Huvudledare14 februari 2016 00:01

Det är missförhållanden i välfärden som måste stoppas. Inte vinster.

Att stoppa vinster i välfärden var den viktigaste frågan för Vänsterpartiet inför valet. Och när rösterna väl räknats blev det viktigaste för Socialdemokraterna och Miljöpartiet att säkra stöd nog för att kunna bilda regering. I förhandlingarna enades S och MP med V om att tillsätta en utredning – men det viktigaste för medborgarna hamnade inte i fokus.
Som Vårdföretagarnas näringspolitiske chef Håkan Tenelius påpekade i Svenska Dagbladet i veckan borde syftet med en sådan utredning rimligtvis vara att garantera god kvalitet i all vård och omsorg. Men uppdragets mest centrala del blev snarare att utforma krav på att ekonomiska överskott som huvudregel ska återinvesteras i välfärdsverksamheterna.
I bakgrunden anas Vänsterpartiets nidbild av hur privata välfärdsföretag skär ned på bemanning i avsikt att tjäna mer pengar. Även civilminister Ardalan Shekarabi (S) har ventilerat oro för att kommunala satsningar på mer personal i välfärdssektorn skulle kunna "hamna i skatteparadis".
En uppgift som ofta refererats i sammanhanget är att privat drivna äldreboenden skulle ha 10 procent lägre bemanning än kommunala. Den siffran kommer från en beräkning som Socialstyrelsen gjorde 2012. Mindre sällan nämns att myndigheten samma år visade att de privata alternativen överlag höll högre kvalitet.
Vårdföretagarna har nu frågat Socialstyrelsen hur skillnaden i bemanning har utvecklats. Svaret är att de privata utförarna idag har i genomsnitt 3 procent lägre bemanning än de kommunala. Men de har också 30 procent fler sjuksköterskor i sin personal och bättre helgbemanning än kommunala enheter.
"Det finns inget försvar för att hålla liv i en statlig utredning vars utgångspunkt är fel, där faktaunderlaget är en missuppfattning", menar Tenelius.
Han uppmanar nu regeringen att ändra utredningsdirektiven, så att utredaren Ilmar Reepalu (S) – tidigare kommunstyrelseordförande i Malmö – får huvudsakligt arbetsfokus på kvalitet och transparens, snarare än hantering av vinster.
Det hade helt klart varit på sin plats. Viktigast är trots allt att medborgarna får så god vård och omsorg som möjligt – inte hur utförarna på detaljnivå sköter sin ekonomi. Oseriösa aktörer har inte i välfärdssektorn att göra, men deras utbredning bör inte överdrivas och det saknas inte exempel på kommunala inrättningar med kvalitetsproblem.
Det är missförhållandena – inte vinsterna – i välfärden som det måste göras något åt. Redskap behöver utvecklas för att i högre grad upptäcka och åtgärda problem på ett tidigt stadium oavsett om verksamheterna drivs i offentlig eller privat regi. En bättre person är svår att tänka sig för detta uppdrag än den erfarne och pragmatiske Reepalu. Men då krävs förstås att han får en justerad beskrivning av sitt uppdrag från regeringen.
Tyvärr är det mindre troligt att det blir på det viset. För utredningens huvudsakliga syfte har aldrig varit att slå vakt om kvaliteten i välfärden. Snarare att hålla Vänsterpartiet på något så när gott humör.
Gå till toppen