Lund29 februari 2016 21:13

Fick sova med bebisen i indiantält på akuten

Efter akutvård blev Viktoria Löwenthal från Ven och hennes bebis utskrivna från Lunds universitetssjukhus mitt i natten. De blev hänvisade till att övernatta i ett indiantält.

Bild: Läsarbild
Hennes 18 månaders dotter fick en kraftig allegisk reaktion under söndagen. Räddningstjänsten transporterade dem med båt till Landskrona där en ambulans och en ilfärd till Lund väntade.
Efter några timmar på Universitetssjukhuset i Lund ansåg läkaren att faran var över och att de båda kunde åka hem.
– Jag förklarade då att jag inte fått med mig någon plånbok och ordentligt med kläder till min dotter, säger Viktoria Löwenthal.
– Jag skämdes nästan att jag inte tänkt på plånboken. Men det var inte prio ett när mitt barn inte kunde andas ordentligt.
Viktoria Löwenthal upplevde att personalen var trött och inte särskilt förstående för hennes belägenhet.
– De undrade om det inte fanns någon jag kunde ringa. Men kvart över ett på natten fanns det inte det. Och jag sa att hela min familj finns på Ven.
Patienthotellet framstod ett tag som ett alternativ, men det kostade 850 kronor för en natt och Viktoria Löwenthal saknade pengar.
– Jag frågade om det inte fanns någon soffgrupp någonstans där jag kunde sova. Men det fanns det inte.
Läs mer:Patienthotellet: ”Enligt våra regler måste man betala i förskott”
Istället berättade en sköterska om någon form av tält som stod i foajén. Hon erbjöd sig att följa Viktoria Löwenthal dit.
– Jag var helt knockad efter den här kvällen. Det enda jag tänkte var att jag ville lägga mig ner och sova.
Vad tänkte du när du såg tältet?
– Det var helt absurt. Jag förstår att de går på knäna och att det är illa i Region Skåne. Men det måste finnas gränser. Det måste finnas en tanke hur man tar hand om de som inte kan ta sig därifrån på natten.
Men hon och dottern kröp in tältet.
– När man lägger sig i ett litet tält i foajén på Lunds sjukhus känns det lite knäppt. Men jag tänkte att man får väl ta seden dit man kommer.
– Jag la min dunjacka på golvet och jag ammade lite för att vi skulle komma i bra stämning. Men varje gång någon gick förbi var jag rädd att min dotter skulle säga något och någon skulle titta in.
När Viktoria Löwenthal kände att hon nästan hade kommit till ro på det kalla golvet så stack en vakt in en ficklampa och lyste henne i ansiktet.
– ”Vad gör ni här? Här kan du inte ligga” sa han till oss. Jag förklarade att vi hade blivit hänvisade dit av barnakuten.
Enligt vakten brukar det ibland vara en del ”löst folk” i tältet. Efter den upplysningen hade Viktoria Löwenthal svårt att komma till ro.
– Vid minsta ljud trodde jag att det var en lodis som kom och sa: ”Maka på dig, jag ska också sova här”.
– Jag kunde inte sova ett dugg. Mina höftben känns nu efteråt som om de är krossade. Men jag hade en liten fin gul filt med Region Skånes emblem.
Tidigt på morgonen inleddes städningen av foajén med städmaskiner. Och vid 6-tiden anlände morgonpersonalen. Hennes dotter undrade nyfiket vad som hände utanför tältet.
– Då var det dags att krypa ut ur tältet. Sedan kom min snälla syster från Ven och hämtade oss.
Tidningen har utan framgång sökt sjukhusets ansvariga för en kommentar.
Gå till toppen