Aktuella frågor

Debattinlägg: Magnus Ranstorp: Akademiska vänsterförnekare skadade arbetet mot terrorism

De sju förlorade år som gått sedan Rosengårdsrapporten kan hänföras till de akademiska vänsterförnekarna – dit Leif Stenberg hör.
Det skriver Magnus Ranstorp, forskningschef vid Försvarshögskolan.

Magnus Ranstorp.Bild: Lars Brundin (Arkiv)
Obs: Denna text publicerades 14 april 2016.
Leif Stenberg och Rickard Lagerwall från Centrum för Mellanösternstudier vid Lunds universitet berättar idag om en ny en rapport som de skrivit om radikalisering och värvningsprocesser för dem som riskerar att ansluta sig till salafistiska jihadistiska organisationer som IS/Daish (Aktuella frågor 14/4). Ett huvudresultat är att rekryteringen inte äger rum inom ramen för de muslimska församlingarna utan i sammanhang utanför som i så kallade källarmoskéer och liknande.
Jag ber att få gratulera till denna nyvunna insikt som vi på Försvarshögskolan redan för sju år sedan kom fram i vår regeringsrapport om läget i Rosengård. Som alltid kritiserar Leif Stenberg nu rapporten på osaklig grund.
Läs mer:Henrik Bredberg: Han vill att vi ser Svenssonmuslimen.
Kritiken går kort ut på att rapporten inte strikt uppfyller kraven på en akademisk forskningsrapport, något som enligt Stenberg gör resultaten irrelevanta. Detta är ett så kallat ”halmgubbeargument” – man påstår att rapporten är något som den inte utger sig för att vara och sedan argumenterar man mot denna felaktiga bild.
Av både metod- och tidsskäl var det aldrig vår eller våra uppdragsgivares avsikt att vi skulle lägga fram en forskningsrapport. Det skulle vara en kvalificerad oberoende lägesbeskrivning. Kvalitetskraven kan jämföras med en bilaga i en statlig utredning. En metafor skulle kunna vara att man får en fråga om det brinner någonstans eftersom det luktar rök. När man upptäckt att så är fallet skriver man ingen forskningsrapport som tar ett antal år utan ringer brandkåren, kunskapen och fakta är ju obestridliga.
Vi som gjorde Rosengårdsrapporten djupintervjuade oberoende av varandra 30 personer med lång professionell erfarenhet av området – poliser, säkerhetspoliser, socialarbetare, forskare, kuratorer med flera. Det fanns både kristna och muslimer, unga och äldre bland respondenterna. En intressant detalj är att dåvarande Säpochefen som när rapporten publicerades sade sig inte känna igen bilden, uppenbarligen inte hade talat med sitt lokala Malmökontor som ingick i intervjuunderlaget.
En metodmässig viktig anledning till att vi inte kunde använda strikta forskningsprinciper var att vi var tvungna att utlova respondenterna anonymitet. Flera av dem hade skyddad identitet baserat på bland annat dödshot. Även om man maskar ett namn så är personen i fråga lätt igenkännbar om det till exempel bara finns en enda kurator på en viss skola. Det var sådana uppgifter Stenberg tyckte vi skulle lämna ut. Att med slängiga påståenden om att vårt resultat bara är ”tyckanden”, när 29 av 30 kvalificerade kännare anser att radikaliseringen i Rosengård hade ökat under den aktuella perioden visar att Stenbergs ifrågasättande inte utgörs av en akademisk kritik. Det kan lika gärna handla om avundsjuka beroende på uteblivna anslag, vilket i sin tur kan orsakas av egen bristande kompetens på området. Ägnar man sin egen undersökning till att bara tala med församlingsföreträdare så missar man andra kompletterande oberoende röster.
De sju förlorade år som gått sedan Rosengårdsrapporten, i form av uteblivna insikter och handlande på den politiska nivån, kan hänföras till de akademiska vänsterförnekarna – dit Stenberg hör – som fram till nu lyckats lägga en våt filt på debatten. Därför har åtgärder mot ungdomar som reser till stridsområden, där de utbildas till terrorister och dödas, kraftigt försenats eller uteblivit.

Magnus Ranstorp

Magnus Ranstorp är forskningschef vid CATS/Försvarshögskolan samt kvalitetsansvarig vid EU:s Radicalisation Awareness Network – Centre of Excellence.
Läs mer:Debattera på Aktuella frågor – så här gör du
Gå till toppen