Med andra ord18 januari 2016 19:47

Ta emot i liten skala

Jag är en vanlig svensk som, trots protester från Migrationsverket, tagit hand om ett syriskt flyktingpar. Jag plockade upp dem på en flyktingförläggning. Migrationsverket ville skicka upp dem till Boden …
De är med på alla tillställningar och middagar och blir hela tiden presenterade för nya människor. Många undrar hur de själva ska bära sig åt för att göra något liknande. Men Migrationsverket är inte med på noterna.
Min mor, mormor och deras bekanta hade finska krigsbarn boende hos sig. Sverige tog emot mängder av flyktingar, mest balter och judar, under kriget. Vid den tiden var vi runt 6 miljoner invånare och fattiga jämfört med hur vi har det idag. Jag minns hur baltiska familjer bodde i gårdshuset med stampat jordgolv; vi delade på utedassen och jag lekte med deras ungar. Alla brydde sig och ställde upp. Då fanns tillit människor emellan; vi har en lång tradition av gästfrihet i Sverige.
Idag är vi är en åldrande befolkning, ensammare än de flesta i världen. Folkhemmet var på många sätt bra, men det lärde oss att staten tar hand om allt. Ingen ska behöva bry sig om någon annan än sig själv. Idag bor man, när ungarna är utflugna, kvar i tomma, tysta hem med ödsliga gillestugor i källaren. Det kan inte vara svårt att sätta ett småskaligt flyktingmottagande i system.
Det är upprörande hur enskilda och kommuner skor sig på flyktingarna. Bert Karlsson lär enligt uppgift få 300 kronor per person och dag. Dessutom tar han ytterligare bra betalt för maten. Jag får (konstigt nog) inte ett öre för att ta hand om ”mina” flyktingar. Myndigheterna verkar känna till att både ombyggnader och bokföring kan vara svarta, men accepterar skojare så länge de kan ställa upp med minst trettio lägenheter. Staten klarar uppenbarligen inte flyktingströmmen.
Brodern till kvinnan i ”min familj” bor sedan några månader på en flyktingförläggning med över 500 unga män i norra Skåne. En gång kom en lärarinna (volontär) och samlade in namn och nummer för att påbörja svenskundervisning i egen regi. Sedan dess har hon inte synts till. Han vantrivs, killarna bara slappar och röker, det finns inte ens ett gym på stället. Det är en farlig miljö.
”Mina” flyktingar talar redan efter en månad (knagglig) svenska vid middagsbordet. De pluggar dag och natt; jag hjälper till med uttalet. Flera i min bostadsrättsförening har engagerat sig. En pensionerad lärare ger dem kvalificerad svenskundervisning en timme per dag. Andra bjuder på lunch ute på stan. De kommer att tala svenska långt innan de fått sina "fyra siffror”. Det finns många fördelar med småskaligt boende.
Jag bodde i ett kollektiv under en del av mina studieår. Nu gör jag det plötsligt igen och det är mycket uppfriskande. De städar och tvättar och jag handlar mat, som vi ofta lagar tillsammans.
1. Underlätta (försvåra inte) möjligheten till ”privat flyktingmottagande”.
2. Ge privatvärdar en ersättning som är åtminstone hälften så stor som den Bert Karlsson och hans gelikar får för sin massuthyrning.
3. Rensa upp skojeriet i samband med kommunala, slarviga upphandlingar av mat och boende.
Lars Asklund, Malmö
Gå till toppen