Lund

Konsthallen skulle en gång bli ett kulturhus

Konsthallen i Lund var en gång tänkt att bli ett kulturhus med konsert- och teatersalong och plats för konstutställningar.

Lunds kulturpolitiker vill förändra och modernisera verksamheten i Lunds konsthall. Vad det innebär i praktiken vet ingen i nuläget, kanske inte ens politikerna själva. Men det råder brist på kulturlokaler i Lund och fyra utställningar om året anses för lite. ”Det måste hända mer i Konsthallen”, som kulturpolitikern Louise Burman (M) uttryckte det i Sydsvenskan före jul.
Liknande tankegångar fanns på 50-talet och egentligen redan 1931 när Sparbanken i Lund beslutade att inrätta ”Sparbankens i Lund stiftelse för konserthus och konstsalong i Lund”. Stadens bank skulle fylla hundra år 1933 och jubileet skulle uppmärksammas med en gåva till allmänheten i form av ett konserthus och konstsalong.
Tiotusen kronor avsattes för ändamålet. Sedan tog det tvärstopp. Det skulle dröja 26 år innan Konsthallen stod klar.
I ett radioinslag som sändes i P2 någon dag före invigningen förklarade bankens styrelseordförande, professor Ragnar Bergendahl, tvärniten i svepande ordalag: ”Det sammanhänger med krig, ekonomiska förhållanden, svårigheter på byggnadsmarknaden och så vidare”.
Men frågan om ett konserthus och en konstsalong var långt i från död under 40- och 50-talet. Bristen på konst-, teater- och konsertlokaler var påtaglig. Malmöborna hade fått en ny stadsteater 1944 och visserligen låg den då ultramoderna teatern inom räckhåll för Lundaborna, men fyllde ändå inte Lunds behov av en teater.
Kommunala musikskolan hade startat och musikintresset i Lund hade därmed fått ett rejält uppsving. Samtidigt var staden, enligt protokollen, ”illa lottad” när det gällde utställningslokaler. Stadens enda egna lokal var Svartbrödraklostret (nu Krognoshuset), som bara lämpade sig för mindre utställningar.
Gedigna utredningar sattes igång, avslutades och arkiverades. 1950 föreslog tjänstemän ett konserthus med teater och konstsalong. I stadsfullmäktige grälade politikerna, såväl på 40-talet som på 50-talet, men beslut fattades inte.
Kanske, konstaterade konserthuskommittén lite lakoniskt 1950, berodde oförmågan på stiftelsens konstruktion: att sammankoppla ett konserthus med en konstsalong. Ärendet blev helt enkelt för stort att hantera.
Och möjligen hade stiftelsen under årens lopp tappat tålamodet. Pengarna hade, trots tillskjutna medel och räntor, sjunkit i värde. 1952 föreslog stiftelsen att konstsalongen skulle brytas ut och behandlas separat samtidigt som stiftelsen förklarade sig beredd att snarast möjligt låta uppföra en konsthall för att som gåva överlämnas till Lunds stad.
Plötsligt tog allt fart. En arkitekttävling utlystes och vanns av arkitekt Klas Anshelm. Den tidigare idén om att förlägga Konstsalongen på Petriplatsen övergavs för Mårtenstorget som nu förvandlades till byggarbetsplats.
Den 21 september 1957 överlämnades byggnaden äntligen till Lund stad. Som öppningsutställning visades svensk nutidskonst med bland andra GAN, Martin Emond, Arne Jones och Anders Österlin.
På skorrande skånska beskrev radioreportern förtjust Lunds nya konsthall inför invigningen. ”Här är det kvalité i varje kvadrattum och den magnifika tegelfasaden med sina raffinerade små fönster ligger vid Mårtenstorget. Huset är fint inkomponerat både i torgmiljön och i samband med grannen, som är ett hus från 1500-talet, det så kallade Krognoshuset.”
De som sörjde konserthuset fick lite tröst av Ragnar Bergendahl i samma radioinslag:
”Även om där inte är en stor konserthall så kan lokalerna användas för till exempel kammarmusik eller liknande”, förklarade han.
Och kanske var det någonstans ändå bra att ärendet drogs i långbänk, menade stadsfullmäktiges ordförande Torsten Andrée (S) i inslaget:
”Hade vi startat för en tio femton år sedan hade vi inte haft tillgång till den fina arkitekt som nu har gett oss det här huset, Klas Anshelm.”
Källor: Lunds stadsarkiv. Sveriges Radio.

Konsthallschefer

Eje Högestätt anställdes som intendent på Lunds konsthall 1957 och stannade där i tio år. Han blev där, genom utställningar som "Det underbara moderna" och "Superlund", något av en pionjär för stora internationella idéutställningar med samtidskonst. "Utställningar ska även omfatta konsthantverk. Här blir textil, keramik och glas. Och foto bör vara välkommet här", förklarade han i en radiointervju från 1957.
1967 drog Folke Edwards in som en stormvind och skapade rubriker, dels för utställningen "Erotic Art" som drog rekordpubliken 60-70 000 under några sommarveckor 1968, dels med utställningen som inte blev av, "Underground", vars affisch av Sture Johannesson ledde till ett uppslitande gräl mellan konsthallsstyrelsens ordförande Torsten Andrée och Edwards. 1969 begärde Edwards om omedelbart entledigande från tjänsten.
Marianne Nanne-Bråhammar efterträdde som intendent och satt på posten 1969 till 1990. Hon efterträddes av Cecilia Nelson som innehade tjänsten till 2003 då Åsa Nacking tillträdde.
Källa: Lund stadsarkiv. NE

Ur radiointervjun med Klas Anshelm om Konsthallen

"Jag har fått jobba tämligen fritt. Huset har byggts upp med idén att kunna vandra genom utställningssalar, upp och se skulpturer uppifrån. Passera måleri, ta en titt på keramik, gobelänger. Allt ska man kunna i rundvandringen få in. Det bör kunna vara flera utställare samtidigt. Det kan ju vara lämpligt med lite konkurrens".

Läs alla artiklar om: Konsthallen i Lund
Gå till toppen