Huvudledare

Ledare: Utveckla det nordiska samarbetet. Våga förändra i gemensamma modellen.

Det har gnisslat i relationen över Öresund under hösten. Likafullt står de nordiska länderna – stabila demokratier med en stark välfärd och snarlik samhällsmodell – närmare varandra än några andra. Och måste fortsätta att utveckla samarbetet.
Nordiska S-politiker med mycket att tala om.Bild: Henrik Montgomery/TT
Danmarks högljudda signalpolitik i flyktingfrågan och den svenska regeringens omsvängning och införande av id-kontroller har lett till att ovanligt hårda ord har uttalats från de två grannländernas ministrar. Men vänner måste kunna vara uppriktiga. Och i grunden är relationen mellan Sverige och Danmark fortsatt god och långsiktigt slitstark.
Därmed inte sagt att den inte kan bli bättre. Större ansträngningar krävs för att dagens id-kontroller ska bli en kort parentes i Öresundsregionens historia.
"Den nordiska modellen har skapat en enorm utveckling i våra länder", sade Sveriges statsminister Stefan Löfven (S) när han under torsdagen invigningstalade i Stockholm där nordiska socialdemokrater håller ett årligt möte.
Så sant. Och det gäller både välfärdsstaterna skilt för sig – och samarbetet mellan dem.
De nordiska länderna har en lång tradition av samarbete, formellt inom ramen för Nordiska rådet sedan början av 50-talet. Den fria rörligheten och den öppna arbetsmarknaden har gynnat både de nordiska medborgarna och företagen – och därmed ländernas utveckling.
Även på försvarsområdet finns ett nordiskt samarbete, även om länderna har valt olika väg när det gäller EU och Nato. Efter att ha gått på sparlåga har det fått ökad aktualitet nu när säkerhetsläget i närområdet försämrats. Sverige har slutit försvarsavtal med Finland och nu senast ett avtal med Danmark om försvarssamarbete i fredstid.
Men totalt sett riskerar det nordiska samarbetet ofta att komma på undantag. Potentialen tas inte tillvara fullt ut. Möten mellan politikerna blir ofta mer som pliktskyldiga släktträffar, inte riktigt på allvar.
Det borde kunna vara betydligt mer än så, det borde kunna betyda mer. De nordiska länderna som har så mycket gemensamt kunde stärka varandras goda sidor i en skakig omvärld. De kan påminna om att ekonomisk utveckling, jämlikhet och social välfärd fortfarande är en framgångsrik kombination.
I en debattartikel i Aftonbladet inför torsdagens möte konstaterade de nordiska S-ledarna att Norden i internationella rankingar ofta placerar sig som världens bästa region att leva i. Hög levnadsstandard, hög sysselsättningsgrad, relativt jämställt, hög grad av individuell frihet.
"Det är resultatet av de nordiska socialdemokraternas och arbetarrörelsens kamp för frihet och jämlikhet, och av miljontals människors hårda arbete och fasta beslutsamhet om gör din plikt, kräv din rätt", hävdar S-politikerna.
Och visst har socialdemokratin haft en avgörande roll i skapandet av den nordiska välfärdsstaten, den nordiska modellen. Men de har inte gjort det på egen hand. Tvärtom vilar den modellen på pragmatism och ett brett samarbete i samhället, över blockgränser och med näringslivet.
Svepande påstås i debattartikeln att "högern" inte längre vill upprätthålla en hög välfärd utan vill montera ner den genom sänkta löner, enkla arbeten och fler tillfälliga anställningar.
Men den som verkligen vill värna den nordiska modellen måste hela tiden våga förändra för att möta nya utmaningar. Som nu när tillväxt måste förenas med klimatomställning, när trösklarna till arbetsmarknaden måste sänkas om alla – också nyanlända – ska få jobb och bli delaktiga. Just där, i förmågan till omställning utan att offra vare sig trygghet eller individuell frihet, avgörs om modellen är slitstark.
Stefan Löfven är nu ensam i Norden om att vara S-märkt statsminister. Han leder en svag regering och har riktigt dåliga opinionssiffror. I Norge och Danmark förlorade S-ledda regeringar de senaste valen.
Skiftande regeringsinnehav och politiska samarbeten av olika slag har blivit det nordiskt normala. Och det är alldeles utmärkt, för hela Norden:
Socialdemokraterna har inte monopol på den nordiska samhällsmodellen, den hör inte hemma på ett S-museum utan lever och utvecklas vidare.
Gå till toppen