Kultur

En körfestival för både stort och smått

Under Lund Choral Festivals banér samlas stort som smått. Allt från förskolekalas till ett urval requiem, från vetenskaplig kör­pedagogik till sensuella barbershoppare och kören Sjung Gung. Årets körledare, Robert Sund, kommer från Uppsala för att leda en galakonsert.
Mäkta populära är domkyrko­konserterna direkt efter det att medeltidsuret diskret utbasunerat "In Dulci Jubilo” – inte bara för att de är gratis, får man hoppas.
Som inledning på måndagen framträdde den respekt­ingivande Malmökören Petri Sångare med Alexander Einarson. Ett konsekvent program med kompositörer som Mark Kilstofte, Imogen Heap och Joby Talbot, vilkas ängla­toner prioriterade harmonisk flexibilitet framför textbudskap – utmärkt som meditationsmusik i romantisk anda och nu, onödigt att säga, tolkad med stor dynamisk och klangmässig insikt. En kulmen blev pilgrimsmusiken ”Santiago”. Man undrade emellertid vilket språk som nyttjades i kören - det visade sig vara en mix av latin och andra språk, avspeglande pilgrimernas skilda utgångspunkter.
I andra änden av körgenren rör sig – bokstavligen – Malmö­ Limelight Chorus med Sara Söderström som front­figur. De trettio tjejerna i olika åldrar muntrar upp sig själv och andra med barbershoppande. Med närmast perfekt fermitet förenar de glada miner och gester i sångnumren. Gott humör över hela linjen. ”Happy together” hette ett nummer. Deras mål nästa år är Las Vegas, där de tänker tävla om en hög rang i barbershopvärlden. Nu nådde de ett delmål, Magle konserthus. Spela inte bort chanserna! Ett annat stycke hette ”Poison"…
I en tredje domkyrko­konsert domkyrkokonsert fick man höra de åtta sångarna i Ensemble 14, som arbetar för att bryta ny mark när det gäller körsång i kyrkan. En vacker men möjligen förmäten tanke! Förnyelsen gällde då inte repertoaren, huvud­nummer var Bachs ”Jesu meine Freude”. Då var det mer spännande med Sven-David Sandströms lätt­lyssnade motetter för kyrkoåret.
Djupgrävningarna i requiem­-repertoaren inleddes med ett stycke lundensisk musikhistoria i en konsert arrangerad av Odeum. Wilhelm Gnosspelius (1809-1887) – en driftig och mångsidig director musices och domorganist på sin tid, efterlämnade ett en enda gång framfört requiem. Det var Palaestra Vokal­ensemble med Cecilia Martin-Löf som nu stod för den tacknämliga utgrävningen, som förmodligen inte resulterar i någon renässans för gamle hederlige Gnosspelius som tonsättare. Från England hämtades ett mycket engelskt requiem av Herbert Howells (1892-1982). Tyvärr gjorde arrangemanget ett slarvigt intryck. Talmikrofon saknades i början; att försöka göra sig hörd i Domkyrkan utan är dömt att misslyckas.
Kulmen på requiem­odlingen inträffar troligen i söndagens finalkonsert med Giuseppe Verdis storverk med krafter från Malmö Opera.
Gå till toppen