Malmö

Rätten att bara få vara

Debatten om separata badtider har rasat ett bra tag nu. Varje gång den tycks avta hivar någon in ett nytt vedträ i elden.
Här kommer ett till: jag skulle vilja prata om hur skönt det är att bada utan män (men det får man väl inte säga i det här landet) och varför det är så.
Jag minns alla mina mansfria bad- och bastustunder på Ribersborgs kallbadhus med vördnad och tacksamhet, dessa heliga stunder för kropp och själ där rumpan bara är till för att sitta på och huden till för att svettas med. Här finns inga manliga blickar att förhålla sig till och heller inga manliga kroppar att kriga om utrymmet med. Här är det ingen som i all välmening berättar att det är halt i bastun eller tipsar om att jag kan flytta ner ett steg om det blir för varmt. Jag kan bara vara.
Jätteskönt är det.
En vän till mig vill inte längre vistas i blandade badsammanhang överhuvudtaget, efter att en man tafsade på henne på ett badhus. För henne är den separata delen på kallis ett tryggt andrum, en fristad.
Men det går bra att vara i blandbastun för den som vill och klarar av det. Vi som inte vill, kan eller orkar av olika skäl slipper. Den valmöjligheten borde värnas, och vara självklar. Men så är det inte, i alla fall inte överallt.
I veckan kom nyheten att Diskrimineringsombudsmannen kommer att utreda om Hylliebadet har begått ett lagbrott eller inte när de bara höll öppet för kvinnor den 8 mars. En av dem som har anmält badet till DO är moderate malmöpolitikern Patrik Reslow.
Notera att jag skriver ”höll öppet för” istället för ”portade män från”. Men i såväl nyhetsartiklar, ledare och debattartiklar har det annars låtit annorlunda. Fokus har legat på att män har "exkluderats" och ”portats”, som om det vore det största problemet här. Dessutom vänder sig många mot att män ”exkluderas” just på en dag som Internationella kvinnodagen som borde handla om jämställdhet och inkludering.
Läs mer:Sofie Dahlstedt: Hade vi haft nakna brudar i varenda park?
Häri ligger ett missförstånd som känns viktigt att reda ut, om inte annat inför nästa år när alla får en ny chans att göra om och göra rätt: Internationella kvinnodagen handlar inte alls om jämställdhet eller inkludering, eller om att alla ska få vara med. Snarare handlar denna dag om att uppmärksamma bristen på jämställdhet, och att vi helt enkelt inte är där än.
Det är ett faktum att kvinnor och män inte vistas i offentliga rum på lika villkor. Särskilt inte avklädda. Den som hävdar annorlunda ljuger.
Och även om de flesta män aldrig har ofredat, kränkt eller våldtagit har de flesta kvinnor likväl erfarenheter av ovanstående, och de som inte har det, har vänner och systrar som har det. Fråga era kvinnliga vänner, döttrar och systrar.
Varför är det så och vad kan vi göra åt det? Varför behövs mansfria dagar på badhus egentligen? Det är det vi borde diskutera. Ställ er på barrikaderna, skriv motioner eller debattartiklar, prata feminism med andra gubbar i bastun. Gör vad ni kan med de verktyg ni har för att könsseparatism inte ska behövas i framtiden. Men gapa inte om diskriminering för att ni inte får bada en gång om året på några enstaka badhus.
Det är inte synd om er.
Gå till toppen