Inpå Livet

Den som lever med barn får räkna med bråk

Barn och vuxna som lever i harmoni utan konflikter? Glöm den föreställningen, säger psykolog Bo Hejlskov Elvén. De flesta barn bråkar sig genom uppväxten. Förälderns uppgift är att försöka bli medståndare, inte motståndare.

– Kolla min snöstjärna! utropar storasyster och håller upp ett egentillverkat papperspyssel.
– Ful, säger lillebror.
– Så taskigt! replikerar storasyster och smäller till lillebror i ryggen.
– Ajjj! Din bajskorv! gnäller lillebror och boxar tillbaka.
– Men hallå, vi skulle ju pyssla och ha det mysigt tillsammans. Måste ni alltid bråka, stönar indignerad förälder.
Psykologen Bo Hejlskov Elvén, som bor i Lomma, är aktuell med boken "Barn som bråkar".Bild: Julia Lindemalm
Vare sig det handlar om en treåring som vägrar borsta tänderna eller en tonåring som slänger igen dörren, är de flesta föräldrar överens om att barnens bråk tar energi och glädje från vardagen. Många frågar sig om det verkligen är normalt, att gång på gång behöva avstyra våldsamma konflikter.
Bo Hejlskov Elvén vet mer än de flesta. Som legitimerad psykolog och rutinerad föreläsare reser han runt med den nyskrivna boken "Barn som bråkar" i bagaget. Dessutom består familjen av sex barn, varav en dotter med särskilda behov.
– En del föräldrar bär på fina bokmärkesbilder som visar ett lugnt och trivsamt familjeliv. Men de är fullständigt irrelevanta; det finns inga barn som aldrig beter sig illa. Bråk inträffar i de flesta familjer varje dag, och som förälder är det bra att ha beredskap.
Det är ren neuropsykologi, att en vanlig tioåring ännu inte har förmågan att utföra en praktisk handling och samtidigt tänka på vad hen ska göra sedan.
Han beskriver hur konflikter nästan alltid består av lösningsförslag från två olika håll. Föräldrarnas lösning medför dock ofta att man har alltför höga krav och förväntningar på barnen. Ett typiskt exempel är tioåringen som just släppt jackan på hallgolvet.
– Det är ren neuropsykologi, att en vanlig tioåring ännu inte har förmågan att utföra en praktisk handling och samtidigt tänka på vad hen ska göra sedan. Därför hamnar jackan oftast på golvet.
Läs mer:Detta bråkar föräldrar och barn om.
En bestämd krok och en namnskylt skulle öka chansen att jackan hängs upp, men själv har Bo Hejlskov Elvén plockat upp otaliga barnjackor från hallgolv genom åren.
– När barnen blir äldre hängs jackan plötsligt upp. En del menar att vi curlar barnen fram till dess. Men då har man fastnat i föreställningen att uppfostran kan vara antingen mjäkig eller kontrollerande.
Var tydlig, men använd ett mjukt anslag och se till att inte själv bli en del av konflikten. Detta råd ger psykolog Bo Hejlskov Elvén till föräldrar som ofta hamnar på kollisionskurs med sina barn.Bild: Julia Lindemalm
Han ger ett exempel: Hur får man in en tolvårig kille i duschen? Antingen släpar man in honom under hotelser, vilket inte kommer att öka hans lust att duscha nästa gång, eller också låter man honom duscha när han vill, och då går han smutsig resten av veckan.
Men det finns en tredje, betydligt mer pedagogisk, väg: lägg handduken i handen på honom.
– Det handlar inte om att skippa kraven, utan om att skapa förutsättningar så att barnen kan fatta egna beslut. Den som har kontroll över sig själv kan också börja samarbeta. Man blir medståndare istället för motståndare.
Bråk är viktigt för den sociala utvecklingen – och vem ska man träna på, om inte föräldrar och syskon?
Men hur gör man då när jullovspysslet förvandlas till slagsmål? Den som planerat en mysig stund lär bli besviken.
– Men om man vill ha en helt normal situation får man kanske räkna med konflikter. Bråk är viktigt för den sociala utvecklingen – och vem ska man träna på, om inte föräldrar och syskon? Så småningom kommer lillebror lära sig att leva med att syrran gör något snyggt, och storasyster har kanske överseende med att lillebror kallar henne bajskorv.
Däremot kan föräldrarna försöka förebygga bråken, genom att inte låta dem sitta för nära varandra eller att pyssla med ett barn åt gången.
– Människan är vanedjur och en del bråk sker bara på rutin. Ibland blir det bättre efter att man pausat aktiviteten helt. Det är en god förmåga, att ge upp när det är nödvändigt. Själv brukar jag tänka: Det här kommer vi att skratta åt om femton år. Därför kan vi lika bra skratta nu.
Gå till toppen