Heidi Avellan4 mars 2016 15:06

Heidi Avellan: Bada med grabbar. Också.

Sluta med tassandet – som skilda badtider för kvinnor av ”respekt” för andra kulturer. Vi ska inte återgå till ett könsseparerat samhälle i Sverige.

Skilda badtider, skilda badplatser är att vrida utvecklingen tillbaka.Bild: Oded Balilty
Något med religion, eller … Familjens tonåring reagerade knappt på att den unga kvinnan i badhuset bar heltäckande baddräkt; långärmat, långbent, tunika och mössa. Så jag blev lite nyfiken. Funderade han inte alls på det? Nej. Något med religion, eller?
Det kändes bra. Detta välsignade Malmö där mina barn får växa upp och lära sig att folk ser ut på olika sätt och klär sig olika, men är just folk. Detta vi och vi som blir så självklart i Sveriges mest mångkulturella stad.
”Haur du sitt Malmö haur du sitt varden” är inte bara Sydsvenskans geniala reklamslogan 1995, utan en sann bit i dagens storytelling om Sveriges tredje stad. Hit kommer världen, de boende har 178 födelseländer, var tredje Malmöbo är född utomlands.
För den som växt upp här är det inte märkligt att bada i burkini.
Och det är alldeles utmärkt.
Men så är det detta med att hålla kvinnor och män åtskilda.
I Stockholm införde Eriksdalsbadet separata bubbelpooler som en följd av sexuella trakasserier – istället för att helt enkelt portförbjuda rötäggen. En del badhus har separata badtider för kvinnor – bland annat Rosengårdsbadet i Malmö, som marknadsför ”enbart kvinnlig personal på plats och fönstren skyddas för insyn”. I Klippan skrotades badtider för kvinnor sedan politiker reagerat och kallat det ”stolleprov”.
Nu har några kvinnor i Nybro kommun, Kalmar län, bett om särskilda tider för kvinnor i badhuset. Lokalpolitikern Ronja Ismail reagerar på detta i Barometern:
”De rättigheter som 1900-talets svenska kvinnor arbetat så hårt för, och de attityder som de banat vägen för, ska inte förkastas bara för att några få individer i samhället anser sig ha rätten att bada ensamma. Dessa religiösa människor har ingen rätt att anpassa samhället efter sina religiösa eller kulturella behov.”
Lyckligtvis har kommunen inte vikt ner sig, konstaterar Ronja Ismail, som växte upp i Iran där ”könsapartheid” snabbt blev vardag när mullorna tog makten: stränder, idrottshallar och badhus var de första att bli föremål för könsseparation. Hon är orolig för att röster också i Sverige kan höjas för könsseparerade bussar och en återgång till flickskolor och pojkskolor.
Skilda badtider. Skilda träningstider. Skilda lokaler.
Valbart och frivilligt? Liberalt, alltså?
Nej, faktiskt inte.
Om en kvinna väljer heltäckande baddräkt så är det hennes sak. Andra kvinnors krav att få bada utan överdel orkar jag inte riktigt engagera mig i, men rimligt är väl att också de får välja själva – nakna bröst skadar ingen.
Men om hela badet stängs för alla av det ena könet när det andra badar så drabbas alla. Inte bara av att inte kunna bada just där och då, utan av att synen på det motsatta könet blir sned och jämställdhet tar ett steg bakåt i hela samhället. Den jämställdhet som gör vardagen bättre, som gör pappor till lika mycket föräldrar som mammor, som ger kvinnor och män samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter.
Och som generationer av feminister därför har jobbat så hårt för.
Den jämställdheten är inte bara vår. Den ska vara lika självklar för dem som flyttar till Sverige, från patriarkala kulturer, från religiöst förtryck. Den ska inte bara predikas, den måste levas varje dag.
De allra flesta kan utan problem hålla med om det här. I princip.
Det är i praktiken det kan bli svårare att stå upp för värderingarna. I de stunderna blir det liksom enklare att gå med på krav att få bada könssegregerat och krav på att barn ska undantas från skolans simundervisning.
Svara ja, slippa bråk.
Men det går att ställa krav. Folk kan anpassa sig.
DN:s Erik Helmerson skriver tänkvärt om detta och Island (27/2), ”bassängbadandets flaggnation nummer ett”, där det finns en bassäng i varje by.
”Där dryftar islänningarna stillsamt livets väsentligheter medan kvällen kyler på och norrskenet sprakar."
Men först måste alla duscha, nakna, och tvåla in sig noggrant. Den som vägrar får inte bada. Det gäller också amerikanska turister, som kan tycka att det är genant och olustigt att klä av sig inför främlingar.
”En del blir till och med förolämpade. Men vet ni: de gör det ändå. För att de måste. För att det är reglerna. Annars får de ju inte bada”, skriver han.
Det handlar helt enkelt om att hålla fast vid vad som gäller. Som att i Sverige badar kvinnor och män ihop.
Argument som att det är nyttigt med motion eller viktigt med simträning – och därför angeläget att könsrensa poolen – måste stå åt sidan. Precis som argumentet att detta skulle handla om religionsfrihet.
Viktigare är att också kvinnor från patriarkala kulturer blir bekräftade som individer, inte representanter för en medeltida könssyn.
Hur? Så som Helmerson skriver om Island:
”En del blir till och med förolämpade. Men vet ni: de gör det ändå. För att de måste. För att det är reglerna. Annars får de ju inte bada.”
På tisdag är det internationella kvinnodagen.
Det är svårt att tänka sig ett bättre sätt att fira än att aktivt ta ställning för feminismens landvinningar, i stort som smått.
Siktet framåt. Inte ett kulturrelativistiskt tuppfjät tillbaka.
Gå till toppen