Kultur & Nöjen

Från buske till Barbie

Mensaktivism, fittkonst, feministporr – den senaste tiden har kvinnokönet uppmärksammats på ett sätt som inte setts sedan 1970-talet.

”Från början förstod jag inte att det ens fanns ett ideal för fittan. Det är ju en kroppsdel man inte ser så ofta. Men för något år sen så hade en kompis till mig skaffat ny kille. Efter första gången de hade legat hade han sagt att han var så lättad över att hon ’inte hade en ful fitta’. Jag frågade vad en ’ful fitta’ var, och tydligen var det att ha hängande blygdläppar. Precis som jag, då.”
Det säger Johanna som är 26 år, bor i Lund och pluggar på distans. Hon har under en tid övervägt att genomgå estetisk intimkirurgi för att avlägsna delar av sina inre blygdläppar. Johanna representerar en del av ett tilltagande ideal som förespråkar ett naket och närmast infantilt underliv.
Bild: Jenny Rydqvist
På Intiman på Malmö stadsteater går Liv Strömquists och regissören Ada Bergers nya körverk ”Blod och eld”. På pressvisningen framför tio skådespelare framförs ett nummer ur pjäsen som heter ”Varat och intet”. De sjunger:
”Varat och intet, varat och intet, att ha eller inte ha nåt alls ...”
Varpå skådespelaren Maria Naidu håller en monolog:
”Det kvinnliga könsorganet har historiskt setts som ett relaterande organ, något som omsluter, formar sig efter mannens. Någon som nitiskt hävdade detta var ingen annan än Jean-Paul Sartre i sin klassiker Varat och intet.”
– Jag tror att det är på grund av det här som man avbildar fittor som streck och trianglar. Det värsta är ju verkligen Sartres beskrivningar av det kvinnliga könet. Han menar liksom att penisen är ett ”vara” och fittan är ett ”intet”. Så i den här kulturen kanske det inte är så konstigt att tjejer vill ha mindre blygdläppar, säger Liv Strömquist, serietecknare.
Läs mer:Åldrandet som griper in i oss
Liv Strömquist frågar sig i sin bok ”Kunskapens frukt” varför man använder så märkliga metaforer för det kvinnliga könsorganet. Dogge Doggelito rappar om manliga könsorgan som ”spjut” och kvinnliga som ”sår”, och i sexualundervisningslitteratur beskrivs slidan som en ”tofs med ett hål”. Själv föreslår Strömquist ”uppochnedvänd tuppkam” som en mer träffande liknelse.
– Den ser ju mer ut som en tuppkam. Hade vi levt i ett annat samhälle hade det nog inte varit konstigt att kalla den så. Jag tror att det här med att kalla det för ”hål” kommer från en social konstruktion som handlar om att man ser kvinnokönet som nåt som inte existerar, utan bara fungerar som en motpart till det manliga könet.
Liv Strömquist, svensk serieskapare och programledare.Bild: Lars Brundin
Liv Strömquist tror att idealet att ha en slät vagina utan blygdläppar har mycket med heteronormen att göra. Hon menar att det finns en allmän föreställning om mannens och kvinnans könsorgan som motsatspositioner som endast blir fulländade när de förenas.
– Jag tror det är därför man bara fokuserar på själva vaginalöppningen och inte saker som klitoris och inre blygdläppar.
Så kvinnokönet i kulturen är framförallt skildrat ur ett manligt perspektiv?
– Ja, absolut. Kvinnan över huvud taget har ju mycket varit till för mannen. I föreställningen tar vi upp det faktum att Marilyn Monroe aldrig själv fick någon orgasm. Jag tror det kan bero på att hon fanns så mycket för andras skull, att det till slut blir svårt att få tillgång till sin egen njutning.
Björn Fritz, universitetsadjunkt vid avdelningen för konsthistoria och visuella studier på Lunds universitet, tror också att det har funnits en motvilja inom konsten att avbilda det kvinnliga könet, vilket kan ha lett till en okunskap om hur vaginan egentligen ser ut. Redan under antiken porträtterade man kvinnans könsorgan som triangelliknande symboler på målningar och statyer, och enligt Björn Fritz kom inte den första realistiska målningen av ett kvinnligt sköte förrän under 1800-talets mitt:
– ”Världens skapelse”, L’origine du monde, som målades 1866 av Gustave Courbet är det första realistiska konstverket föreställande ett kvinnligt kön. Men den ägdes av en privat konstsamlare så den var inte synlig för allmänheten. Under den här tiden var konsten i övrigt väldigt påklädd. Till och med skulpturer gjordes med kläder på.
Men ”Världens skapelse” fick vara undangömd hos diverse privata samlare ända fram till 1995 och kunde inte influera den påklädda 1800-talskonsten. Det var inte förrän på 1960-talet som vaginan på allvar började dyka upp i konsten, då ofta uttalat feministisk.
–  Det var ett slags anklagelse mot konstvärldens sätt att behandla kvinnor. Det förekom en del performancekonst, som Carolee Schneemann som drar ut en text ur sitt underliv och läser upp den. Under sjuttiotalet börjar flera bilder av vaginan förekomma. Då började man även visa könets funktioner i konsten, som barnafödsel och mens.
Är halva befolkningen inte bekväma med sina kroppar och inte kan röra sig självklart i världen har den andra halvan lättare att samla makten.
Under sjuttiotalet avbildades vaginan ofta groteskt, nästan som om man inte visste hur den såg ut på riktigt.
Björn Fritz menar att det finns ett allmänt avståndstagande till att teckna det kroppsliga och tror det har att göra med att kroppen i allmänhet och kvinnokroppen i synnerhet förväntas manifestera ”det sköna och goda”.
– Det sköna och goda har alltid representerats i form av en naken kvinnokropp. Och kvinnokroppen får inte vara funktionell, utan snarare materiell.
Han tror att detta kan ha att göra med hur många konstnärer lärt sig teckna.
– Traditionellt har man lärt sig att teckna genom att rita av målningar och skulpturer, som ju oftast är påklädda. Kroki är mest förankrat med högre utbildning.
Har det inget att göra med att de konstnärer som historiskt sett fått internationell berömmelse har varit män?
– Det har det säkert. Som sagt, att vara en naken kvinna har varit att stå för det sköna och det goda, vilket inte är en mänsklig egenskap utan en omskrivning för en massa egenskaper som betraktaren är intresserad av. Medan manskroppen är en individuell kropp, den betyder något specifikt. Så det har ju något att göra med en manlig blick.
Björn Fritz anser att det inte är förrän nu, i vår egen tid, som det kvinnliga könet verkligen har fått upprättelse i konsten. Samtidigt tycker han att det befinner sig inom en ganska smal feministisk diskurs, och inte inom den breda konsten. Konstnärer, serieskapare, mensaktivister och feministiska porregissörer försöker avdramatisera det kvinnliga könsorganet och ge det en plats i kulturen med dess korrekta anatomi.
Men parallellt med dagens fittkonst och mensaktivism frodas ett annat vaginaideal: den släta, tajta, nästintill obefintliga barbievulvan. Och inte helt oväntat kan den härledas till Kalifornien.
Bild: Jenny Rydqvist
Red Alinsod är vaginalkirurg verksam i Laguna Beach, Kalifornien, och sägs ha bidragit till att uppfinna konceptet blygdläppsplastik. På hans klinik kallas ingreppet ”The Barbie”. ”Barbien” har blivit smått legendarisk inom plastikkretsar och är en av klinikens mest populära beställningar.
Red Alinsod har jobbat med vaginal kirurgi sen 80-talet och brukade på den tiden utföra rekonstruktiv kirurgi på kvinnor som opererat sig för cancer i underlivet. Han säger att då var ingen intresserad av att utföra kosmetiska operationer i annat syfte.
Men i mitten på nittiotalet började allt fler kvinnor be om att få hela sina inre blygdläppar avlägsnade.
– Plötsligt kom flera kvinnor till mig och sa ”Red, jag vill se ut som Barbie” och jag svarade ”Men Barbie har ingen vagina?” och de sa ”Exakt”. Det var så The Barbie kom till, det var inte jag som kom på det.
Red Alinsod tvekade inte att utföra operationerna. Nej, sedan dess har han enligt egen utsago utfört tusentals ”Barbies”, och det har försörjt hans familj i över tjugo år.
Men varför denna plötsliga förfrågan om att skära bort hela, friska delar av sitt kön? Red Alinsod är övertygad om att det är på grund av genombrottet av vaxning och rakning.
– Det har inte med dålig självkänsla eller något att göra. Det är för att när kvinnor började vaxa sig, så började man rikta mer uppmärksamhet till vaginan.
Anja Hirdman, medieforskare på Stockholms universitet, tror att Red Alinsod till viss del har en poäng med iakttagelsen. Men hon menar att den rakade vulvan i sin tur kommer från porren.
– I 70-talsporren har alla fortfarande hår på könsorganen, men någon gång mellan 80- och 90-talet började ett allt mer rakat ideal träda fram. Jag skulle tro att man började raka sig i porren för att man kunde komma närmare med kameran, och då blev det nödvändigt att raka könen så att man såg tydligare.
Men varför skulle man då ogilla det man såg? Anja Hirdman menar att avsmaken för det egna könsorganet mycket kan ha att göra med en allmän skräck för kroppsöppningar.
Anja Hirdman, medieforskare.Bild: Fredrik Johansson
– När det dessutom handlar om en kvinnlig kroppsöppning blir det ännu känsligare eftersom kvinnan historiskt sett har tillhört mannen, och inte sig själv. Att man sedan väljer att till exempel avlägsna sina blygdläppar är ju en form av infantilisering, man återgår till att se ut som ett barn, och blir mindre ”farlig”.
”Linda”, en av Red Alinsods tidigare patienter, har genomgått en så kallad Barbie-operation. Hon berättar att operationen har höjt hennes livskvalitet på alla områden.
– Nu får jag höra hela tiden av män att jag har den ”vackraste vaginan de någonsin sett”. Det fick jag aldrig höra förut. Det känns äckligt och smutsigt när det hänger och sticker ut.
I Sverige är blygdläppsplastik inte lika vanligt som i Kalifornien. Men enligt svenska plastikkirurger kan man se en gradvis ökning för varje år, och i diskussionsforum på nätet pratas det mycket om hur kvinnokönet bör se ut. På Familjeliv.se finns tråden ”Jag hatar min fitta” där en användare skriver ”Mina blygdläppar hänger utanför. Så när jag är naken så trycker jag alltid in dom i skåran så de håller sig lite innanför iaf.”
Jag är en snygg brud och fittan är det sista jag måste fixa innan jag når perfektion.
Johanna i Lund är en av dem som har bestämt sig för att operera bort delar av blygdläpparna.
– Jag är ju en sån där tjej som bor på gymmet, lever på kvarg och färgar håret var sjätte vecka. Jag är en snygg brud och fittan är det sista jag måste fixa innan jag når perfektion.
Johanna, som är iförd åtsittande träningstajts från Adidas och neonrosa sweatshirt när jag träffar henne, visar upp gymväskan och fortsätter:
– Nej, men jag skojar bara. Om kvargen och att nå perfektion och det. Men bland mina vänner finns det en stor vilja att se väldigt bra ut. Och det gäller allt från ansiktet till håret, brösten och benen. Topp till tå, liksom.
Topp till tå, och allt där emellan, till exempel underlivet, ska vara ”tajt” menar Johanna. Hon är i allmänhet intresserad av hälsa och skönhet, och hon har många vänner som delar intresset. I hennes tjejgäng finns ett allmänt ideal kring en slät, hård och välputsad yta. Träna magen, låren och rumpan har hon gjort länge. Men det är inte förrän hon hörde sin väninnas pojkvän prata om ”fula fittor” som hon blev medveten om hur hennes kön såg ut.
– Alla andra verkade ju ha perfekta små springor. Men själv hade jag en sån där ”ut-och-in-vänd”. Jag tyckte mitt underliv såg ut som ett rynkigt ansikte som tittade ut genom ett hål. Jag tänkte mycket på vad killar skulle tycka.
Bild: Jenny Rydqvist
Emma Rees, brittisk genusvetare och författare till boken ”The Vagina – a Literary and Cultural History”, menar liksom andra forskare att förklaringen till barbievulvan har med porren att göra.
– En ofrånkomlig aspekt av det vuxna livet i internets och pornofieringens tidsålder är att det inte över huvud taget är det verkliga livet som representeras. Vulvorna, blygdläpparna och vaginorna som finns i porren är orealistiska och har, tror jag, bidragit mycket till det ökande ingreppen av estetisk intimkirurgi här i Storbritannien. Porren säljer oss ett ideal som inte kan nås eller ens konstrueras ordentligt på artificiell väg.
Men Emma Rees tror även, likt Liv Strömquist och Björn Fritz, att skeva ideal har uppstått i och med att kvinnor har varit stigmatiserade inom kulturen.
– I min bok pratar jag mycket om hur inadekvat språket är när kvinnor ska tala om sina egna kroppar. ”The cunt” – fittan – är den enda korrekta termen när man talar om kvinnliga könet i sin helhet, men också det mest obscena ordet i engelska språket. Det säger så mycket om hur kvinnor blir kulturellt tystade.
Någon som tillhör rörelsen som talar för en mer fri ”låt-det-hänga”-syn på kvinnokönet är tecknaren Anna Åhlund. Hon har bland annat gjort boken ”En snippa om dagen” som bygger på ett projekt där hon under ett år ritade en vagina varje dag. ”Snipporna” i boken är långt ifrån streck och trianglar. De är illustrerade i sin fulla konstitution med klitoris, hår, inre och yttre blygdläppar (som ibland hänger).
Att man avbildar snippor som streck handlar ju inte bara om att det är ett enkelt sätt att rita på. Utan det är ett ideal. Ett jättekonstigt ideal, för så ser inte kvinnor ut.
– Jag tycker att det är väldigt viktigt att synliggöra snippan för att bredda bilden av vad kvinnan kan vara. Handlingsutrymmet för kvinnor är snävare än för män och jag tycker att kvinnor är omgärdade av så många tabun och många av dem handlar om kroppen och sexualitet. Genom att vi får ägna så mycket tid åt att tvivla på om vi duger får vi minskad kraft att verka på andra områden. Är halva befolkningen inte bekväma med sina kroppar och inte kan röra sig självklart i världen har den andra halvan lättare att samla makten.
Anna Åhlund tror att trenden med att minska sitt kön har att göra med ett förtryck av kvinnors sexualitet. Hon menar att en slida minus blygdläppar är lika med ett barnsköte, vilket innebär att den blir avväpnad eftersom barn inte utgör ett lika stort hot. I sina egna illustrationer är hon ute efter att avmystifiera och utmana normen.
– Att man avbildar snippor som streck handlar ju inte bara om att det är ett enkelt sätt att rita på. Utan det är ett ideal. Ett jättekonstigt ideal, för så ser inte kvinnor ut. Men på grund av det går kvinnor runt och känner sig felskapta.
Man skulle kunna säga att Anna Åhlund tillhör samma rörelse som mensaktivismen, fittkonsten och feministporren. Hon säger att den är ytterst nödvändig för att ”få slut på de här galenskaperna”.
På Intimans scen på Malmö stadsteater fortsätter Maria Naidu sin monolog om Varat och intet. Hon undrar om bilden av en sexig kvinna verkligen behöver vara en mjuk och graciös Betty Boop-figur. Kanske om läroböckerna slutade kalla kvinnokönet för ”tofs med hål” och lärde folk att motsvarigheten till penisen inte är slidan utan klitoris så kanske kvinnlighet skulle vara som Naidu föreslår:
”Jag skulle ta mig på underkroppen, och så kniper jag ihop rumpan så att venusberget och klitoris skjuts ut ordentligt. Sen skulle jag gå runt så, och gnugga mig mot olika saker. Stolpar, papperskorgar, ja även folks ben när andan faller på. Att jucka mot olika föremål –  DET är kvinnlighet för mig.”

Estetisk intimkirurgi

Till intimkirurgi hos kvinnor räknas vanligtvis fyra olika ingrepp: blygdläppsplastik, slidförsnävning, klitorislyft och fettsugning av venusberget.
Blygdläppsplastik är den vanligaste formen av estetisk intimkirurgi.
På svenska kliniker utförs blygdläppsplastik för det mesta med hjälp av vanliga kirurgiska verktyg som skalpell, sax, nål och tråd.
Risker med operationen är till exempel infektion och nedsatt känsel i området.
Enligt Jan Jernbeck, plastikkirurg och delägare av Akademikliniken, kan man i Sverige se en gradvis ökning av ingreppen.
Många plastikkliniker och vanliga gynekologmottagningar i Sverige erbjuder blygdläppsplastik. Andra former av intim-kirurgi, som vaginalförsnävning, är mer sällsynta.
I Sverige kostar en blygdläppsförminskning mellan 16 000 och 30 000 kr.

Blod och eld

”Blod och eld” är ett körverk för tio skådespelare, skriven av regissören Ada Berger och serietecknaren Liv Strömquist.Föreställningen bygger främst på nya texter, men är delvis baserad på Liv Strömquists bok ”Kunskapens frukt”.”Blod och eld” handlar om det mariginaliserade kvinnliga könets historia och om könsroller som är svåra att åldras i. Föreställningen tar sin utgångspunkt i sagan om Snövit.Föreställningen hade premiär igår, lördag, på Intiman på Malmö stadsteater och kan ses till och med 14/5.
Gå till toppen