Åsikter

Läsartext: Zlatan kan vänta, res en staty över Bo Widerberg

Bo Widerberg, regissör och författare.
Bo Adamsson föreslog en staty för att symbolisera ”malmöitisk kaxighet”. Han föreslog en staty av Zlatan. Jag föreslår två andra bemärkansvärda, döda personer.
Att resa statyer är idag lika populärt som vid förra sekelskiftet. Då var det nationalromantiska stämningar som fanns i bakgrunden, idag är det kanske viljan att hålla liv i den tynande lokala samhällsprägeln som driver.
I Malmö har Zlatan Ibrahimovic många förespråkare som symbol för något man kallar den ”malmöitiska kaxigheten”. Zlatan är en unik svensk fotbollsspelare och en märkvärdig person, men jag har två argument mot att han får en staty nu. I stället vill jag föreslå två andra kandidater.
För det första är Zlatan i högsta grad levande och skulle nog, innerst inne själv anse det som lite märkligt att han då skulle komma att ingå i samma kategori som Karl X Gustaf. Helsingborg med sin Henke Larsson är ingen god förebild.
För det andra anser jag att Zlatans beteende inte är speciellt ”malmöitiskt”. För mig är det typiska malmöitiska karaktärsdraget inte att framhäva sig själv. Som jag ser det, är det i stället att inte bli imponerad av andras bländverk och försök att framstå som höge stående varelser. Att plocka ner skrythalsar på jorden!
För mig framstår Bo Widerberg som en mycket lämpligare kandidat för en staty. Han har varit död ett bra tag, men hans filmer lever fortfarande och störst av alla är hans film ”Kvarteret Korpen”, hans första film och filmad i Malmö. Innan han kunde börja filma skrev han många kritiska artiklar om Ingmar Bergmans filmer som han ansåg vara overkliga och fyllda med religiöst grubbel och symboler.
Mitt andra val är tidningen Arbetets historiske chefredaktör Frans Nilsson. Frans höll hårt i kontrollspakarna under Malmös tid som arbetarstad med en burgen över- och medelklass.
Med sin kritvita kalufs kämpade Frans Nilssons som just en vit tiger mot tidens vänstervridning. Han ville hålla ihop arbetarrörelsens två grenar, parti och fack. Han ville hålla det socialdemokratiska partiet valbart för breda grupper. Det Frans Nilsson skrev i Malmö, det lästes nogsamt i Stockholm av Tage Erlander och Gunnar Sträng.

Stig Fölhammar

Läs mer:Vi vill ha din åsikt – så här gör du
Gå till toppen