Sverige27 februari 2016 07:00

I Lund ska det osynliga bli synligt

Förhoppningarna är skyhöga på lysande upptäckter. Nästa vecka slås ljuset på i den stora lagringsringen - och det första experimentet kan köra igång.

Innanför den jättelika polerade silverringen på Brunnshög i Lund pågår byggnadsarbeten av ovanligt slag. I fem år har världens vassaste synkrotronljusanläggning växt fram. Nu görs de sista installationerna för att kunna få ljus i den stora lagringsringen ut till strålrören.
Max IV i Lund är den synkrotronljusanläggning i världen som har den mest briljanta elektronstrålen - mest ljus per yta. I juni invigs anläggningen. Men redan nu i mars startar experimenten.Bild: Hussein El-Alawi
Det är med ljus som forskarna ska undersöka strukturer och ytor på detaljnivåer som aldrig tidigare gjorts.
Ljuset uppstår när acceleratorn sätter fart på elektronerna och de tvingas svänga inne i lagringsringen med hjälp av starka magneter. Då avger elektronerna ett intensivt ljus som leds ut till forskningsstationerna genom strålrör.
Det är när ljuset möter materialet som magin uppstår, som materialets beståndsdelar kan analyseras.
Fullt utbyggd väntas Max IV varje år locka 2 000 forskare - fysiker, kemister, cancerforskare, klimatforskare, arkeologer och biologer och många fler - ungefär dubbelt så många som det gamla laboratoriet.
Det här gör vi framför allt för att förstå hur världen fungerar. Men också för att förbättra produkter som vi använder dagligen.
På gamla Max Lab på Ole Römers väg i Lund, städar nu forskarna upp efter nästan trettio års forskning. På Luciadagen stängdes den gamla anläggningen. Tre av strålrören har plockats ner och ska få fortsatt liv genom att kopplas in i den hypermoderna acceleratorn, med världens mest fokuserade ljusstråle, på Max IV.
Anläggningen bygger på teknik som avgående maskindirektören på Max Lab, Mikael Eriksson, har utvecklat sedan mitten av 1980-talet.
Den lilla lagringsringen, där experiment med så kallad mjukröntgen ska göras, är ännu inte färdigbyggd.
För tillfället är även acceleratorn och den stora lagringsringen avslagen, för de sista installationerna inne i den stora lagringsringen. Nästa vecka stängs ringen, och elektronerna skickas in i sin bana. De första experimenten kan komma igång.
Först ut blir försök i den ultrasnabba höghastighetskameran, FemtoMax, som är det första strålröret som är under inkörning på Max IV. I det första experimentet ska fysiker analysera magnetism, genom att under mycket kort tid ta bilder av hur de magnetiska fälten rör sig.
– Det här gör vi framför allt för att förstå hur världen fungerar. Men också för att förbättra produkter som vi använder dagligen, säger Christoph Quitmann, direktör för Max IV-laboratoriet.
Utan experiment i synkrotronljusanläggningar hade uppfinningar som idag tas för självklara - mobiltelefoner, lcd-displayer, videokameror - aldrig gjorts.
– Det handlar om att få förståelse för hur atomer formar molekyler, säger Christoph Quitmann.
Han är själv fysiker, och arbetar nu med den fortsatta utvecklingen av Max IV, men också med att sprida kunskapen om vad som kan göras med världens smalaste och mest fokuserade elektronstråle.
Jag är fysiker. Jag ritar inte. Jag gör experiment
Fjorton strålrör är än så länge finansierade. Fler finns på planeringsstadiet. Fullt utbyggd år 2026 väntas Max IV ha ungefär trettio strålrör.
De byggs på plats, och utvecklas tillsammans med forskarna som ska använda dem.
Tre finns redan och håller på att testas:
FemtoMax: superhöghastighetskamera, ska användas för att analysera kemiska reaktioner.
NanoMax: mikroskopisk röntgen, används bland annat inom nanovetenskap och materialvetenskap.
BioMax: används för att analysera proteiner, bland annat inom biologi och medicin.
Meningen är att forskare från hela världen ska komma till Lund och göra sina experiment i anläggningen.
För att göra det måste de boka tid, men de behöver inte betala. Det gör svenska staten genom Vetenskapsrådet, Vinnova, tolv svenska universitet och Region Skåne, men även Knut och Alice Wallenbergsstiftelse, som varit med och bekostat anläggningen.
För driften står Vetenskapsrådet: och Lunds universitet, med ungefär 300 respektive 50 miljoner om året. Även Finland bidrar till driften med cirka sju miljoner under tre år.
Prislappen totalt för bygget blir ungefär sex miljarder när hela Max IV står klar med alla strålrör. Årligen kommer det kosta runt en halv miljard att driva anläggningen.
Det finns ett tjugotal synkrotronljusanläggningar i Europa. Den på Brunnshög i Lund blir den mest briljanta, med mest fokuserat ljus.Bild: Lars Brundin
Vad får då skåningarna, svenskarna och världen för dessa miljarder?
Förhoppningarna är enorma. Från regeringshåll, universitetet, regionen och ledningen för Max IV.
Christoph Quitmann räknar med att Nobelpris kommer att delas ut för upptäckter som görs på någon av experimentstationerna.
– Självklart. Det tror jag och det kommer att bli ett stort genombrott.
Men ett prestigefyllt pris skulle bara vara grädde på moset. Det viktiga, säger han, är det dagliga arbetet, alla synkrotronljusexperiment som kommer att leda till att tusentals doktorander kan skriva sina avhandlingar, publicera vetenskapliga artiklar och komma ännu längre i att förstå världen, med hjälp av världens än så länge mest kraftfulla ljuskälla.
Ett nobelpris skulle aldrig ges till Max IV, utan till forskare som har gjort sina experiment på anläggningen.
Max IV är en serviceanläggning, till för forskarna.
– Vi är bara servicepersonalen, säger Christophe Quitmann.
Max IV. Siffrorna anger port till lagringsringen.Bild: Lars Brundin
Inne i den stora lagringsringen. Elektronerna tvingas med hjälp av magneter att svänga så att de ger ifrån sig ett starkt ljus. Denna futonstråle leds in i strålrör där experimenten äger rum.Bild: Lars Brundin
Ur en liten radioapparat strömmar musiken. "I'm going up, up, up". Euphoria med Loreen.
Vi är inne i den stora lagringsringen. Det är december och isvindar blåser utanför anläggningen. I betongtunneln står Christophe Quitmann och visar hur ljuset kommer att ledas med hjälp av magneter runt i ringen, och ut i strålrören.
På plats är politiker och tjänstemän som kommit för att försöka förstå vad det är för underverk som väntas här på Max IV.
Bland dem är EU:s forskningskommissionär Carlos Moedas. Han ber Christoph Quitmann rita upp för honom hur Max Lab fungerar.
– Jag är fysiker. Jag ritar inte. Jag gör experiment, svarar Max IV-direktören, lite bistert, men sedan ler han.
Istället tar han fram en bit tyg och en laserstråle. Genom att lysa upp material med en kraftig ljuskälla kan avståndet mellan atomer mätas.
Det är så Max IV ska göra de osynliga atomerna synliga, förklarar han.
Exempelvis kan forskarna med hjälp av synkrotronljus undersöka små detaljer i proteiner, i cellmemban, eller DNA-strukturer som det skulle ta år att studera med annan teknik.
"Kan du rita en bild åt mig?" frågar EU:s forskningskommissionär Carlos Moedas. "Jag är fysiker. Jag ritar inte. Jag gör experiment", svarar Max IV-direktören Christoph Quitmann.Bild: Lars Brundin
Det finns ett tjugotal synkrotronljusanläggningar i Europa, bland annat i Cern i Schweiz, Grenoble i Frankrike och i Oxford i Storbritannien. Men ingen med så fokuserat ljus som Max IV.
Hälften av forskarna som ska använda Max IV väntas vara svenskar. Den andra hälften kan komma från hela världen. Vilka som ska få göra experiment kommer att väljas ut av en internationell kommitté. Konkurrensen om stråltiden blir sannolikt stor.
Ett krav är att forskningsresultaten redovisas öppet efter experimenten.
Öppen forskning, på engelska Open science, är en fråga som EU-kommissionären Carlos Moedas gärna lyfter fram.
– Idag kan du bara komma framåt om du delar data med andra. Men i en allt mer öppen värld måste vi också vara mer ansvarsfulla med vad vi gör med våra resultat. Data kan manipuleras. Forskningsresultat kan förvanskas, konstaterar han.
Att dela på data och att forska tillsammans, exempelvis på en anläggning som Max IV, är viktigt även politiskt, menar Carlos Moedas. Forskning kan få människor att prata med varandra, även från länder som annars inte har så mycket kontakt.
– De kriser som Europa går igenom nu, där många menar att vi måste stänga våra gränser för att få det bättre, det är en felaktig tanke, tycker jag. Vetenskapen måste visa vägen. Verklig öppenhet har skapat mycket mer säkerhet och välstånd för människor än vad stängda länder har gjort, säger han.
Politiker och tjänstemän besökte Max IV i december. Max IV-direktören Christoph Quitmann visar upp anläggningen för Sveriges forskningsminister Helene Hellemark Knutsson och EU:s forskningskommissionär Carlos Moedas. Bakom dem Lars Börjesson, styrelseordförande för ESS.Bild: Lars Brundin
Att få forskarna att hitta till Max IV och att använda sig av den teknik som utvecklats där blir inte svårt, tror Carlos Moedas.
Forskarsamhället är globalt. De forskare som har användning av anläggningen vet att den finns.
Men för omvärlden kan det vara svårt att förstå vad som gömmer sig bakom dessa betongväggar.
Carlos Moedas tycker att forskarvärlden behöver bli bättre på att nå ut i samhället, och förklara sin forskning.
– Forskarna lever lite i sin värld. De borde bli mer utåtriktade. Det skulle vara deras garanti för att politikerna också skulle vilja vara där.
MaxIV-direktören Christoph Quitmann (mitten) gör ett experiment, med en laserstråle mot en bit tyg. Genom att lysa upp material med en kraftig ljuskälla kan avståndet mellan atomer mätas. Ungefär så fungerar Max IV, förklarar han för forskningsminister Helene Hellemark Knutsson och EU:s forskningskommissionär Carlos Moedas.Bild: Lars Brundin
Att Sverige valde att satsa pengar på en ny synkrotronljusanläggning i Lund beror på möjligheten som den ger att locka företag att investera, men också på att det fanns rätt kompetens i Lund, säger forskningsminister Helene Hellemark Knutsson.
Regeringen, regionen, och Lunds universitet hoppas och tror att jätteinvesteringarna som gjorts i Max IV och ESS ska attrahera forskningsintensiva företag. Bland annat kommer företag att kunna köpa forskningstid på Max IV - eller om de samarbetar med en forskare att kunna använda anläggningen utan kostnad.
För företag som arbetar med materialforskning kan det bli en helt ny teknik för att ta fram nya produkter.
Men att få forskare, och företag, att förstå vad de kan ha för nytta av synkrotronljusanläggningen blir den stora utmaningen, tror forskningsministern.
– Nu jobbar universiteten i Sverige tillsammans kring de här stora investeringarna. Det gör att kunskapen om vi hur ska kunna använda dem till forskning ökar. Nästa steg är att se till att det forskande näringslivet kan se på vilket sätt det här kan hjälpa dem i deras utveckling av produkter och nya material.
Att det är omöjligt att skilja på grundforskning och högspecialiserad forskning visar Max IV, menar Hellemark Knutsson.
– Ju mer du lär dig om beståndsdelarna, desto mer förstår du om hur de används. Du behöver den grundkunskapen, som de genererar här, för att det sedan ska leda till tillämpad forskning.
Vetenskapsrådet har fått i uppgift att ta fram en nationell strategi för ESS och Max IV. Det blir ett viktigt underlag när regeringen ska ta fram sin forskningsproposition.
– När ESS står klart måste vi ju också ha kunniga forskare som ska kunna bidra till det här. Och vi måste kunna visa för näringslivet vad det är möjligt att använda den här forskningen till, säger Helene Hellemark Knutsson.
Det är inte mycket tid kvar. 2017 drar ESS igång, 2023 ska det stå klart. Och i sommar invigs Max IV.
Blir det då mer forskningspengar från regeringen till anläggningarna i Lund?
– Vi får vänta och höra vad Vetenskapsrådet säger. Men redan nu ser vi att samarbete mellan universiteten kring den här infrastrukturen leder till att man ute på universiteten börjar tänka på hur man kan använda det här och vad man behöver satsa på.
"Det var som sesam öppnade sig, verkligen", säger Lars Dahlin, handkirurgen som kom på att han kunde använda synkrotronljus för att detaljstudera nervceller.Bild: Hussein El-Alawi
En forskare som tidigare inte funderat alls på synkrotronljus är handkirurgen Lars Dahlin.
Han är professor och överläkare vid handkirurgiska kliniken i Malmö, på Skånes universitetssjukhus och prodekan på Medicinska fakulteten i Lund.
Där har han ansvaret för forskningsfrågor.
Det var på ett möte för drygt två år sedan som han plötsligt insåg att hans egen forskargrupp skulle kunna använda ljus för att detaljstudera nerver hos diabetespatienter.
Hans forskning handlar om varför patienter med diabetes drabbas av problem med känsel i händer och fötter.
– Det var som sesam öppnade sig, verkligen, säger han.
Förra året utförde hans forskargrupp ett experiment på synkrotronljusanläggningen i Grenoble. I vår väntas de kunna presentera sina resultat.
Att de har fått bilder på nerverna, hur nervtrådarna och blodkärlen, ser ut hos patienterna, är helt nytt.
Tidigare har de kunnat undersöka nerverna i avancerade mikroskop, ett snitt i taget, men med synkrotronljus kan de få detaljrika bilder över tusentals snitt på kort tid.
– Det kommer att kräva mycket analysarbete. Det är enorma datamängder. Vi klarar det inte på vanliga datorer, men vi har köpt in större datorer så att vi ska kunna använda oss av det här. Vi tar små steg i sänder, säger Lars Dahlin.
Max IV behöver ett medicinskt strålrör, ett MedMax, menar fysikern Martin Bech och handkirurgen Lars Dahlin. De har stora visioner för strålröret som ännu bara finns på ritningarna.Bild: Hussein El-Alawi
Lars Dahlin visar bilder på nerver i genomskärning. Det syns tydligt att blodkärlen är små, och få, och att nervtrådarna avslutas här och var.
Med hjälp av bilderna har de insett att blodkärlen ser helt annorlunda ut hos diabetikerpatienter jämfört med hos friska individer.
– Det har man inte kunnat visa tidigare med samma upplösning, säger Lars Dahlin.
I Max IV kommer hans forskargrupp att kunna ta fram tredimensionella bilder för nerverna på en ännu högre detaljnivå.
– Med dessa trollerimaskiner har vi helt andra förutsättningar.
Experimenten görs för forskningen, för att förstå hur nerverna ser ut inuti och hur de påverkas hos diabetespatienterna. Ju bättre resultat desto tydligare blir det att forskarna kan dra slutsatser och använda dem kliniskt, när de behandlar patienterna.
Hans forskargrupp skulle kunna använda två av de strålrör som snart är igång i anläggningen, NanoMAX och BioMAX. Men Lars Dahlin ser även fram emot ett helt nytt strålrör: MedMax.
Med dessa trollerimaskiner har vi helt andra förutsättningar.
Det finns ännu bara på idéstadiet, på ritningar över hur det skulle kunna se ut och fungera, men projektet saknar ännu finansiering.
Ett sådant, större strålrör, skulle ge möjlighet att utföra helt nya former av medicinska experiment, tror Lars Dahlin.
Större vävnader skulle kunna undersökas, exempelvis hur ledproteser läker och sätter sig fast. Eller funktionen hos lungorna vid olika sjukdomstillstånd. Cancertumörer skulle kunna belysas och undersökas på extrem detaljnivå.
Lunds universitet, Region Skåne och flera stiftelser har visat sitt intresse. Kostnaderna beräknas till cirka 140 miljoner kronor, ungefär så mycket kostar det att bygga ett strålrör i en modern synkrotronljusanläggning, eftersom forskningsstationen konstrueras på plats och efter hand, efter de behov som forskarna har. Det finns inga färdiga maskiner att köpa.
Men för att förstå vad som är möjligt att göra behöver kunskap om synkrotronljusanläggningen spridas inom den medicinska världen, i Sverige och i Skåne.
– Vi har en forskarskola där vi hjälper och utbildar doktorander. Det är de som ska driva forskningen framåt.
Max IV kommer att få en enorm betydelse för cancerforskningen, tror Lars Dahlin, forskningsansvarig på Medicinska fakulteten i Lund. Hans kollega Martin Bech anser att de flesta experiment går att göra i nära samarbete med synkrotronljusfysiker. Här tittar de på NanoMax, ett av de strålrör på Max IV, som de hoppas kunna använda för sina experiment.Bild: Hussein El-Alawi
Att samarbeta i nätverk i forskargrupper där experter har olika ansvarsområden blir nyckeln. Så arbetar många forskargrupperna redan, säger Lars Dahlin.
När medicinsk forskning ska göras med synkrotronljus behövs team med fysiker i nära samarbete med läkare.
– Man kan inte behärska hela bredden. Det är otroligt viktigt med bra närverk och att vi arbetar över gränserna.
Hans forskarkollega Martin Bech är fysiker, och den som bearbetar datamängderna från experimenten i Grenoble.
– Det finns ett stort behov av samarbete, att forskarna pratar med varandra. Men det kan vara svårt när man inte har samma bakgrund.
Även om man som forskare inte vet hur man kan ha nytta av synkrotronljus kan man ofta lösa det. Om en medicinare förklarar vad han eller hon vill undersöka, klarar ofta en fysiker att räkna ut hur experimentet kan utföras, säger Martin Bech.
Sjukvården och patienterna har mycket att vinna på att medicinska världen lär sig använda Max IV, anser Lars Dahlin.
– Jag tror inte att vi har förstått den potential som finns här. Jag tror att det får enorm betydelse för olika typer av forskning, inte minst om hur cancertumörer växer.
Max IV - snart redo att ta emot forskare som ska göra sina synkrotronljusexperiment.Bild: Lars Brundin
Lars Börjesson ser ut genom fönstret på Max IV. Tvärs över åkern byggs den andra stora forskningsanläggningen på Brunnshög, det europeiska projektet ESS.
Båda anläggningarna kommer att användas för att studera material, men med olika tekniker. Max IV använder ljus, medan ESS använder neutroner. (Se faktaruta).
Lars Börjesson har en del i båda projekten. Han är styrelseordförande för ESS och var tidigare ordförande för styrelsen på Max IV.
Han är vice rektor på Chalmers, och fysikprofessor. Som forskare tror han att han får nytta av båda anläggningarna, i sin forskning om batterier.
Just nu diskuterar ledningarna på båda anläggningarna hur de ska kunna göra det möjligt för forskare att söka stråltid gemensamt på Max IV och ESS.
– Då sker ju forskningen snabbare. Ska man göra ett experiment tar det mellan ett halvår och ett år och sen ska du göra nästa. På det sättet kan vi snabba upp det, säger Lars Börjesson.
Läs mer:Grafik: Så fungerar Max IV
Att utföra ett experiment på plats kan ta mellan en dag och en vecka, beroende på experiment.
Själv har Lars Börjesson använt både synkrotronljus och neutroner för att titta på hur materialet i batterierna fungerar, hur jonerna rör sig och hur materialet runtomkring är uppbyggt.
Klimatforskning kan bli en stor del av de experiment som görs i Max IV och även på ESS. Framtidens värmekälla kanske upptäcks här, menar Lars Börjesson.
Men är svenska forskare medvetna om vad de kan göra med Max IV nu och snart i ESS?
– De som är nära är väldigt medvetna, men man kan använda anläggningarna inom så många områden, även inom delar som traditionellt inte har gjort det. Det finns en uppgift för oss att nå ut till forskarna.
Bland annat väntas konservatorer kunna använda synkrotronljus för att undersöka arkeologiska fynd eller kulturvetenskapliga föremål.
Innegården på Max IV. Den stora lagringsringen har en omkrets på 528 meter. Lite större än Coloseum i Rom.Bild: Lars Brundin
På Chalmers har forskare hjälpt konservatorer som forskar om tyger att använda laserteknik. Om de använder sig av Max IV skulle de nå en fantastisk position, menar Lars Börjesson.
– Då skulle de även kunna analysera molekylerna i tygerna. Men då ska de över en barriär för att använda den.
Att ta det steget kräver nästan alltid samarbeten, med en fysiker eller någon som tidigare har utfört synkrotronljusexperiment.
I Sverige finns det många forskningsområden som inte dragit nytta av de möjligheter som finns med synkrotronljus, menar han, även inom traditionell naturvetenskap.
Det var exempelvis med synkrotronljus som en forskargrupp i geologi i Lund för några år sedan kunde visa vilken färg dinosaurier och utdöda havsreptiler hade för cirka 190 miljoner år sedan.
Läs mer:Tre forskare: Så ska vi använda Max IV
Läkemedelsindustrin och strukturbiologin har länge använt synkontronljus. Men med Max IV får de en teknik som kan göra det möjligt att analysera ännu finare strukturer snabbare än någonsin.
Även inom medicinsk avbildning finns möjligheter med de strålrör som planeras på Max IV. Det blir möjligt att avbilda strukturer och få bilder av vävnader, ungefär som i mikroskop, men mycket mer precist.
Privata företag ska kunna köpa tid på Max IV till fullkostnadspris om de vill hålla sina resultat hemliga. Det vanligaste är att företag samarbetar med forskargrupper, som sedan publicerar sina resultat i vetenskapliga tidskrifter. Andelen industriexperiment brukar vara under 5 procent på de flesta synkrotronljusanläggningar, medan ungefär 30 procent av experimenten görs av industrin tillsammans med universitetsgrupper.
För det forskande näringslivet blir det en stor konkurrensfördel att ha tillgång till Max IV, tror Lars Börjesson.
I experimenthallen på Max IV finns en samling verk av Nils Bergendal, bland annat detta fotografi av Flygande hund, en av bilderna från när fotografen dokumenterade stängningen av Zoologiska museet vid Lunds universitet. Fotot har blivit en populär plats för besökare att ta gruppbilder på synkrotronljusanläggningen. EU:s forskningskommissionär Carlos Moedas, Christoph Quitmann, direktör på MAX IV, och forskningsminister Helene Hellemark Knutsson förbereder sig för fotografering.Bild: Lars Brundin
I ingången i det nybyggda Max IV på Brunnshög i Lund pågår nedräkningen. Snart 100 dagar kvar till invigningen.
Den hålls den 21 juni, på årets ljusaste dag vid sommarsolståndet, klockan 13.08.
Helgen innan kommer allmänheten att kunna besöka anläggningen, eller i alla fall de besökare som lyckas få tag på de gratisbiljetter som kan bokas i förväg.
Sedan kommer det att bli svårt att komma in och titta i den stora silverbyggnaden på Brunnshög.
Läs mer:TV: Unikt besök – Följ med in på Max IV
Ett besökscentrum håller på att byggas upp som under hösten kommer att börja ta emot besökare, skolklasser och andra intresserade.
Redan nu har intresset för att besöka anläggningen exploderat. Mer än 6000 personer besökte Max IV under förra året.
Ledningen för Max IV åker även runt till universitet i Sverige och berättar om möjligheterna som nu växer fram i Lund - och om hur även forskare som inte är så vana vid synkrotronljusexperiment kan dra nytta av den världsledande tekniken.
– Vi kommer inte att få flera tusen forskare hit direkt utan det kommer att växa gradvis, säger Christophe Quitmann.
När de första publiceringarna görs av rön som upptäcks med hjälp av experiment på Lundaanläggningen, då kommer den stora lavinen.
–  Vi förbereder oss för den. Vi hoppas att det blir en kontrollerbar sådan, säger han.

Max IV:

... blir världens mest briljanta synkrotronljusanläggning, det vill säga den forskningsanläggning i världen som kan producera mest ljus per yta.
... fungerar ungefär som ett mikroskop, som kan användas för att studera material, celler, atomer och strukturer.
... har två lagringsringar. Den största är lite större än Coloseum i Rom.
... har en 300 meter lång linjäraccelerator där elektronerna går från elektronkanonen till lagringsringarna. Det är i ringarna som ljuset skapas och sedan skickas ut till forskningsstationerna.
... kan få ett trettiotal olika strålrör med forskningsstationer, vilket gör att lika många forskningsprojekt kan pågå samtidigt.
... kostar cirka sex miljarder kronor att bygga totalt, när det är fullt utbyggt.
... är en nationell forskningsanläggning och ingår i Lunds universitet.
... invigs i juni, men kommer inte att bli en öppen plats för allmänheten. Besökare kommer att få information på ett särskilt besökscentrum.

Vägen till Max IV:

Synkrotronljuset upptäcktes 1947 av fysiker vid General Electrics accelerator.Naturligt synkrontronljus observerades i rymden första gången 1956.1962 byggs den första elektronacceleratorn Lusy i Lund. 1983 börjar bygget av Max I i Lund. Lagringsringen invigs 1987. Då finns redan en synkrotronljusring i Daresbury, England.I Grenoble, Frankrike, uppförs den europeiska anläggningen ESFR 1990. Liknande projekt görs i USA och Japan.1992 börjar bygget av Max II i Lund. Max III står färdigt 2007.2009 är finansieringen av Max IV Lab klar. Bygget börjar 2010 och är nu snart färdigt.Max IV består av en 300 meter lång linjäraccelerator och två lagringsringar, en mindre med en omkrets på 96 meter och en stor ring med 528 meters omkrets.Max IV är en tredje generationens synkrotron med en ljusstråle som har högre briljans, det vill säga med fler fotoner per kvadratmillimeter, än på någon annan anläggning i världen.Bredvid Max IV-laboratoriet på Brunnshög byggs den internationella forskningsanläggningen ESS, världens mest kraftfulla neutronkälla. Båda anläggningarna kommer att användas för att studera material, men med olika tekniker.I Max IV används elektroner för att få fram fotoner - ett mycket intensivt ljus. I ESS används protoner för att få fram neutroner. Principen är densamma – strålen av fotoner eller neutroner ”studsar” på det prov som ska undersökas och forskaren mäter hastighet, riktning, energi på strålen före och efter studsen. Med hjälp av avancerad matematik räknar forskaren sedan ut hur provet såg ut och vad som hände i provet.
Läs alla artiklar om: Invigning av Max IV
Gå till toppen