Kultur

Scenkonst som träffar mitt i prick

Tor Billgren ser en konstnär som vet hur man spänner en båge.

Indonesiska konstnären Melati Suryodarmo skjuter tusen pilar i ett slutet rum fyllt av publik.Bild: Peter Frennesson

Melati Suryodarmo: Transaction of hollows. Lilith Performance Studio, Malmö. T o m 22/10.

Ljudet är hänförande och brutalt. För varje pil som träffar den vitmålade väggen hörs ett distinkt dån som långsamt klingar ut i salen. Ibland tar det fyra fem sekunder innan pilens sjungande tystnat. Plötsligt står hon några meter framför mig och avser höja bågen i min riktning. Jag glider diskret undan och ställer mig bakom en pelare. Detta är bra. Det är på riktigt. Pilarnas potentiella ondska skapar en svårfångad laddning i rummet.
Den indonesiska konstnären Melati Suryodarmo har arbetat på Lilith Performance Studio flera gånger tidigare, bland annat med ett stort soloverk 2007, där hon befann sig instängd i ett glasskåp tillsammans med kaniner. Hon utgår ofta från den egna kroppen i sina verk, och det är ofta fråga om väldigt utdragna performanceverk. Den här gången ska tusen pilar skjutas mot väggarna. Fyra timmar varje kväll, under fyra dagar.
I sin strama, vita kostym, vita pilbåge och eleganta vd-frisyr hade hon kunnat vara en sträng läromästare i krigskonst i en Quentin Tarantinofilm. Eller en Bondskurk. Hon går beslutsamt och metodiskt tillväga.
Den neutrala miljön lämnar fältet öppet för åskådarnas egna associationer kring pilbågen denna beskedliga leksak med sugpropp i spetsen, detta eleganta precisionsverktyg och mytomspunna vapen som förekommer i så många kulturer och sammanhang genom världshistorien. En av de starkaste bilderna är väl den av S:t Sebastian, där han står fjättrad med dussintals pilar i kroppen.
I Bibeln kan pilar också symbolisera hemsökelser som pest, hungersnöd och krig, som Gud skjuter mot människorna. Inte minst den otursförföljde Job klagar över detta:
"Den Allsmäktiges pilar hava träffat mig."
Apollons pilar hade samma egenskaper, medan hans tvillingsyster jaktgudinnan Artemis båge mer kan ses som något som håller samman det vilda och civiliserade hos människan.
Pilbågen är också en universell symbol för kungamakten. Ingen annan än Odysseus kunde spänna hans båge, och när han väl gjorde det efter återkomsten till Ithaka, använde han den för att dräpa lycksökarna som belägrat hans hem i hopp om att få lägra hans hustru.
Annars är skyttekonsten mer förknippad med koncentration och närvaro, än med styrka, vilket gör att pilbågen ofta ses som en andlig symbol. I vissa kulturer har pilen en renande funktion, ibland symboliserar den kunskap: som en blixt av upplysning skjuts den in i okunskapens mörker.
Även Anubis har en pilbåge, den schakalhövdade fornegyptiska guden. I vissa bilder syns han spänna den för att påminna om att handlingarna man utför i livet får konsekvenser när ens slutliga öde och dom inför evigheten ska avgöras – precis som när man beslutar sig för att släppa strängen och låter pilen fara.
Kanske är det detta Melati Suryodarmo är ute efter? I intervjuer i samband med "Transaction of hollows" har hon talat om att verket delvis handlar om den ökande skillnaden mellan politikers prat om mål, och medborgarnas verklighet. Politiska lösningar som inte fungerar, ovilja att ta ansvar efter haverier. Anubis fingrar menande på sin sträng.
Skjutandet präglas till en början av lätthet och elegans, men efter ett tag uttrycker Suryodarmo snarare oro. Varje skott tycks följas av en besvikelse: Inte den här gången heller... Bågen blir tyngre och tyngre. Musklerna blir stela, mjölksyran gör sig påmind. Men hon skjuter på. Ljudet ekar långt utanför huset på Bragegatan i oktoberkvällen.
Gå till toppen