Kultur

Revolution med mänskligt ansikte

Hilary Mantels litteratur har ett tuggmotstånd som motsvarar ryskt surdegsbröd. Gabriella Håkansson äter och njuter.

Hilary Mantels "Jämlikhet" ingår i en trilogi om franska inbördeskriget. Första delen, "Frihet", kom på svenska i våras och "Broderskap" väntas i april.Bild: Els Zweerink, info@elszweerink.nl

Hilary Mantel: Jämlikhet. Övers Marianne Mattsson. Weyler förlag.

Stormningen av Bastiljen betraktas ofta som en av franska revolutionens höjdpunkter, antagligen för att den gestaltar en så förenklad bild av frihet. Fängelsemurarna rivs och fångarna släpps ut. I Hilary Mantels litterära trilogi förbigås händelsen i stort sett med tystnad. Vi får veta att folk plockar med sig murstenar som souvenirer och att det inte satt särskilt många i borgen. Och det är det.
Franska revolutionen? Åh, det var något helt annat!
Mantel vill istället gestalta det politiska ränksmideriet. Hon vill veta hur statskupper och revolutioner egentligen går till, och låter oss höra Danton och Robespierre gnabba om petitesser, medan fruarna talar real-politik under söndagsmiddagarna. På det sättet är hon ett tidstypiskt fenomen. På samma sätt som tv-serier som ”Vita huset” och ”House of cards” gläntar på kulisserna till institutioner som tidigare varit stängda för insyn och låter oss se hur makt uppstår och utövas, så tar Mantel sig an de stora historiska vändpunkterna och skriver om dem på nytt. Transparens är ledordet. Lystet ser vi maktens män nagelfaras och det politiska arbetet blottas. Förvånat förstår vi att historien inte ser ut som i skolböckerna.
Det är åren 1789-1792. Del två av trilogin. Bastiljen faller och feodalsystemet upphör att gälla. Nationalförsamlingen arbetar på en ny konstitution som skall undertecknas av monarken för att träda i kraft, men kungen rymmer. Han kommer inte längre än till Varennes och hämtas tillbaka med våld. Väl tillbaka i Tuilerierna skriver han under och det nya revolutionära styret träder i kraft. Adeln fråntas sina privilegier och byter namn av rädsla för att arkebuseras. Man har visserligen infört human avrättning genom giljotinmaskin, men ingen vill ju dö. Snart är revolutionen på väg in i sin andra fas, och de tre republikanska juristvännerna från första boken – Danton, Robespierre och Desmoulins – smider i skymundan radikalare planer. Samtidigt har blåblodiga emigranter gått i exil i Preussen och planerar nu anfallskrig för att försöka återinstallera monarkin. Mycket står på spel.
Mantels bidrag till historieskrivningen är att visa hur politik och kärlek är sammanlänkade, hur sociala nätverk och kamratskap mellan både kvinnor och män har skapat historien i lika grad som kungar och makthavare. Men hon vill också hitta en avantgardistisk form att gestalta budskapet med, och det är därför hon stundvis är så kärv att läsa. Allt är uppbrutet och fragmentariskt. Scenerna skiftar omärkbart och det är bra om man har en fusklapp för att hålla reda på alla karaktärer. När man väl kommit in i det går det lättare.
Slutet är nervslitande. Revolutionen går in i en ny fas. Alla män och kvinnor som konspirerat för att störta kungen samlas och väntar på att larmklockan ska ringa. Alla vet att det är nu eller aldrig. Inom några timmar kommer de antingen sitta vid makten eller vara skjutna. Man samtalar, man gråter, man väntar. Slutligen kommer gryningen, och en ny era dagas.
Som alltid med Mantel har läsningen varit lång och hård. Man har letat efter enkelhet och begriplighet, men tvingats hålla till godo med en litteratur som i tuggmotstånd motsvarar ryskt surdegsbröd. Och likväl vill man stadigt ha mer. Den sista delen i trilogin kommer ut nästa år. Jag längtar redan.
Gå till toppen