Vellinge

Dagen efter översvämningen brottas Näset med is, tång och fortsatt höga vattennivåer

”Det kunde ha gått mycket värre” säger Gert-Ove Nilsson och sneglar mot stöttorna som håller uppe båtarna i Ljunghusens småbåtshamn.

Gert-Ove Nilsson är pensionär och hjälper till att få bort tången från Falsterbokanalens båtklubb.Bild: Hussein El-alawi
Tången glänser mörkgrön i solen och liknar bortkastade julgranar. Marken runtomkring är räfflad av vattnet som vällt in vid Falsterbokanalens båtklubb och dragit sig tillbaka igen.
Gert-Ove Nilsson skyfflar undan tången under sin segelbåt med en högaffel. Bredvid honom ligger en stor stock som för mindre än ett dygn sedan låg på stranden, nästan 20 meter bort.
– Det kunde ha gått mycket värre. Stockarna som spolades upp på land kunde ha slagit undan stöttorna och då hade båtarna trillat. Men nu verkar det inte som att någon båt har tagit skada, säger han.
I onsdags kväll vid 18-tiden stod vattnet som högst i Skanör – 153 centimeter över det normala, enligt SMHI. Den här kalla torsdagsmorgonen har vattnet sjunkit tillbaka, men står fortfarande 80-90 centimeter över normalnivån. Skadorna här i hamnen är trots allt överkomliga: bryggan har tagit stryk, likaså masterna i mastskjulet, och de två elskåpen som vält omkull.
Mikael Kristensson är hamnansvarig för Falsterbokanalens båtklubb.Bild: Hussein El-alawi
– Vi har flera dagars arbete framför oss med detta. Kylan och att det fryser till gör jobbet svårare. Nu sanerar vi undan, säkerställer elen och kontrollerar båtarnas stöttor, säger Mikael Kristensson, hamnansvarig.
Han lutar en stege mot en av båtarna och klättrar upp för att lossa en sladd som hänger genom luften. Den är i vägen när grävskopan ska lasta ut tången i havet igen.
Klockan 17 på onsdagen stängde räddningstjänsten av Hamngatan, eftersom hamnen i Skanör var översvämmad.
Bodil och Klas von Celsing med hunden Lady.Bild: Hussein El-alawi
Nu står Klas och Bodil von Celsing tillsammans med sin welsh springer spaniel Daisy och tittar ut mot vattnet. En kortege av bilar kör längs Hamngatan, cirklar förbi hamnen, och vänder tillbaka igen.
– Naturens krafter är verkligen inte att leka med, säger Bodil von Celsing och berättar om hur de under onsdagskvällen körde ut mot Höll, men att det inte gick att ta sig fram på grund av översvämningen.
– Fast redan vid 21 hade ju vattnet börjat dra sig tillbaka igen.
Klas von Celsing ser översvämningen som en chans att fågelskåda.
– Jag brukar i och för sig alltid ta med mig kikaren när jag går ut. Men nu när tången spolats upp på land så blir det ju mycket mat för fåglarna, säger han.
Jan-Åke Hillarp är biolog och har bott i Skanör i 45 år. Han har aldrig tidigare upplevt ett så högt vattenstånd.
– Men man måste komma ihåg att högvattnet behövs. Den flora som finns här gynnas av att saltvatten kommer in emellanåt. Sen kan man ju diskutera hur högt högvattnet måste vara, säger han.
För djuren innebär översvämningen både bra och dåliga nyheter, beroende på vilket djursläkte vi talar om. För de flesta fåglar är översvämningen bra.
– Fåglarna utnyttjar tillfället till att föda sig. Det kommer till exempel in mängder av änder på de översvämmade ängarna och äter det de kan få tag i, säger Jan-Åke Hillarp.
Mica Torsmeden i sin trädgård där vattnet frusit till is.Bild: Hussein El-alawi
Blåsten ställer dock till bekymmer:
– I och med att det blåser kraftigt så måste många fåglar lägga sig i lä. Jag såg mellan 200 och 300 svanar igår kväll (onsdag kväll, red anm.) som vilade sig i Bredevägs mynning.
Smågnagare lever farligare. Åkersorkar, näbbmöss, skogsmöss och vattensorkar tvingas fly illa kvickt när högvattnet kommer. Vissa drunknar, medan andra lyckas ta skydd i tångvallarna. Men väl i säkerhet väntar då nästa fara:
– Ugglor och rovfåglar jagar längs tångvallarna, säger Jan-Åke Hillarp.
Samtidigt som hamnen svämmade över, tog sig vattnet upp på sjötomterna längs Västergatan i Skanör. Mica Tersmeden stod då i fönstret och såg hur vattnet vällde in över stigen längs strandkanten, genom hennes grind och upp över gräsmattan.
– Då tänkte jag åh shit. Nu får det inte komma närmare. Jag har bott här sedan 1962 och vattnet har aldrig nått så högt upp innan på min tomt. Men det gick bra. Vi hade tur, säger hon.
Läs alla artiklar om: Högt vattenstånd
Gå till toppen