Malmö16 februari 2016 14:02

Helt rätt att anmäla till Skolinspektionen

Det finns en bok som heter ”Där går Tjuv-Alfons!” som gör mig rätt nedstämd. I den blir Alfons falskt anklagad för att ha stulit en nyckel till en koja. Barnen pekar, viskar och kallar honom för tjuv. Alfons gråter, drömmer mardrömmar och har ångest. Ingen tror på honom. När nyckeln väl hittas i ett fågelbo fortsätter barnen ändå att misstro Alfons.
När jag läser den här boken för min fyraåring ändrar jag om en del. Mobbningssekvenserna blir kortare, Alfons är bara ganska ledsen, nyckeln kommer fram lite snabbare och barnen fortsätter inte vara elaka efter att nyckeln blivit återfunnen. För varje gång vi läser den lägger jag till fler detaljer och så pratar vi om hur det känns när man inte blir trodd eller när andra kallar en för elaka saker.
Kalla det censur. Kalla mig curlingförälder. Jag kallar det att jag som vuxen gör ett urval anpassat efter mitt barns mognadsnivå och hjälper honom att hantera informationen. Jag utgår från att pedagoger som arbetar med mitt barn gör samma sak.
I veckan som gick blev det en viral superraket att en förälder upplevde att så inte var fallet på en förskola i Malmö, i vad som har blivit känt som ”Alfonsdebatten” eller ”Alfonsbråket”.
Det var alltså såhär: en förälder till ett barn på en förskola i Malmö menade att det visades för mycket film på förskolan utan pedagogisk anledning. Detta har föräldern tagit upp med personalen tidigare.
När barnet får mardrömmar och är sig ”helt olik” efter att ha sett ”Alfons Åberg och odjuret”, som föräldern finner olämplig för små barn (inte alla barn) gör hen en anmälan till Skolinspektionen. Av anmälan framgår att föräldrarna inte hade informerats om filmvisningen.
Nu ska den aktuella förskolan inom den närmsta tiden inte visa film medan de kommer fram till en lösning och föräldrarna ska informeras bättre om dagens aktiviteter på en tavla.
Alla stora dagstidningar och kvällstidningar har rapporterat om ”Alfonsskräcken” och ”filmförbudet”. Händelsen har genererat tusentals delningar, kommentarer och diskussioner såväl som långa och initierade debattinlägg om film, censur, och kanske främst: curlingföräldrar – dessa människor från helvetet (?). TV4 Nyheterna undrade: ”Kan Alfons Åberg vara farlig?”. Studio ett, i Sveriges Radio, passade på att prata med psykiatern och författaren David Eberhard – Sveriges mesta curlingförälderkritiker.
Det är som om alla avsiktligen missar vad den bekymrade föräldern egentligen ville ha sagt.
Det är synd. För det skulle ju kunna bli en intressant diskussion.
Hur mycket film visas egentligen i förskolan? Vilka gemensamma riktlinjer finns för detta? Hand upp du som förälder som inte funderat på det här med skärmtid. Nej, just det.
Precis innan den här händelsen frågade en bekant, via Facebook, hur vanligt det är med skärmar på förskolan i Malmö. Svaren var många och väldigt blandade. Allt från ”varje dag” till ”aldrig”. Min upplevelse är densamma. Det är helt enkelt väldigt olika.
Självklart ska det diskuteras under vilka former skärmar används i pedagogisk verksamhet. Självklart är det helt rimligt att anmäla en förskola till Skolinspektionen när diskussionen och informationen uteblir.
Jag skulle inte tveka en sekund att göra detsamma.
Gå till toppen