Aktuella frågor

Debattinlägg: "Visst är svenska friskolor unika."

Ingen annanstans får alla samma möjlighet att hitta en utbildning som passar just dem, skriver Ulla Hamilton, vd för Friskolornas riksförbund.

I Sverige kan alla oavsett tjocklek på plånboken söka till vilken skola de vill bland en mångfald av alternativ, en mångfald som de kommunala skolorna aldrig skulle kunna erbjuda, skriver Ulla Hamilton.Bild: Leif R Jansson
Den svenska debatten om skolan tar ofta sitt avstamp i elevernas snabbt fallande resultat – men landar tyvärr allt för ofta i diskussioner om friskolornas vara eller inte vara. Ett återkommande argument från kritiker, senast Daniel Suhonen och Sten Svensson, Aktuella frågor 27/4, är att Sverige är ett unikt vilda västern som låter privata alternativ etablera sig fritt och ta ut vinst. Påstående har förvisso inget att göra med elevernas fallande resultat – men Suhonen och Svensson har rätt, den svenska friskolemodellen är unik.
Ingen annanstans än i Sverige finns ett system där de privata skolalternativen är många och samtidigt gratis för alla elever. De enda andra länder där i princip all skolverksamhet är närapå helt finansierad via skatter är Norge, Finland och Island. Men där sker det på bekostnad av mångfalden. Försvinnande få alternativ finns till de offentliga skolorna. När regeringens utredare, Ilmar Reepalu, på DN debatt klargjorde att han vill begränsa möjligheten till vinst i skolföretag hänvisar han därför till ett annat grannland, Danmark. Där finns valfrihet trots vinstförbud, hävdar han.
Det stämmer att i Danmark går en ansenlig stor andel av eleverna i privata skolor, 18 procent enligt OECD. Det Ilmar Reepalu glömmer att berätta är att om det danska systemet tillämpas i Sverige måste föräldrarna till en friskolelev betala cirka 25 000 kronor om året i avgift. En påtaglig kostnad för föräldrar som tillhör socioekonomiskt svagare grupper.
I Sverige kan alla oavsett tjocklek på plånboken söka till vilken skola de vill bland en mångfald av alternativ, en mångfald som de kommunala skolorna aldrig skulle kunna erbjuda. Idag finns det till exempel en högre andel elever med utländsk bakgrund i friskolor jämfört med kommunala skolor. Skolverkets statistik visar dessutom att en större andel elever når kunskapskraven i fristående skolor jämfört med i kommunala. Det gäller oavsett om utgångspunkten är föräldrarnas utbildningsnivå eller om eleverna har svensk eller utländsk bakgrund. Låt mig också tydliggöra att i Skolverkets senaste rapport om skillnader mellan provbetyg och slutbetyg i årskurs 9 syns ingen skillnad mellan de två driftsformerna.
Sverige har ett ganska stort antal friskolor, men inte på något sätt extremt.
Enligt OECD:s senaste Pisa-undersökning går tio procent av eleverna Sverige i en icke offentligt driven skola. Det är under OECD:s genomsnitt på 18 procent och långt ifrån länder som Irland, Belgien och Holland där över hälften går i en privat driven skola. Det är alltså inte mängden elever i friskola utan den svenska friskolans form som sticker ut.
Kritikerna för fram att svenska friskolor gör enorma vinster. Men de svenska friskolorna har i genomsnitt ett överskott på fyra procent. Någon kan hävda att det är fyra procent som skulle kunna gå till utbildning. Men det är att tänka mycket kortsiktigt. Många av dem som startar en friskola satsar sina egna pengar och måste kunna ha möjlighet att få något tillbaka, annars blir alternativen färre.
Friskolor bidrar dessutom med att visa på vilket sätt man kan driva en skola framgångsrikt genom bland annat kortare beslutsvägar, effektivare administration, tydligare ansvarsutkrävande och en långsiktig idé. Potentialen är nämligen stor, Sverige är trots störtdykningen i resultat fortfarande ett av de länder som lägger mest pengar i världen på sina skolor.
Så visst Suhonen och Svensson, svenska friskolor är unika. Ingen annanstans får alla samma möjlighet att hitta en utbildning som passar just dem. Det är en svensk modell att vara stolt över.
Ulla Hamilton
Gå till toppen