Mat & Dryck

Rodenbachs comeback

Rodenbach i Flandern brygger sedan många år – bryggeriet etablerades på 1830-talet – den verkliga stilikonen bland rödbruna suröl. Rodenbach Grand Cru lagras i gigantiska ekfat i två år, vilket ger en komplex smak av passionsfrukt, syrad grädde och vaniljstång. Den tar ett par försök för att lära sig älska, men sedan vill man inte leva utan den.
Sedan ett par år finns den otroligt nog tillgänglig på svenska Systembolaget.
För den som tycker denna gamling är i barskaste laget finns en mer hinkvänlig variant, som är en blandning med tre delar nybryggt öl och en del av det ekfatslagrade. Det är den typen av suröl man glatt beställer både två och tre glas av (been there, done that; på en bakgata i centrala Bryssel hittade jag ett enkelt ölkafé med knegare, gubbar, tanter, hundar och Rodenbach på fat).
En fin historia. Men det fanns också en sorglig del, berättelsen om Rodenbach Alexander. Detta var bryggeriets kriek, det vill säga körsbärsöl. Denna Rodenbach mildrades genom att småsöt körsbärsessens tillsattes i ekfatet.
Strax efter att Rodenbach 1997 köptes upp av bryggerigruppen Palm upphörde produktionen av Rodenbach Alexander. De sista flaskorna levererades år 2000. Jag hann aldrig dricka den…
… förrän nu! I mars rapporterade Escquire att produktionen återupptagits. Och i början av december dök buteljerna upp i Systembolagets tillfälliga sortiment.
Hur den smakar? Inte lika tuff eller omtumlande som Grand Cru, men likväl fantastiskt. Detta är en kompromiss för vilken ordet kompromiss är tämligen missvisande. Ölet är sursött – vilken del av det sammansatta ordet du vill lägga fokus på beror mest på hur mycket suröl du druckit tidigare. Allt det karakteristiska från Rodenbach Grand Cru finns där – passionsfrukten, det gräddiga, vinägern, förnimmelsen av mörkt trä – men också en vuxen bärsmak (körsbär och andra rödingar), som får detta öl att mäta sig med de allra bästa lambic-baserade kriek-ölen.
Gå till toppen