Inpå livet

De flesta svenskar tror på "något"

Det svenska samhället må ha blivit sekulariserat – men har svenskarna själva släppt greppet om Gud? Sociologen Erika Willanders forskning visar att vi bör ompröva en del invanda föreställningar.

Erika Willander, sociolog.Bild: Privat
Att många människor låter bli att gå i kyrkan är inget nytt. Redan i slutet av 1800-talet noterades att kyrkbänkarna gapade tomma. När man faktiskt räknade, kom man fram till att fem procent av befolkningen besökte gudstjänsten en vanlig söndag.
Siffrorna är ungefär desamma i dag, hundra år senare. Men det betyder inte att svenskarna är icke-troende.
- Bara var femte svensk uttrycker att man faktiskt inte tror på något alls - och det är ju en rätt liten andel med tanke på att vi bor i ett av världens mest sekulariserade länder, säger sociologen Erika Willander, som forskar om svenskarnas religiositet.
Läs mer:De efterlyser en mer sansad debatt om trosfrågor
En betydligt vanligare trosuppfattning är följande: ”Jag tror på någon slags kraft eller makt” - ett uttryck som inte nödvändigtvis syftar på Gud. Denna formulering dök ofta upp i enkätundersökningar på 1930-talet, och är fortfarande en övertygelse som nästan hälften av alla svenskar delar.
- Även om samhället är annorlunda i dag, jämfört med 30-talet, så är människors tro förvånansvärt stabil – människor tror fortfarande på "något".
Det är ett oerhört starkt drag i det man kallar svensk religiositet - att visa att man inte blivit påprackad tron från prästen eller föräldrarna.
Men varför vill så få kalla detta något för Gud?
- Det är troligen ett arv från Luther, att var och en ska komma fram till ett eget beslut om vad man tror på. Det är ett oerhört starkt drag i det man kallar svensk religiositet - att visa att man inte blivit påprackad tron från prästen eller föräldrarna, säger Erika Willander.
Läs mer:I nya hemlandet präglas hela vardagen av tron
Uppfattningen att det är viktigt att själv välja sin tro är så djupt rotad att vi knappt lägger märke till den och än mindre pratar om den. Och det man inte ens sätter ord på, blir svårt att gilla eller kritisera.
- Svenskarna bara tror sig veta hur man ska förhålla sig till religion på bästa sätt, vilket kan bli problematiskt när vi möter människor med annan religiös bakgrund. Därför vore det nog bra om vi blev lite mer medvetna om vårt eget religiösa arv.
Följ Inpå livet även på Facebook och Instagram. Har du tips på ämnen och personer vi bör skriva om är du välkommen att höra av dig via mejl eller på telefon 040-281338.
Genom att kommentera på Sydsvenskan.se godkänner du våra regler

Regler för kommentarer

Välkommen att kommentera artiklar på Sydsvenskan.se!

Tänk på att:

  • Visa respekt för de personer eller företeelser som nämns i artiklarna.
  • Visa respekt för övriga debattörer.
  • Håll er till saken.
  • Spamma inte.
  • Inte skriva för långt. Över 500 tecken är det.
  • Dina kommentarer kan komma att användas på andra ställen på Sydsvenskan.se och Sydsvenskan papperstidning.

Det här är inte ok:

  • Kommentarer om etnisk tillhörighet, kön, sexuell läggning, politisk eller religiös tillhörighet om de saknar relevans i sammanhanget.
  • Rasistiska, homofobiska eller sexistiska yttranden eller budskap och sådana som hetsar mot eller uttrycker hat mot troende.
  • Kommersiella budskap eller marknadsföring, erbjudanden om pengar eller gåvor.
  • Upphovsrättsligt skyddat material som du själv inte har skapat eller har rättigheterna till.
  • Uppmaningar till brott eller agerande som strider mot svensk lag.
  • Hot, trakasserier och skvaller.
  • Att du utger dig för att vara någon annan existerande person.

Redaktionen följer debatten på sajten och förbehåller sig rätten att ta bort olämpliga inlägg. Användare som inte respekterar debattreglerna stängs av från möjligheten att kommentera artiklar.

Läs alla artiklar om: Inpå livet – Plats för religion?
Gå till toppen