Aktuella frågor

Debattinlägg: "Papperslösa familjer bör få veta om polisen efterfrågat deras adress."

Min poäng är att det alltid finns utrymme för tolkning när lagar tillämpas i enskilda beslut, skriver Anna Lundberg, jurist och docent i mänskliga rättigheter.

En tioårig pojke som gömmer sig i en stuga i södra Sverige tillsammans med sina syskon och föräldrar efter att ha fått sin adress röjd av socialtjänsten i Malmö och nu jagas av gränspolisen.Bild: Hussein El-Alawi
Maria Engleson, stadsjurist i Malmö, antyder att jag uppmuntrar socialtjänsten att inte följa lagen (Aktuella frågor 6/12). Det är inte sant.
Maria Engleson skriver också att ”principen om barnets bästa kan inte användas för att strunta i lagen”. Det stämmer däremot.
Min poäng är att det alltid finns utrymme för tolkning när lagar tillämpas i enskilda beslut. Det var också vad jag hävdade när denna tidning nyligen kontaktade mig för en kommentar till polisens begäran att socialtjänsten ska lämna ut adresser till papperslösa.
Jag anser att socialtjänsten ska göra en konsekvensanalys inför beslut som rör barn. Det går att ifrågasätta om det finns ett grundläggande sätt på vilket svensk lags princip om barnets bästa ska användas.
I den målkonflikt mellan socialtjänstens uppdrag och polisens försök att verkställa utvisningar som nu råder anser jag att Sveriges internationella förpliktelser är en outnyttjad möjlighet. Ett exempel är artiklarna i Barnkonventionen.
Relationen mellan barns rättigheter och nationell lagstiftning bör diskuteras både länge och väl både av politiker och tjänstemän. Här nöjer jag mig med att konstatera att det är vanligt bland jurister att lösa ett juridiskt problem genom att hänvisa till objektiva och fastställbara rättskällor. Verkligheten är inte så enkel. Ett exempel är den tolkning Malmö stad gör på sin webbplats av det så kallade efterforskningsförbudet i grundlagen,allmänna handlingar.
I Malmö begär nu polismyndigheten med stöd av utlänningslagen ut adressuppgifter. Det är en annan situation än den som JO uttalat sig om.
Som jag ser det bör papperslösa familjer få veta om polisen efterfrågat deras adress.
Malmö stad skriver också på sin webbplats att bestämmelsen i utlänningslagen om socialnämndens skyldighet att lämna ut uppgifter har funnits sedan 1982 och att polisen inte tidigare har lämnat en skriftlig begäran till socialtjänsten av det slaget. Det förefaller ha funnits en tyst överenskommelse om att inte använda det aktuella lagrummet, kanske för att det har ansetts vara för omänskligt eller för att det skulle undergräva polisens uppgift att skapa ett tryggt samhälle.
Svensk migrationspolitik har förändrats mycket under senare tid. Poliser vidtar alltmer drastiska åtgärder för att verkställa utvisningsbeslut. Socialtjänsten ska samtidigt hålla fast vid sitt uppdrag: att på demokratins och solidaritetens grund främja människors ekonomiska och sociala trygghet, jämlikhet i levnadsvillkor och så vidare. Hur utlämnandet av papperslösas adresser inskränker socialtjänstens uppdrag vill jag gärna diskutera vidare. Även barn i familjer som inte har utvisningsbeslut drabbas genom att inte våga söka hjälp från socialtjänsten.
Jag hade önskat en debatt om hur vi alla Malmöbor kan bidra till att staden ska bli en trygg plats att leva och bo i för alla.
Att Malmö successivt har utökat skyddet för papperslösa barn, liksom att riksdagen har stiftat lagar med samma syfte, är inte något som har skett av sig självt. Många år av organisering, ideellt arbete och en kamp för en rättvisare stad, och papperslösa barns berättelser om hur mycket det betytt för dem att gå i skolan, ligger till grund för det.
Inte alla föräldrar till papperslösa barn har vågat skicka sina barn till skolan, men många har gjort det. För ett par år sedan lyfte Malmös kommunalråd Katrin Stjernfeldt Jammeh (S) i Sveriges Radios lördagsintervju fram de dilemman som jakten på papperslösa för med sig: lagstiftningen ska följas men det är problematiskt ur ett människorättsperspektiv om inte barn vågar gå till skolan eller uppsöka vård. Konsekvenserna av Malmö stads nuvarande hållning är precis dessa.

Anna Lundberg

Anna Lundberg är jurist och docent i mänskliga rättigheter. Hon är verksam vid Malmö högskola.
Läs mer:"Socialtjänsten kan inte vägra lämna ut uppgifter om utvisade till polisen."
Läs mer:Debattera på Aktuella frågor – så här gör du
Gå till toppen