Lund

Andreas Ekström: Tvättar fötter – eller tvår händer

Påvens favoritritual får en sorts skruvad lokal aktualitet. Det var nog inte riktigt meningen.

Andreas Ekström HD-SydsvenskanBild: Ingemar D Kristiansen
Katolska kyrkan är bra på ritualer.
”Det är tryggt på något sätt”, sa min katolska vän i USA när vi hängde med till Det dyra blodets kyrka i Culpeper, Virginia. ”Det blir liksom ingen improvisation. Vi har kyrkoåret att hålla oss i, det finns liturgi för varje grej”.
Vi hade det mysigt på familjeläktaren. Barnen fick salta kringlor och söta flingor i en påse.
Att påven hälsar på i Lund, vilket han ju gör i morgon, är långt från det rituella – det är på alla sätt en exceptionell händelse. Men det finns en rituell handling som jag hoppas att han vill och kommer att ägna sig åt under sitt korta besök:
Att tvätta fötter.
Som det står i Bibeln:
Petrus sade: "Aldrig någonsin ska du tvätta mina fötter!" Jesus svarade: "Om jag inte får tvätta dig har du ingen del i mig."
Fottvätten har blivit en symbol för ödmjukhet. Den gränslöst populäre Franciskus vill gärna betona den, har ofta letat upp samhällets olycksbarn för att faktiskt handgripligen tvätta deras fötter och pussa dem.
I Lund skulle det väl falla sig naturligt att han söker upp några av våra bröder och systrar som bor utomhus eller i husvagnar och försöker dra sig fram genom att tigga eller sälja tidningar. Men varför inte tänka lite ekumeniskt också, och söka upp Lennart Prytz och Kerstin Hesslefors Persson?
Om ni har missat storyn, så kommer den här.
Lennart Prytz är kyrkorådets ordförande. Kerstin Hesslefors Persson är avgående domprost. Prytz har just köpt ut henne, eftersom hon inte trivs med den organisatoriska nyordning som Svenska kyrkan har beslutat om centralt. Ordinarie lön på sjuttio papp i månaden fram till i sommar får hon behålla, och det är väl inget att bråka om, en viss mjuklandning kan man behöva om man faller från en utsatt chefsposition på änglarnas moln.
Men Prytz och Persson tyckte tydligen inte att det räckte. För till detta kommer ett ytterligare avgångsvederlag på två årslöner, vilket blir 1 700 000 kronor.
Jag är inte medlem i Svenska kyrkan, och behöver således inte bry mig så vidare värst om vad den föreningen gör med sina slantar. Men jag är svensk, jag är en del av det kulturarv som Svenska kyrkan står för och förvaltar, och även jag reagerar när kyrkan gör något som så uppenbart strider mot de värderingar som dess heliga skrift förmedlar.
Fast vad vet jag. Konflikten mellan kyrkorådet och domprosten kanske var omöjlig att lösa på annat sätt, och om några fötter nu blir tvättade hos dessa tydligen så utsatta har jag ingen aning om.
Däremot kan man nog vara ganska säker på att alla inblandade tvår sina händer.
Gå till toppen