Kultur

Starkt och skinande av Marin/Marin, Ulrika Bodén och Lyy

Marin och Marin i månens sken.

:

Utan de små skivbolagen skulle livet vara klart fattigare. De där bolagen som drivs av eldsjälar, specialiserade på en viss sorts djupt älskad musik, som inte ger sig.
Dimma i Uppsala, till exempel. Där har man i sommar daskat fram tre starka album på ett bräde. Välja ut bara ett? Helst inte.
Det äkta paret Marin — Mia på femsträngad fiol och Mikael (Väsen­medlem) på femsträngad altfiol — fortsätter med att fördjupa sitt täta och skinande samspel och -klang.
Det nya albumet "Tiden" är en sammansmältning av högklassigt finlir (titel­spåret doftar först Bach rejält) och mustigt jordnära danspuls. Drygt hälften är egna låtar, resten traditionella, och Leo Sanders cello fyller ut på tre spår.
Här ryms gott om instrument­effekter och smarta arrangemangsgrepp, utan att låtarnas bästa eller melodilyxen säljs ut för en sekund. Ett spår som "Sparken" är rent och enkelt som vatten och den avslutande, lugna "Polonäs efter Anders Larsson" en okonstlad skönhets­upplevelse.
Ulrika Bodén, sångerska i Ranarim, har nu fördjupat sig i fäbodkulturen och vallmusiken, framför allt kvinnornas domän. Att hennes mamma drev en gård i Ångermanland med får, getter och mejeri har satt sina avtryck och på "Te berga blå" samlas lockrop, kulning, sånger och koklockor.
Sångerskan har kompletterat de äldre texterna och melodierna med ny musik och kring hennes sällsynt slanka och klara röst rör sig bland andra trion Ahlberg, Ek & Roswall. Vackert och känsligt gjort, med historisk tyngd.
Inne i Dimman hittar man också gruppen Lyy och en sångerska till med klar och innerlig stämma, Emma Björling. Lyy väver skickligt ihop dåtid och nutid i lånade och egna poetiska texter och musik, laborerar med olika slags sväng och har bitvis en irländsk touch i melodierna.
TIPS
Marin/Marin: Tiden.
Ulrika Bodén: Te berga blå.
Lyy: Tre.
Gå till toppen