Aktuella frågor

Debattinlägg: "Att nämna Trump i samma andetag som Hitler och Ceausescu är kanske orättvist."

Rasande människor låter sig sällan övertygas av briljanta argument. De måste erbjudas ett alternativ som de kan tro på. Problemet just nu är att något sådant alternativ inte finns. Det skriver Ian Buruma, professor i demokrati, mänskliga rättigheter och journalistik vid Bard College i New York.

Donald Trump kramar den amerikanska flaggan under ett valmöte igår. De nyrika är en lika betydelsefull kraft i populismens framväxt som fattiga och lågutbildade människor som känner sig svikna av etablissemanget, skriver Ian Buruma.Bild: Alex Brandon
Nyligen deltog jag i en rundvandring i parlamentet i Bukarest. Det är inrymt i det storhetsvansinniga palats, byggt på 1980-talet på order av Rumäniens diktator Nicolae Ceausescu som störtades och avrättades innan det stod färdigt.
Guidens fakta var svåra att greppa: palatset är det tredje största byggnadsverket i världen och innehåller drygt 18 500 kvadratmeter mattor, en miljon kubikmeter marmor, 3 500 ton kristall.
Den enorma marmortrappan fick byggas om flera gånger för att passa diktatorns kliv. Han var en kortvuxen man.
För att ge plats åt det nyklassicistiska missfostret revs ett vackert område i staden med 1700-talshus, kyrkor och synagogor. 40 000 människor miste sina hem. Över en miljon människor arbetade dag och natt med projektet. Det var nära att leda till statsbankrutt, trots att Ceausescus undersåtar under långa perioder fick klara sig utan värme och elektricitet. Det kostar fortfarande mer än 6 miljoner dollar om året att underhålla palatset, som bara inrymmer parlamentet och ett konstmuseum, medan 70 procent av utrymmet står tomt.
Ceausescus palats är ett monument över storhetsvansinne. Men det är långt ifrån det enda. Turkiets president Recep Tayyip Erdogan har försökt att överträffa det med sitt nya palats i Ankara.
Det är anmärkningsvärt hur en viss slags megalomaniker tänker lika eller i varje fall delar smak när det gäller arkitektur. Hitlers planer för ett omdanat Berlin hade samma nyklassiska jätteformat. Och inredningen i palatset i Bukarest, i en slags speedad Ludvig XIV-stil, är bara en mer överdådig version av Donald Trumps hem i Florida och New York. Så går det när socialt osäkra uppkomlingar drömmer om att bli Kung Sol.
Att nämna Trump i samma andetag som Hitler och Ceasescu är kanske orättvist. Trump är ingen mordlysten tyrann och i hans bakgrund saknas inte pengar.
Hitler var son till en vanlig tulltjänsteman och Ceausescus förfäder var fattiga bönder. Båda männen kände sig små och bortkomna i sina respektive huvudstäder. När de kom till makten förtryckte de med kraft de mer sofistikerade urbana eliterna och satte igång att omforma städerna i enlighet med sina egna grandiosa drömmar.
Också Trump vill att allt han äger ska vara större och glittrigare än allt annat. Han är född i staden New York och ärvde ett avsevärt kapital efter sin far Fred Trump, en fastighetsägare med tämligen tvivelaktigt rykte. Ändå verkar han bubbla av motvilja mot eliterna som kan tänkas se ned på honom som en löjeväckande uppkomling med absurda glänsande skyskrapor och rokokobyggnader fulla av förgyllda stolar och tunga kandelabrar.
Dagens populism beskrivs ofta som ett nytt klasskrig mellan dem som gynnats av globaliseringen och dem som känner sig utanför. Trumpväljare i USA och Brexitröstare i Storbritannien har generellt lägre utbildning än de "etablissemang" de vänder sig emot. Och de hade aldrig fått det inflytande de har utan hjälp. Tea party-rörelsen i USA skulle vara marginaliserad utan mäktiga uppbackare och demagoger, nyrika män som delar sina anhängares bitterhet.
Samma sak var det i Italien där förre premiärministern Silvio Berlusconi, vars bakgrund nära nog är identisk med Trumps, lyckades fånga upp miljoner människors drömmar och förbittring. Populistiska rörelser i andra länder följer liknande mönster. Den kinesisk-thailändske affärsmagnaten Thaksin Shinawatra har liksom Berlusconi och Trump en nyrik pappa. Han utmanade Bangkoks sociala och politiska elit och blev premiärminister med hjälp av väljare utanför storstäderna och på landsbygden, innan han avsattes i en militärkupp. I Nederländerna backade nyrika fastighetsägare upp högerpopulisten Pim Fortuyn och hans mer oborstade efterträdare Geert Wilders.
De nyrika är en lika betydelsefull kraft i populismens framväxt som fattiga och lågutbildade människor som känner sig svikna av etablissemanget. Trots den enorma ojämlikheten när det gäller välstånd delar de samma djupa raseri mot alla som de misstänker ser ner på dem. Och helt fel ute är de inte.
Oavsett hur många palats eller lyxyachter de nyrika köper på sig så fortsätter den gamla överklassen att förakta dem. På liknande sätt avfärdas Trumpanhängarna och Brexitröstarna som korkade och okunniga av högutbildade i storstäderna.
Det är föreningenav all den bitterhet som nyrika och marginaliserade känner, som eldar under högerpopulismen. Den yttersta konsekvensen är diktatur med en tyrann som anser sig ha rätt att leva ut sina bisarra fantasier och gör det på miljoner andra människors bekostnad.
Hittills har demagoger i USA och Europa fått nöja sig med att måla upp drömbilder som "återerövra vårt land", "göra det mäktigt igen" och så vidare. Om sådana drömmar inte ska utvecklas till politiska mardrömmar krävs mer än teknokrater och rop på sans och måtta. Rasande människor låter sig sällan övertygas av briljanta argument. De måste erbjudas ett alternativ som de kan tro på.
Problemet just nuär att något sådant alternativ inte finns.
Franska revolutionen ägde rum för mer än tvåhundra år sedan. I dag är "frihet, jämlikhet, broderskap!" bara ett slagord i historieböckerna. Men kanske är det exakt rätt ögonblick att göra det levande igen.

Ian Buruma

Översättning: Karen Söderberg
Project Syndicate
Ian Buruma är professor i demokrati, mänskliga rättigheter och journalistik vid Bard College i New York. Hans bok Year Zero: A History of 1945 finns på svenska År noll: Historien om 1945.
Läs mer:”Clinton hade mer rätt än fel. Trump har attraherat många anhängare vars åsikter i till exempel rasfrågor onekligen är bedrövliga.”
Läs mer:”Trots alla kontroverser kan Putin anse att Clinton är det bättre valet.”
Läs mer:"Makthavare intalar sig alltför lätt att de ljuger för väljarnas bästa."
Läs mer:Debattera på Aktuella frågor – så här gör du
Läs alla artiklar om: Presidentvalet i USA 2016
Gå till toppen