Kultur

Ann Lingebrandt: Emil Jensen slår ett slag för den släta figuren

Sommar i P1: Emil Jensen, poet, musiker, artist

Emil Jensen.Bild: Mattias Ahlm/Sveriges Radio
Han kallar sig en typiskt duktig tjej, fastän han varken är tjej eller duktig, bara typisk. I ett sommarprat som gång på gång glider över i rimmande, svingande, gungande poesi slår Emil Jensen ett slag för den släta figuren, den som helst håller sig i mitten, kan identifiera sig med initiativlöse mellanbocken Bruse och likt födelseorten Hjärup är en mellansocken, varken landsbygd eller stad.
Och visst kunde man önska sig att det vore typiskt att vara så här sympatisk, ha en sådan grundmurat optimistisk livssyn och vilja att förändra världen att man tar cykeln på en Sverigeturné.
Men det är långtifrån något ordinärt med Jensens fyndiga ordflöde och ovanlig är också förmågan att omsluta allt med sådan hjärtesmältande värme: även sorgen efter en soldyrkande syster som dog av hudcancer skildrar han med en skimrande ömhet och humor. Inte ens när han berättar om det våldsamma överfall han utsattes för under cykelturnén 2007 får hatet och mörkret lov att färga av sig.
Skulle det faktiskt kunna vara som han påstår, att världen hur illa den än ser ut trots allt blir bättre och bättre, att vi lär oss av det förflutnas dumheter och i framtiden till och med kommer att inse "superegoismens chockfarlighet"? I så fall blir kanske Emil Jensen just så typisk som han säger att han är. Och att uttrycka sig med en poetisk fart och fläkt som är allt annat än slätstruken kan då rentav bli mainstream.
Läs alla artiklar om: Sommarpratarna 2016
Gå till toppen