Sverige är ett udda land i asylfrågor. Nej, säger jag då, det är ni som är udda. Ni alla.” Redan i våras drev Anders Danielsson opinion i flyktingfrågor – något som fortsatte under höstens flyktingkris.Bild: Emmalisa Pauly
I mitten av juli såg sig Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson om i världen. Efter ett hektiskt 2014 där antalet asylsökande i Sverige blev det näst högsta någonsin hade flyktingströmmarna till Sverige gått ner.
Varje månad under 2015 hade antalet asylsökande varit klart lägre än under föregående år. Så hade det varit i juni och så tycktes det bli också under juli.
Migrationsverkets experter gav honom en god förklaring till att flyktingströmmarna minskat: Sverige hade blivit mindre populärt som asylland.
Migrationsverkets långa väntetider hade skrämt bort flyktingar. I stället föredrog de att söka asyl i länder som Tyskland, Österrike och Frankrike.
– Det är framför allt syriska flyktingar som ser Sverige som mindre attraktivt. De har oftast ett eller flera anknytningsärenden som innebär ytterligare väntetid. I så fall föredrar man kanske att söka sig till Tyskland, förklarade Migrationsverkets omvärldschef Anders Westerlund.
Läs mer:Hjälpvilja blandas med oro i Hammenhög
Beskedet var oväntat. Under en hel vinter och vår hade Migrationsverket varnat för ökade flyktingströmmar. I november 2014 kom en första förvarning om att Sverige på två år kunde tillföras ett helt Malmö i form av flyktingar och deras anhöriga.
Ökade gränskontroller inom EU har gjort det svårare att ta sig hit
Och när Anders Danielsson kom till Eslöv i början av mars föreslog han att Migrationsverket borde driva asylboenden i nedlagda regementen och andra statligt ägda fastigheter. Han var uppriven när jag träffade honom på Herbert Felix-institutet i Eslöv. Dels därför att hans livvakt hade kvaddat den bil han färdades i, dels därför att han förgäves hade försökt skynda på regeringen att låta Migrationsverket driva flyktingförläggningar i egen regi.
– Det bör bli betydligt billigare att staten uppför, äger och driver anläggningar än att vi hyr av privata bolag på korta kontrakt, sade han.
Yordanos Etbarek och Awet Berdane fick inte bo kvar på asylboendet vid Yddinge strand. Det stängde drygt en månad innan flyktingkrisen bröt ut.Bild: Emmalisa Pauly
Under kort tid hade Migrationsverket köpt mer än 180 000 platser på privata asylboenden. Och i flera skrivelser varnade verket för ett ökat tryck bland människosmugglare i Turkiet att hitta nya vägar in i EU för dem som har råd att betala.
Därefter kom asylnedgången fort. I juni stängdes flera asylboenden. Ett av dem var den flyktingförläggning utanför Klågerup som låg idylliskt alldeles vid Yddingens strand.
– Hälsa Migrationsverket att vi gärna bor kvar här. Detta har varit en väldigt bra plats att bo på för oss alla, sade Ibrahim Alnayf, asylsökande från syriska Aleppo.
Den 23 juli ledde en fortsatt nedgång i flyktingströmmarna till en helt ny prognos från Migrationsverket. Antalet asylsökande i Sverige skulle under 2015 minska – från ett tidigare antagande på 80 000 personer till 74 000. Även prognosen för 2016 justerades ner, från 80 000 till 73 000 asylsökande.
”Ökade gränskontroller inom EU har gjort det svårare att ta sig hit”, hette det i Migrationsverkets analys.
I efterhand är det tydligt att detta måste ha varit århundradets största svenska prognosmiss – och den kom från den expertmyndighet som ska hålla järnkoll på flyktingströmmarna till Sverige.
Regeringen var i slutfasen av ett omfattande budgetarbete. Statsbudgeten för 2016 skulle läggas fast, en budget där den rödgröna regeringens egna prioriteringar för första gången skulle få genomslag sedan statsminister Stefan Löfven under hela våren hade regerat Sverige utifrån en borgerlig budget.
I det arbetet ingick inga som helst antaganden om att en ökande flyktinginvandring till Sverige skulle kunna sluka kostnader motsvarande ett helt departement.
Under juli 2015 kom det visserligen färre flyktingar till Sverige än under juli 2014, men just under dagarna kring den 23 juli tog efterkrigstidens hittills största flyktingvåg till Sverige sin början.
Migrationsverket har med facit i hand sett tillbaka på det gångna halvåret och har i sin historieskrivning angett juli 2015 som den månad då ”utvecklingen svängde och antalet asylsökande syrier började öka kraftigt”.
Det som Migrationsverket inte såg då var att flyktvägen via Turkiet och Grekland just hade öppnats för syriska flyktingar. När också flyktingar av andra nationaliteter upptäckte att gränsbevakningen i Egeiska havet brast och att priserna för överfarten sjönk till 1 000 euro per person blev denna flyktväg ett huvudalternativ för allt fler.
"Alla hjälptes åt längs vägen. Någon kände vägarna. Andra följde efter." Samar Mohammed var en av de första syrierna i Malmö som berättade om flykten längs Balkanrutten.Bild: Hussein El-Alawi
I augusti blev sjövägen via den grekiska övärlden den främsta flyktvägen även för afghaner, i september också för irakier och i oktober ökade dessutom antalet iranska flyktingar längs denna väg.
I slutet av augusti nåddes Sverige av bilderna som visade stora människomassor på marsch genom Balkan. Tågstationerna i Budapest och Wien blev jättelika flyktingläger.
I början av september kom försiktiga varningar om att dessa flyktingströmmar också skulle nå Sverige.
”Migrationsverket räknar med historiskt höga nivåer, 3 000-4 000 asylsökande per vecka. Knappt hälften av dem anländer till Malmö”, rapporterade Sydsvenskan den 4 september.
Men ännu en gång skulle verkligheten överträffa prognoserna. Från den 18 september och framåt kom det varje vecka 7 074, 6 756, 8 899, 9 319, 9 687, 8 194, 9 258 och 10 175 asylsökande till Sverige.
Vi når nya rekordnivåer varje vecka, men vår logistik fungerar. Ingen blir kvarlämnad på någon järnvägsstation.
Först skapade flykting­vågen svensk irritation gentemot Danmark. Justitieminister Morgan Johansson ansåg att danskarna medvetet bröt mot EU:s Dublinförordning genom att strunta i att registrera flyktingar och skicka dem vidare till Sverige. Vecka för vecka ökade flyktingströmmarna.
Det fanns tidiga problem med samordningen. Och på riksplanet ifrågasattes statsminister Stefan Löfvens frånvaro när flyktingkrisen växte sig allt mer allvarlig. Det var snarare inrikesminister Anders Ygeman som personifierade regeringens krishantering.
När jag besökte Migrationsverket på Jägersro i Malmö den 3 september var väntrummet trångt, men ännu hade flyktingkrisen ännu inte nått Sverige med full kraft.
– Vi når nya rekordnivåer varje vecka, men vår logistik fungerar. Ingen blir kvarlämnad på någon järnvägsstation, sade regionchefen Åsa Lindberg.
Vid entrén träffade jag Samar Mohammed, en kvinna i 50-årsåldern som åkt tåg från Budapest till Köpenhamn med två tonårsdöttrar och tre andra släktingar. Hon var en av de första som i Sverige berättade om färden i en rank gummibåt till Grekland.
– Jag hoppas vid Gud att ni slipper uppleva en sådan skräckfärd, sade hon.
Det är egentligen inte min uppgift att ordna sådana möten, men någon måste ju göra det.
När jag tre dagar senare träffade Anders Danielsson för en snabb intervju i Malmö var han brunbränd efter en veckas golfsemester och whiskyprovning i Skottland.
Efter hemkomsten hade han till sin förfäran sett allvarliga brister i samordningen av hur den snabbt framväxande flyktingkrisen hanterades.
Han hade på eget bevåg tagit initiativ till ett möte med Skolverket, kommunerna, länsstyrelsen och polisen.
– Det är egentligen inte min uppgift att ordna sådana möten, men någon måste ju göra det, sade han.
Anders Danielsson blev mer politiker än tjänsteman. Han styrde upp flyktingarbetet för flera myndigheter och drev opinion för ett fortsatt stort flyktingmottagande.
Några dagar senare ordnade han ännu ett möte med bland annat polisen och MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, som först i oktober fick regeringens mandat att på nationell nivå samordna alla ansvariga aktörers hantering av krisen.
Migrationsverket öppnade över hela landet nya asylboenden på löpande band – alla drivna i privat regi. Tanken på billigare statliga boenden hade sedan sju månader fastnat i en statlig utredning. Den 28 september öppnades åter asylboendet vid Yddinge strand. Nu för 47 asylsökande.
Hamidullah, Abdullah och Ali Reza tillhör de mer än 23 400 ensamkommande afghanska ungdomar som nu ska genomgå medicinska tester för att Migrationsverket ska bli övertygade om att de inte är äldre än 18 år.Bild: Emmalisa Pauly
Flyktingkrisen nådde sin kulmen måndagen den 9 november då 1 868 personer sökte asyl i Sverige under en enda dag. Det är lika många asylsökande som under ett normalår söker sig till Finland.
Bland dem som kom till Malmö denna rekordvecka fanns tre unga afghaner – Hamidullah, Abdullah och Ali Reza – som efter en lång resa via Iran, Turkiet och Balkan nådde fram till asylcentret vid Jägersro den 5 november.
– Sverige var vårt slutliga mål. Det är ett fredligt land, sade Hamidullah.
De tre uppgav sig vara 15, 15 och 16 år gamla och registrerades bland de mer än 23 400 ensamkommande ungdomar som sökte asyl i Sverige under tretton höstveckor.
De unga afghanerna skapade kaos i en rad sydsvenska kommuner som desperat sökte husrum via privata bolag. I Malmö och Trelleborg blev situationen så desperat att kommunerna anmälde sig själva enligt lex Sarah för att de inte längre kunde ta emot ensamkommande barn på ett tryggt och rättssäkert sätt.
Samtidigt som de tre unga afghanerna kom till Sverige började Migrationsverkets personal gå på knäna. Facket varnade för en orimlig arbetsbelastning för personalen. Samtidigt befann sig Anders Danielsson i Beirut på en kombinerad semester- och arbetsresa.
Han var där för att springa ett maratonlopp, men Danielsson fick också springa gatlopp i pressen: Hur kunde han åka på semester medan hans personal slet dygnet runt här hemma med tiotusentals asylansökningar.
Nu är det tak över huvudet som gäller och skola till barnen.
Maratonloppet sammanföll i tiden med en brytpunkt för Migrationsverkets flyktingmottagande. För första gången lyckades verket inte få fram nya platser på asylboenden i samma höga takt som det kom nya asylsökande.
Därmed hade antalet flyktingar som kommit till Sverige blivit långt fler än vad det svenska mottagningssystemet tål. Dittills hade regeringen inte gjort någonting för att hejda flyktingströmmarna. Tvärtom.
Regeringens agerande hade i stället ökat asylströmmarna – med en förhoppning om att andra EU-länder skulle gripa in för att avlasta Sverige från en tung flyktingbörda.
När Danmark, Norge, Finland, Belgien och en rad andra EU-länder i början av oktober försökte avstyra en strid ström av flyktingar med olika former av repressiva beslut så fattade den svenska regeringen ett beslut som gick i motsatt riktning.
Regeringen gjorde det lättare för flyktingar att söka sig hit genom att i ett beslut den 9 oktober bana väg för enklare boenden så att Sverige skulle kunna ta emot ännu fler asylsökande, både vuxna och barn.
– Nu är det tak över huvudet som gäller och skola till barnen, sade statsminister Stefan Löfven – och upprepade det budskap som Anders Danielsson framfört sedan flyktingkrisen tog sin början.
Den välkomnande tonen skulle snart bli mer kärv.
Flyktingkris på Jägersro. Migrationsverkets regionchef Åsa Lindberg ser sig om i asylcentrets väntsal.Bild: Albin Brönmark
Den 21 oktober kom Stefan Löfven till Trelleborg där han med egna ögon ville se studera mottagandet av ensamkommande barn.
– Sverige är på väg att nå en gräns för vår kapacitet när det gäller mottagande av flyktingar, sade han och angav tre huvudspår i regeringens hantering av flyktingkrisen – att öka flyktingmottagandet i Sveriges alla kommuner, i andra EU-länder och att bidra till ett slut på kriget i Syrien.
Den första punkten hade statsministern själv rådrum över. Den andra punkten blev allt mer omöjlig.
Och den tredje punkten blev vecka för vecka allt mer irrelevant när det visade sig att bara en knapp tredjedel av dem som kom som asylsökande till Sverige var flyktingar från Syrien.
Dagen därpå angav Migrationsverket i en ny och uppjusterad prognos att det med oförändrade svenska asylregler kunde komma 190 000 asylsökande till Sverige under 2015 och 170 000 under 2016.
Men när prognosen lades fram var siffrorna redan inaktuella. Den faktiska flyktinginströmningen pekade snarare mot att uppemot 220 000 asylsökande kunde komma till Sverige under 2015 och ännu fler under 2016.
Vi måste se till att vi har ordning och reda vid våra gränser och ordning i flyktingmottagandet.
Moderaterna hade redan i början av oktober krävt gränskontroller ”för att få ordning på vilka som kommer hit”. Stefan Löfven sade blankt nej med hänvisning till att polisen inte sett något sådant behov.
Den 12 november vände regeringen på en femöring. Då kom beslutet om gränskontroller. Inte därför att polisen hade krävt det – rikspolischefen anser sig ha kontroll på situationen – utan därför att Migrationsverket ”förordat” det.
– Vi måste se till att vi har ordning och reda vid våra gränser och ordning i flyktingmottagandet, sade Stefan Löfven.
Än idag värjer sig Migrationsverket mot att utpekas som den myndighet som låg bakom gränskontrollerna.
– Vi begärde aldrig gränskontroller. Däremot påtalade vi vilka positiva effekter gränskontrollerna kunde få, säger Fredrik Bengtsson, presschef på Migrationsverket.
Gränskontrollerna gav en omedelbar nedgång, men inte till de nivåer på 1 000–2 000 asylsökande per dag som justitieminister Morgan Johansson plötsligt angav som ett rimligt mått.
Dessutom blev Migrationsverkets svårigheter att hitta asylboenden extra tydlig när ett tältläger för flyktingar växte fram på Revingehed och när Malmömässan i Hyllie blev provisoriskt flyktingläger för uppemot 1 000 asylsökande.
– We want to leave from here now, vädjade en ung man till mig när jag i början av december bevittnade misären i Malmömässan.
Tre dagar senare tog regeringen ytterligare ett steg mot en hårdare flyktingpolitik genom att föreslå asylregler som placerar Sverige på EU:s ”lägstanivå” där permanenta uppehållstillstånd ersätts med tidsbegränsade.
Samtidigt slog regeringen i ett nytt lagförslag fast att det nu förelåg ”allvarlig fara för den allmänna ordningen” och ”den inre säkerheten i landet”.
Stefan Löfven på plats för att studera en gränskontroll vid Hyllie.Bild: Hussein El-Alawi
Den nya lagen banade väg för obligatoriska id-kontroller på Öresundstågen och för att regeringen skulle ge sig själv rätten att helt stänga Öresundsbron för biltrafik. Det senare förslaget drogs dock tillbaka.
Förslaget som drogs tillbaka sammanfattades i en tweet av förre moderatledaren Carl Bildt: ”Att stänga Öresundsbron är inte acceptabelt. Det är att göra panik till politik.”
Han var en av få Stockholmspolitiker som tidigt påpekade det för skåningar så självklara: det är omöjligt för Malmö och Köpenhamn, för Skåne och Själland, att bli av med den livsnerv som binder samman två delar av en region.
Att stänga Öresundsbron är inte acceptabelt. Det är att göra panik till politik.
De ministrar som bara några veckor tidigare hade förkastat ungerska staketbyggen, danska asylrestriktioner och östeuropeisk njugghet inför flyktingmottagande byggde nu egna asylmurar mot omvärlden.
Den 4 januari blir det id-kontroller för alla resenärer som ska ta tåg, buss eller färja över Öresund. Den underliggande förhoppningen är att unga afghaner, asylsökande eritreaner och andra flyktingar som kommit till Sverige utan pass ska stoppas redan utanför den svenska gränsen. Enligt Migrationsverket saknar 81 procent av alla flyktingar pass och id-handlingar när de söker asyl.
Flyktingkris i Revinge. Younus Al Shamary och Dhyaa El-Oqeli jobbade båda som journalister i Irak.Bild: Emmalisa Pauly
Flyktingkrisen i Sverige är nu på väg att avta – åtminstone om man ska bedöma dess magnitud utifrån successivt sjunkande siffror på antalet asyl­sökande.
Men fortfarande brister samordningen. Det kommer ständiga larm om att Migrationsverket, kommunerna, polisen och länsstyrelsen inte kan prata med varandra. Den bristen beskrivs som särskilt allvarlig i hanteringen av alla de flyktingbarn som fortsatt kommer till Sverige – ensamma eller tillsammans med sina föräldrar.
I början av december kom ett nytt larm, den här gången från Charlotta Land al-Hebshi, internationell barnskyddsexpert på Rädda barnen:
– Samordningen mellan olika aktörer fungerar bättre i ett land som Jemen än i Sverige. Det hade behövts en FN-koordinator här i Skåne för att stärka arbetet med barnskydd.
Flyktingkrisen 2015 framstår i Sverige som något av en beredskapskatastrof.
Läs alla artiklar om: Flyktingkrisen
Gå till toppen