Åsikter

Möt barnets rädsla efter Alfons-film i stället för att anmäla förskolan

Nyligen publicerades nyheten om ett föräldrapar som anmält förskolan efter att den visat ett avsnitt av Alfons Åberg som gett deras barn mardrömmar. Har de här föräldrarna ens sett avsnittet?
Gunilla Bergströms figur Alfons Åberg. Ett Alfonsavsnitt som skrämde ett barn på förskolan ledde till att föräldrarna anmälde till Skolinspektionen.Bild: Gunilla Bergström
Odjuret under Alfons säng är i själva verket hans skuldkänslor över att ha varit taskig mot en liten kille, det är skuld som håller honom sömnlös och han är för ung för att förstå sina känslor. I Alfons fantasi förvandlas ångesten till ett konkret odjur som han föreställer sig under sängen. När han rättar sina fel försvinner odjuret.
Förklarar man på barnets nivå om sambandet mellan skuldkänslorna och odjuret lär sig barnet något viktigt, nämligen att sättet man behandlar andra på kommer tillbaka till en. Ibland som konkreta konsekvenser, ibland i form av känslor och mardrömmar. Men också – om man gjort gott – som självkänsla, styrka och visdom.
Föräldrarna bör prata med barnet om Alfons odjur, se avsnittet tillsammans med hen och förklara på barnets nivå att det inte är på riktigt utan representerar känslor man kan få om man gör något man ångrar. Det lär ut vikten av att vara en bra kompis, göra rätt och säga förlåt.
Även vuxna har odjur under sängen. De är vår egen skapelse och det är vårt ansvar att avväpna dem i tanke och handling så att de slutar störa oss om natten. Vi kan inte ringa någon jour och be dem eskortera vårt dåliga samvete ur våra drömmar.
Att just odjuret väckte sådana reaktioner förvånar mig. Jag skulle bli mindre förvånad om barnet hade reagerat på till exempel det nyare avsnittet där Alfons är hos en kompis vars pappa inte vill prata om sin bakgrund. När pojkarna leker krig utan att förstå att krig inte alltid är en lek reagerar pappan. Han sätter sig ner och berättar för pojkarna om kriget han var i, hur meningslöst krig är.
Nej, han berättar inte att minor spränger bort lemmar på barn eller om systematiska våldtäkter, han berättar om hur rädd han var, om känslan av att ligga och lyssna på bomberna och undra om hans kamrater hann ta skydd. Om hur han låg där utan att våga andas och betraktade en myra som även den stannat upp, men som när lugnet lagt sig fortsatte bygga sitt bo, och att det är precis vad människan också gör. Vi bygger upp det som förstörts och hoppas få fortsätta våra liv i fred. Han säger att i krig finns inga vinnare. Så sant. Det är ett tungt ämne för förskolebarn. Men viktigt.
Alfons Åberg tar på ett naturligt sätt upp frågor om etik och moral, kön, vänskap och att växa upp så enkelt att även små barn förstår. Ibland med lite hjälp på traven av en vuxen.
Det måste också poängteras att vi ser en pappa dra hela lasset själv, något ensamma mammor gjort i generationer. Pappa Åberg var banbrytandeför 45 år sedan, en förebildför den moderna pappan. Tack, Alfons!
”Borde inte visats för barnen på grund av dess förskräckliga art”… Trams! Möt barnets rädsla som föräldrar, hjälp till att bena ut vad odjuret är. Ta ert ansvar och kommunicera med förskolan istället för att anmäla… ja, vad?
Felicia Kemppi
Gå till toppen