Åsikter

Läsartext: Kriminalisering av cannabis fungerar inte – det är dags att prova legalisering

En ung man röker cannabis i stadsdelen Christiania i Köpenhamn.Bild: Helena Landstedt/TT
ÅSIKTER. Under många decennier har vi i Sverige och de flesta andra länder i väst bedrivit något som vissa politiker kallar ”kriget mot droger”. Det främsta verktyget är lagstadgade förbud, med ett kontrollväsen i form av tull och polis som ska upprätthålla lagarna.
När jag skriver ”droger” menar jag substanser som på något sätt förändrar vårt sinne och dessutom är olagliga. Jag har ingen intention att i detta inlägg ta ställning för eller emot droger, det är istället lagstiftningens verkan på samhället jag undersöker. Min utgångspunkt är att en del människor verkar fara illa av att använda droger, men också att det uppenbarligen finns många människor som tycker att droger ger dem något positivt, annars skulle de förstås inte använda sig av dem.
Idag finns flera hundra substanser som är olagliga i Sverige och listan blir längre i takt med att kemister kommer på nya varianter. Dessa har mycket olika inverkan på användaren. Jag håller mig här till cannabis som ännu är olagligt i Sverige och de flesta länder i väst.
De som förespråkar ett förbud mot cannabis har, vad jag förstår, två argument: att ett förbud minskar användningen och att cannabis kan vara en inkörsport till "tyngre droger". Även om det första är sant så bygger det på antagandet att användning av cannabis för befolkningen som helhet är övervägande negativt. Jag fördjupar mig inte i detta, men konstaterar att cannabis lagligen används i medicinskt syfte i en majoritet av USA:s delstater.
Jag är dessutom långt ifrån säker på att ett förbud minskar användningen. Det europeiska snittet på andel av befolkningen över 15 år som brukar cannabis ligger på 6,8 procent. I Nederländerna där cannabis i princip är lagligt är 5,4 procent brukare och i Portugal som också legaliserat är siffran 3,1 procent. (Statistiken kommer från FN-organet UNODC.) De som förespråkar ett förbud lutar sig alltså mot antaganden som bygger på antaganden, som dessutom i mina ögon verkar osäkra.
Då tittar vi på nackdelarna med förbudet:
1. Skatteintäkter uteblir.
2. Att upprätthålla lagen innebär stora kostnader. Tull, polis och rättsväsende måste jaga både säljare och köpare.
3. Enskilda människor som annars skulle vara lagliga och skattebetalande näringsidkare är nu istället kriminella. De hamnar utanför samhället, sitter i fängelse till höga kostnader och rimligen blir steget till andra kriminella handlingar betydligt mindre eftersom risken att åka dit redan finns där.
4. Den organiserade brottsligheten ökar eftersom dess marknad blir större.
5. Brukare som annars skulle bete sig lagligt blir kriminella. Detta urholkar rimligen förtroendet för rättsväsendet.
6. Alternativa droger, ofta mycket farliga, som ännu inte är olagliga produceras. En sjuksköterska jag känner berättar att det dagligen kommer in ungdomar på akuten som är nära att dö eller rentav dör efter att ha använt nätdroger.
7. Individen fråntas rätten att bestämma över sin egen kropp.
8. En konsekvens av kriminaliseringen är att vi människor gör naturen, alltså naturligt förekommande växter, olagliga.
Vi har testat att förbjuda. Det har inte fungerat. Jag tror på att informera sakligt, men inte bara om drogernas negativa effekter – då är det ingen som tror på informationen. Ge sedan varje individ rätten att bestämma över sitt liv. Alla de enorma resurser som frigörs vid en legalisering kan användas för att rehabilitera och stötta dem som hamnat i missbruk.
Jag tror på frihet och information istället för kontroll, förbud och medföljande kriminalitet.
Insändarskribent: Erik Adelsohn
Erik Adelsohn växte upp med föräldrar som båda var politiker och ministrar. Efter några stressiga yrkesår hoppade han av en lovande yrkeskarriär och ägnar sig nu åt meditation och tantra. Han skriver om sina upplevelser på den ideella bloggen babyfaceblog.se.
Läs mer:Vi vill ha din åsikt – så här gör du
Gå till toppen