Kultur & Nöjen

Jeppsson-Wall gjorde bygget till Frans Arena

När Ystadpågen Frans Jeppsson-Wall i maj står på scen i Globen har han ögon från hela Europa och Australien på sig. Vem är ledsen nu? Inte han.

Frans Jeppsson-Wall med segerbeviset.Bild: Janerik Henriksson
Men det satt långt inne. Oscar Zia var juryns favorit och gav Frans en match. När jurygrupperna sagt sitt var det Zias "Human" som stod på toppen av prispallen.
– Det känns helt galet, faktiskt. Detta är en så stor ära, sade Frans Jeppsson-Wall efter sin triumf och verkade trots allt ta den här galenskapen med väldigt mycket ro.
När kände han då att detta faktiskt var en vinnarlåt?
– Det var nog först när jag satt i Green room. Jag har ju varit medveten om favoritskapet, men har inte låtit det påverka mig. Jag har inte haft några krav alls på mig själv.
När Sverige på senare år vunnit Eurovision Song Contest – med Loreen och Måns Zelmerlöw – har de utländska bedömarna överens med den app- och telefonröstande allmogen. Så blev det inte i år. Men fyra av de elva jurymedlemmarna hade faktiskt Frans som favorit: Bosnien, Cypern, Estland och Frankrike. Endast i Vitryssland höll man Oscar Zias låt högst.
Går det att utifrån detta säga något om Frans Jeppsson-Walls chanser i ESC?
– Den internationella juryn gillade ju låten, så det tyder ju på att den går hem i utlandet. Oscar Zia? Ja, hans låt var förstås fantastisk.
Frans Jeppsson-Wall – tidigare känd som det gulliga barnet som sjöng Zlatanlåten – har som tonåring hittat en nisch eller åtminstone en personlig ton som gjort honom unik i årets Melodifestival. Medan konkurrenterna i Måns Zelmerlöws efterföljd gått in för bildtekniskt avancerade och även på andra vis spektakulära visuella framträdanden – en projektorklänning här, ett apokalypsregn där – har Frans istället odlat den lite bortkomna imagen, den som ser ut som den tvärtom inte alls är en image. Med en omsorg som är imponerande har han jobbat på att se ut som om han inte riktigt vet var han är och eventuellt inte heller varför. Det har funnits mängder av artister genom åren som varit stora estradörer men som vid sidan om scenen varit försagda och osäkra.
Frans? Han är tvärtom. Träffa honom när strålkastarna slagits av, och ni upptäcker en avslappnad ung man som kan föra sig och få omgivningen att känna sig bekväm. På scen däremot, åtminstone i det här tävlingsnumret, är han avvaktande och lätt disträ. Det där har alltså svenska folket fallit för. Han tycks stå för något annat än en uttänkt showbiz-mentalitet och en överdriven längtan att vara till lags.
– Jag vet inte om det varit en fördel att låten skiljer sig från det mesta i festivalen. Det kan ha varit dess styrka, men kunde lika väl ha varit tvärtom – något som gjorde den omöjlig i tävlingen.
Låten är helskånsk: skapad i Cardiac-studion i Ystad, där låtskrivaren Fredrik Andersson har sitt näste. Det är också här som den tonårige Frans i all tysthet utvecklats till den artist han är idag. De båda har skrivit låten med veteranen Michael "Från himlen till Österlen" Saxell och Oscar Fogelström.
Läs alla artiklar om: Melodifestivalen 2016
Gå till toppen