Heidi Avellan

Halleda, nu gnyr Skåne igen.

Tågkaoset kring Öresund har pågått i en månad nu. Ännu syns inget ljus i tunneln. Men uppåt landet ses väl oron och kritiken mest som skånskt gnäll.

Gott om plats på tåget var det på tisdagseftermiddagen när migrationsminister Morgan Johansson (S) reste.
Utropet förvånade ingen: 6:36 mot Kastrup och Köpenhamn väntas avgå 6:46. Sena tåg är en del av vardagen och de flesta tar höjd för detta. Mitt flyg skulle gå 8:05.
Men när vi närmar oss Kastrup kommer nästa besked: eftersom tåget är försenat stannar det inte där. Alls. De som ska flyga eller ta metron in till Köpenhamn måste åka vidare och ta nästa tåg tillbaka. Minuterna går. Andas lugnt, du hinner.
Så blir tåget tillbaka stående: fullt på spåren. Stressen växer, jag behöver terapi, twittrar om detta och får flera svar bums.
Många kände med mig. Ännu fler kände igen sig:
”Så har vi pendlare det dagligen, tyvärr”, skrev en och tillade kort därefter: ”Och nu händer det igen. Passerade just Kastrup utan att stanna. Tåg 07.16 fr Triangeln.”
Ja, jag hann till planet. Hemresan var värre. Eftersom trafiken nu sköts med korta tågsätt var det så fullt att folk bokstavligen pressades ombord. I Hyllie fick vi kliva av för att ge plats för gränspoliserna.
Det här går att leva med. Men inte varje dag. Tidtabeller är nu rena gissningar. Det går inte att förutse när man kommer fram – till jobbet, till mötet, till dagis. Och då har jag inte ens nämnt paniken i folks blick på de överfulla tågen. Klaustrofobin firar triumfer.
Det är inte som i reportaget i SVT:s Agenda (31/1) där två kvinnor lugnt redogjorde för hur komplicerad deras vardag blivit – medan kameran följde gränspoliser på ett nästan tomt tåg.
Halleda, vilka gnällspikar de är, skåningarna, tänkte väl folk uppåt landet. Men så tomt ombord som i detta inslag är det bara udda tider då väldigt få åker; en och annan minister på besök – och några till.
Pendlarna trängs på överfulla tåg varje morgon och varje kväll, visar Pendlarbloggen och Öresundsrevolutionen på Facebook. De kämpar för att hålla humöret uppe, ge plats, vara vänliga. Med tårna i kläm.
Så ser vardagen ut kring Öresund. Ja, det är helt orimligt. Nej, ingen kan säga när det blir som vanligt igen.
Gränskontrollerna i Hyllie är förlängda till den 9 mars. Id-kontrollerna ska vara kvar så länge de behövs och med Migrationsverkets färska prognos på 140 000 asylsökande i år kan vara länge. Inrikesminister Anders Ygeman (S) såg i Agenda (31/1) inget slut på detta elände.
En mycket medveten signal: så länge flyktingarna vill komma är dörren stängd.
Det allra värsta är att ingen kan säga om det kan bli som vanligt igen. Sedan. Kontrollerna håller raskt på att slå sönder det som byggts upp under två decennier: Öresundsintegrationen.
"Dette er en bog, jeg ville ønske, det ikke havde været nødvendigt at skrive", inleder Uffe Palludan Øresundsvisioner t/r – en personlig beretning.
Palludan är framtidsforskare och Öresundsentusiast. Hans engagemang började 1990. Då vi möttes första gången 1997, när jag var Nordenkorrespondent, tog han sin publik i tanken till San Francisco-bukten, som broarna gjort till ett stort sammanhängande område och drog paralleller mellan San Francisco och Köpenhamn, mellan Malmö och Oakland, mellan Lund och Berkeley. Framtiden!
Nu har han resignerat och anger två skäl:
• Vid årsskiftet lades Öresundskomiteen ner och samarbetet i Greater Copenhagen and Skåne Committee ser han som något helt annat.
• Sedan kontrollerna infördes vid den svenska gränsen den 4 januari finns det inte längre en direkt tågförbindelse mellan Köpenhamn och Malmö. Restiden har fördubblats, den är längre än då städerna bands samman av flygbåtarna.
Här störs den nordiska passunionen. Här störs näringslivet, för hur ska ”private investorer kunne lokkes til at investere i broprojekter, når den svenske regering kan finde på at rive grundlaget for dem væk på denne måde”?
Nu är tusentals pendlare försatta i en omöjlig situation och regionen har mist en stor del av sin utvecklingspotential. Om inget görs nu är det meningslöst att tala om en Öresundsregion i framtiden, menar Palludan.
Det drabbar hela Skåne, för Malmöregionen är tillväxtmotorn här.
Kritiken kan förstås avfärdas som skånskt gnäll och viftas bort med att ibland är det lite knöligt att röra sig i en storstadsregion. Prislappen – också utöver de direkta kostnaderna för kontrollerna – är svårare att nonchalera. DSB har tappat mellan 10 och 15 procent av resenärerna, uppger vd Flemming Jensen: ”Det här är skit för våra kunder, det är dålig service.”
Den miljardvinst som själva integrationen beräknades ge försvinner. Handel och turism drabbas. Företagsetableringar framstår plötsligt som för riskabla. Många pendlare måste jobba kortare dagar – eller helt sluta för att det inte går ihop. Hur rimmar det med regeringens jobbmantra?
Och tro inte annat än att detta kaos också påverkar många människors inställning till själva flyktingpolitiken. Irritationen kletar av sig.
Stödet för regeringen sjunker raskt, inte minst i Skåne. Mellan det första och det fjärde kvartalet ifjol minskade stödet för S i södra Sverige med en tredjedel, från 29 till 19 procent, enligt DN/Ipsos.
Såklart. Regeringen borde lyfta befintliga gränshinder. Istället skapar den nya, värre.
Kontrollerna vid Bron skadar regionen i märgen. Och skadan är redan skedd: tilliten är borta. Det har visat sig att grunden för pendling, boende och investeringar kan försvinna över en natt.
Regeringen skulle hantera en kris och skapade en annan. För att se det behöver man inte vara vare sig gnällig eller skåning.
Gå till toppen