Kultur & Nöjen

Maxjenny maxar modet

Varför klä världen i beige när man kan välja gräsgrönt, koboltblått och rapsgult? Modeskaparen Maxjenny Forslund gör kläder att vända sig om efter på gatan.

Frostnupen förmiddag i Kødbyen, det gamla slakteriområdet som stöpts om till hippt område med krogar och kreatörer. Ovanför en blå dörr bredvid pizzerian Mother står namnet: Maxjenny!
Maxjennys butik är den första modebutiken i Kødbyen. Maxjenny Forslund bor själv på Vesterbro, och tycker att området passar perfekt för hennes tillåtande inställning till kläder som ett underhållande uttryckssätt.Bild: Emma Larsson
Den råa miljön innanför dörren mjukas upp av klädställningarna med sprakande färger och tryck. Här hänger svävande ponchos, rakt skurna kappor, utsvängda klänningar, dressade byxor. De bär alla Maxjennys signum; Screentryckta tyger i färger som får ögonen att svida och bröstet att flämta till.
– Det ska vara roligt, och tillåtande. Därför jobbar jag med material som funkar lika bra på lekplatser som på cocktailpartyn, säger Maxjenny Forslund och prasslar med en poncho i high tech-polyester med microfibrer.
Kläder måste vara underhållande
För någon som är trött på den förhärskande skandinaviska svartvita stil som till exempel Ebba von Sydows och Emilia de Porets storsäljande bok "Säker stil" representerar, är detta en fristad i ärtgrönt, vallmorött och fuchsia.
– För mig går både det professionella och privata livet ut på att visa att man kan leva med färg. Det är väl kul att någon vill skriva en bok om den lilla svarta, men det är inte för mig. Kläder måste vara underhållande. Och varför ska man inte kunna känna sig säker i en färg så som man känner sig säker i svart?
Maxjennys färgpalett är motsatsen till den beige skandichica stilen. Hon maxar färgerna i sina egna, karaktäristiska tryck.Bild: Emma Larsson
Hon bär aldrig annat än sina egna kläder, förutom de svarta basplagg som hon använder för att bryta av med. Hennes design ska vara sådan som får folk att kasta huvudet över axeln.
Det är lättare att ha den inställningen på andra sidan Öresund, säger hon, och rättar till de stora runda glasögonen som för tankarna till Iris Apfel, den 94-åriga modeikonen som pryder världens modemagasin med sin färggranna och maximerade stil.
– Här i Köpenhamn kombinerar vi det okombinerbara. Eller, det finns inte ens något som heter "it shall go together". And I love it.
Redan som barn var hon en maximalist. Därför kom Jenny ganska snart att kallas Maxjenny, i det stora huset i Vik utanför Simrishamn.
– Mamma ritade och pappa byggde huset. Ett sådant hus där det kan tänkas stora tankar.
"Jag älskar att titta på kvinnokroppen, och vill gärna klä den avantgardistiskt och färggrant".Bild: Emma Larsson
Mamma är textilskaparen och modedesignern Margareta Forslund, pappa är silversmeden Owe Johansson.
– Jag är uppvuxen bland min mammas dramatiska vackra skapelser i bomull, silke eller ull, hennes enorma slängkappor med stora huvor. Hennes klänningar och ponchos.
De dramatiska snitten går igen i dotterns design, men färgerna och trycken skiljer dem åt.
– Mamma jobbade mycket med svartvitt.
Jag är uppvuxen med att man får göra vad som helst, men man får fixa det själv.
Margareta Forslunds design hittade ut i världen, men bars också av operasångerskor som Birgit Nilsson.
– Det var en tillåtande miljö för mig och min syster. Jag är uppvuxen med att man får göra vad som helst, men man får fixa det själv.
Hon stod och screentryckte sida vid sida med sin mamma, lärde sig hantverket först genom leken.
– Jag lärde mig något om inspiration där. Men det tog lång tid för mig att fatta vad jag hade med mig hemifrån.
"Mina plagg rymmer många bra kroppar", konstaterar Maxjenny Forslund, som gör plagg i antingen small/medium eller medium/large.Bild: Emma Larsson
Bara mammans badrum var på 45 kvadrat. Det fanns också något excentriskt över det, som inte alltid var kul under skolåren.
– När man är barn vill man vara som alla andra. Vi var "the funny guys".
Som femtonåring lämnade hon Österlen för Borås, där hon började plugga på en textilutbildning.
41-åriga Maxjenny beskriver sitt femtonåriga jag som klassens rötägg.
– Ingen skulle mästra mig. Jag var en upprorsmakare som inte behövde lära mig hur man trädde en symaskin. För man ska inte hålla på med sådana saker som ens mamma och pappa gör, it's a no-go. Och samtidigt är det svårt att låta bli.
Maxjenny Forslund berättar medan hon packar upp vår- och sommarkollektionen ur kartonger inne i butiken i Kødbyen.
– Jag hatar typ att sy, viskar hon och byter tilltal mot ett snärtigare, kaxigare:
– Men jag har assistenter som kan sy.
Det fanns inte en tanke då på att hålla på med kläder. Maxjenny Forslund skulle bli erkänd för sina monumentala möbler, stora, maffiga pjäser.Bild: Emma Larsson
För tiden på textilutbildningen i Borås blev kort. Istället hamnade hon på konst- och hantverksutbildning i Göteborg, fortsatte utbilda sig i Köpenhamn, och började sedan sin bana som möbeldesigner.
Det fanns inte en tanke då på att hålla på med kläder. Maxjenny Forslund skulle bli erkänd för sina monumentala möbler, stora, maffiga pjäser. Som en gigantisk, böjformad garderob.
– Jag tänkte stort, jag tänkte New York, man skulle få rum med 88 par skor.
– Sedan gjorde jag jättevackra maskinbroderade gigantiska fåtöljer som inte fick plats i några normala hem. Jag ville ha det där bombastiska, men de gick inte ens igenom dörrkarmarna.
Hon gjorde sig snabbt ett namn med sin iögonfallande design.
– Jag blev inbjuden till alla möbelmässor, Milano, London, Köln. Men till sist tröttnade min kille och min bror på att bära de här enormt tunga pjäserna. För att inte tala om alla tusentals kronorna som det kostade att frakta dem.
Då fick karriären sig en törn.
– Jag fick sjukt mycket uppmärksamhet. Jag fick så mycket uppmärksamhet att till och med min kille, who loves me, blev lite trött på mig. För uppmärksamhet does not pay any bills.
Maxjenny Forslund började göra mattor, stora handtuftade, färgrika. Det rullade på bra, men hon upplevde att en stor del av kreativiteten stannade av. Hon tröttnade på möbelbranschen, delvis för att den kändes långsam.
– Modebranschens säsonger passar mig bättre, att man inte riktigt hinner tröttna på sina egna saker. Det är fräschare att presentera något nytt var sjätte månad.
Då fanns inget som hette lågkonjunktur. Jag bara gled med, lärde mig mingla
Maxjenny Forslund är full av motsägelser. Hon var tidigt emot slit- och släng-mentaliteten, äcklades av reaplaggen som aldrig kom till användning.
– Jag bestämde mig för att inte köpa något alls, långt innan någon skrev en bok om att konsumera mindre, säger hon, lite syrligt.
Själv har hon en liten garderob.
– Men noga utvald. Jag försöker lära folk att tänka så.
Maxjenny lanserades som en del i peaken kring skandinavisk design i 2000-talets början. Tillsammans med David Design från Malmö åkte hon till New Yorks ambassad för att marknadsföra det svenska så kallade designundret.
– Då fanns inget som hette lågkonjunktur. Jag bara gled med, lärde mig mingla.
Hon deltar för all del fortfarande i modemässor och olika event som möjliggör att hon kan överleva som designer. Men hon betraktar det ändå som att hon står vid sidan av branschen.
– Det är klart att jag vill sälja mina kläder. Men jag förhåller mig inte till de stora modehusen, jag har inte tid.
Istället handlar det om att hitta det där livet så många jagar. Får man säga lagom? Fast på maximalistens vis att hantera dygnets timmar.
Glasögon nästa? Maxjenny Forslund drömmer om att bredda sitt modeskapande till att också kunna göra glasögon, som hon är mycket förtjust i.Bild: Emma Larsson
– Du vet, jag har familj, två ungar, jag springer på morgnarna, jag semijobbar konstant, man är hela tiden sin egen lista: naturligtvis ska det vara en dubbelzipper där och så vidare.
– Sedan kommer jag hit till mitt fantastiska område, love it love it love it. Jag är inte känd. Men jag har roligt. Sedan när min arbetsdag är slut sticker jag hem till kidsen och lagar mat, jag älskar sådan där crazy veganmat. Och så är dagen slut.
Mer färger åt folket!
Maxjennys design har två tydliga drag. Ett handlar om materialen, ett annat om färgerna och trycken. Sina svävande ponchos tillverkar hon i en återvunnen petflaskefiber, som andas och är vattentät. Hon använder sig mycket av just återvunna material. Hon köper in helvita tyger som hon sedan trycker. Hennes signaturtryck kan bestå av ett grafiskt färgrikt tryck, eller utgå från en bild hon själv har tagit någonstans i världen. I den nya kollektionen finns ett sådant tryck från Grekland, med hav, blommor och fönsterluckor.
– Jag tänker att den som bär mina plagg ska ha roligt. Och inte är rädd för att synas. I vissa situationer kan man känna sig utsatt, men det finns ingen annan väg än att gå ännu mer rak i ryggen. Mer färger åt folket!

FAKTA: Maxjenny Forslund

Gör: Modeskapare med butik och ateljé i Kødbyen i Köpenhamn.
Född: I Vik på Österlen, 1975.
Familj: Kille och två barn.
Bor: Vesterbro i Köpenhamn.
Läser: "Min kille köper Filter till mig istället för att köpa blommor. Och pappa skickar tjocka kuvert med urrivna artiklar ur de större tidningarna som jag ska läsa. Politik, konsthistoria. Jag kan lite om mycket."
Favoritfärg: Gräsgrönt. Rödcerise. Fuchsia.
Gå till toppen