Kultur

När får man låna ett liv?

Lena Einhorn har skrivit en roman om de friheter författare tar sig. Spännande som en thriller, tycker Oline Stig.

Lena Einhorn

Madeleine F, Natur och Kultur.
Var går gränsen för en författares frihet? Får man använda sig av människors liv hur som helst? Frågan aktualiseras med jämna mellanrum och den är också utgångspunkten för Lena Einhorns senaste roman, ”Madeleine F”. Några studenter på en författarskola får i uppdrag av sin lärare att skriva texter utifrån ett antal radannonser som sattes in i Gula sidorna för många år sedan. En kvinna med signaturen ”Madeleine F” erbjöd lektioner i balettdans, cellospel, matematik – dessutom tjänster i översättning från sex olika språk… och städning. Vem var denna kvinna, en mytoman eller ett geni? Läraren uppmanar sina studenter att använda annonserna som raketramp för sitt eget skapande. Men huvudpersonen, Hanna, grips av indignation och vägrar att ställa upp på övningen. I stället blir hon besatt av idén att ta reda på vem denna Madeleine F är i verkligheten, om hon fortfarande lever.
Einhorn slog igenom med dokumentärromanen ”Ninas resa” som vann Augustpriset 2005 och har tidigare skrivit romanfantasier om både Siri von Essen och Greta Garbo. Hon torde själv ha sysslat en hel del med frågan om fiktionens gränser och om det ansvar en författare har när hen använder sig av dokumentärt material som grund för sitt skapande. ”Madeleine F” är spännande som en psykologisk thriller, men den är framför allt en roman som handlar om skapandets väsen och innersta drivkrafter.
Anledningen till att Hanna inte kan släppa tanken på Madeleine F och dammsuger alla upptänkliga arkiv i jakt på hennes existens är att hon i någon mån känner igen sig i hennes splittrade livsöde – själv konstnärligt begåvad men rastlös, osäker på var hon ska landa i tillvaron efter avbrutna studier på Konstfack och en make som vill förstå henne men inte riktigt förmår. Parallellt med Hannas berättelse får vi Madeleine F:s, med början i hennes barndom i 1950-talets Folkhemssverige – en flicka som kallas Magdi, invandrad från Ungern, multibegåvad och vacker, med alla förutsättningar att få en strålande framtid.
Einhorn väver omsorgsfullt samman de två romantrådarna. Prosan är okonstlad och precis och lämnar gott om utrymme för mig som läsare att fantisera kring de två kvinnorna. Efter hand som romanen framskrider är det Magdi som engagerar mest, vilket känns helt följdriktigt eftersom det är hon som är romanens centrum. Avsnitten från hennes barndom och ungdom ger också en intressant bild av ett samhälle där invandrare sågs som en resurs och främlingsfientligheten, åtminstone i Magdis värld, lyste med sin frånvaro. Nej, Magdi har andra svårigheter och Einhorn blottlägger skickligt och med stor finess den mörka gåta som vilar över hennes liv. Familjerelationer och psykologiska komplexa spel är något av Einhorns paradgren.
När Hanna på slutet har lagt alla pusselbitar och fått reda på vem den mystiska Madeleine F är, återstår frågan vad hon ska göra: skriva om henne eller låta bli. Svaret är enkelt. Det är också en författares ansvar att berätta om de liv som annars skulle falla i glömska.
Gå till toppen