Huvudledare

Ledare: Att mörka är att svika. Kompromissa inte med tjejers rättigheter.

Händer som tafsade, unga killar som fortsatte trots tillsägelser och chockade flickor och unga kvinnor som sökte hjälp hos polisen. Det var verkligheten under ungdomsfestivalen We are Sthlm i Kungsträdgården i somras.
Festival ska vara musik och glädje – inte en plats för övergrepp.Bild: Alexander Tillheden/We are Sthlm
Men en verklighet som polisen inte berättade om när Dagens Nyheters reporter i augusti ställde frågor om vad som hade hänt.
Möjligen skulle DN inte ha nöjt sig med polisens uppgifter att det var lugnt, utan sökt fler källor. Men det centrala är att tidningen inte mörkade, vilket somliga högljutt vill göra gällande. Nu i efterhand har DN rullat upp historien och rikspolischef Dan Eliasson har utlovat en granskning av varför polisen inte kommunicerade uppgifterna om sexövergrepp under festivalen.
Det är allvarligt om polisen medvetet har dolt det som skedde. Större tydlighet från polisens sida kunde ha bidragit till att förhindra att fler flickor blev ofredade. Särskilt uppseendeväckande är ändå uttalandet från en polischef att polisen "ibland inte vågar säga som det är för att vi tror att det spelar Sverigedemokraterna i händerna".
Den typen av politiska överväganden får polisen överhuvudtaget inte ägna sig åt. Sexuella övergrepp ska anmälas och utredas och de skyldiga ska lagföras – utan att ordningsmakten gissar om konsekvenserna. Samtidigt måste också här rättssäkerhet råda: ingen är skyldig bara för att någon tror eller påstår att något hänt.
I debatten efter sexövergreppen i bland annat Köln och Kalmar på nyårsnatten har såväl tysk som svensk media anklagats för att tiga om att många gärningsmän var utländska medborgare och en del asylsökande.
Det är inte sant: nyheterna har tvärtom slagits upp stort – också i svensk press.
Och de har kommenterats av ledande politiker. I Tyskland av förbundskansler Angela Merkel och i Sverige av statsminister Stefan Löfven (S):
"Jag känner en mycket stark vrede över att unga kvinnor inte ska kunna gå på musikfestival utan att bli kränkta, sexuellt trakasserade och attackerade. Vi ska inte vika en tum och vi ska inte vända bort blicken."
De etiska reglerna för press, radio och tv manar till försiktighet när det gäller att framhålla berörda personers etniska bakgrund, nationalitet eller religiösa åskådning om det saknar betydelse i sammanhanget.
Oftast saknar det faktiskt betydelse i sammanhanget. Sexuella övergrepp är lika förkastliga oavsett var gärningsmännen är födda.
Ibland har bakgrund betydelse och då ska det rapporteras. Som när DN nu kan referera till poliskällor som säger att gärningsmännen ofta var unga utländska män som kommit till landet utan föräldrar. Som när tidningen nu berättar om Malmöpolisens iakttagelser av att kvinnor under nyårsnatten ofredades av gäng av unga killar som uppfattades som ensamkommande flyktingungdomar.
Men också då är det viktigt att komma ihåg att det är individer som begår brott. Enskilda individers kriminalitet kan aldrig tas till intäkt för att skuldbelägga hela grupper.
Samtidigt måste det stå helt klart att sexuella övergrepp aldrig kan accepteras, aldrig får förklaras eller försvaras med kulturella skillnader.
Allas lika rättigheter, jämställdhet mellan kvinnor och män, är grundstenar i demokratin. Här går det inte att kompromissa. Att komma ihåg det är särskilt viktigt nu när flyktingströmmen för hit människor från olika länder, kulturer och religioner. Alla har inte samma värderingar – men alla måste följa svensk lag.
Det svåra är att förmedla värderingarna.
I en krönika i Expressen pekar Terese Cristiansson, utrikesreporter, på att det i en del länder finns felaktiga uppfattningar om Europa. Flyktingungdomar kan inte lämnas att på egen hand sätta gränser, de måste få veta vad som gäller i det land dit de har kommit. Cristiansson menar att män som kommit som flyktingar tidigare och som accepterat samhällets grundläggande regler, kan hjälpa till här.
Det kan vara en metod. Det centrala är tydlighet från samhällets sida, på alla nivåer. Inte minst gäller det skolan.
Förra året kom 40 000 unga i åldern 13-18 år till Sverige och bland de äldre tonåringarna är pojkarna i klar majoritet. De behöver utbildning – också i vilka värderingar som gäller.
Gå till toppen