Vellinge

Ett sekel på Näset – nu finns de glömda vykorten på nätet

Christian Kindblads passion för vykort väcktes för 40 år sedan. Nu har det resulterat i en bildbank med tusentals motiv från Näset på kulturföreningen Callunas hemsida.
– Vykort är bra bilder som visar historia. En bild berättar mycket.

Tanken på att samla vykort från Näset väcktes när stora delar av Malmö jämnades med marken på sjuttiotalet.
– Man rev överallt och plötsligt var min hemstad mer eller mindre borta. Då började jag intressera mig för Näset där vi bodde på somrarna – och sedan har det bara fortsatt, säger Christian Kindblad.
Mellangatan i Skanör. Till höger utanför bilden ligger Gästis och till vänster låg Söderlindhska gården, fram till 1921 då den brann ner. Rakt fram sticker Gamlegård ut i trottoaren, då som nu.Bild: Privat
Då var han i tjugoårsåldern och under årens lopp har samlingen växt till strax över 3 000 vykort. Christian Kindblad räknar med att han hittat merparten av alla motiv som någonsin tryckts upp från Vellinge kommun på olika mässor, genom att leta i arkiv eller byta med andra samlare.
Nu saknas bara ett sextiotal bilder.
De första Näset-korten fick han av en bekant som lånat en bok av honom. När den återlämnades följde några av fotografen Matilda Månssons kort från 1910-talet med. Han fick höra att de kom från en stor utförsäljning på Falsterbo museum.
Falsterbohus på 1920-talet. Korten togs av en fransk fotograf och var avsedda att göra reklam för Falsterbohus på systerhotellet Alexandra i Menton.Bild: Privat
– Innan samlade jag böcker och skrifter. Där dök idén på vykort upp, så jag åkte ner till museet och köpte ett av varje. De kostade väl en krona styck, säger Christian Kindblad.
– Sedan är jag ju lite galen, så jag for runt i varenda kiosk och golfbana och köpte vykort.
Då kostade ett äldre kort 25 öre – idag kan ett särskilt värderat kort kosta 500 kronor eller mer.
Direktionen för Falsterbohus gjorde allt för sina gäster. Här har man hyrt in ett hydroplan som, mot en avgift, tog gästerna på en tur runt Näset.Bild: Privat
För Christian Kindblad handlar samlandet inte så mycket om vykortet som föremål, utan om bilden. Intresset ligger i detaljerna. En stämpel som visar ett årtal eller en text som berättar en historia.
– Det var ju mycket som ett telefonsamtal i början. Det var så ända fram till kriget. ”Var vänlig skicka min bruna kostym med fyratåget”eller ”var vänlig skicka två skjutsar att köra grus om måndag”. Jag kan dem utantill.
Storgatan i Falsterbo omkring 1905. Den stora branden 1911 skulle komma att lägga stora delar av den vänstra sidan i aska.Bild: Privat
Efter andra världskriget tog turismen över och sättet att göra vykort förändrades. Från foton som printades i små upplagor till massproduktion.
Christian Kindblad tycker att de intressantaste korten trycktes på 1930-talet. Anledningen är att det finns mycket silver i pappersmaterialet, vilket gör att specifika detaljer är lättare att studera.
Ljungsäters sjukhus i Ljunghusen. Här vårdades ett hundratal tbc-sjuka patienter under åren 1921 till 1940 då sjukhuset revs för att göra plats för Falsterbokanalen.Bild: Privat
– Och det fanns massor av kort då. De gjorde så mycket kort att motiven tog slut.
I takt med att han samlat på sig alla kort från Vellinge har han börjat leta andra motiv. Vissa delar av Malmö som Rörsjöstaden, men också det lite ovanliga intresseområdet automatrestauranger.
– Jag har inte hittat någon annan som samlar på det. Det fanns ett dussin sådan restauranger i Malmö. I Stockholm fanns det ett sjuttiotal, fler än i New York. Jag samlar på automater från hela världen.
Ljunghusens station från baksidan med ”trallan”. AB Ljungskogens strandbad investerade 1905 i en hästspårvagn som tog resande från stationen och längs Storvägen till villorna i Ljungskogen.Bild: Privat
Vykortssamlingen blev också grundplåten till kulturföreningen Calluna. I samband med att samlingen ställdes ut på Höllvikens bibliotek på 90-talet väcktes tanken på att sammanställa en bok med intervjuer, bilder och just vykort från Näset. Tusen exemplar trycktes upp och sålde slut på en månad.
– Från den boken tryckte vi ytterligare 1 500 ex. Plötsligt satt vi där med en bunte pengar och funderade på vad vi skulle göra. Resultatet blev att vi startade en kulturförening. Nu har vi gett ut över 20 böcker.
Norra Ljunghuset byggdes som vakthus av Skanörs stad 1796.Bild: Privat
Strax innan jul lades mer än 2 000 kort från Näset och Höllviken upp i en bildbank på Callunas hemsida – och det är bara början. Under våren ska banken fyllas på med andra bilder från glasplåtar och negativ som lånats in från olika håll.
Vad är det du vill förmedla genom att låta andra ta del av din samling?
– Många släktforskar och vill se huset man kommer från eller en släktings hus. Det är en sak vad vi ser i en bild, andra kan se helt andra saker. Vi gör inte ett urval, vi lägger upp allt så kan folk hitta sin grej i bilderna.
Mer nyheter från Vellinge hittar du på Här i Vellinge.
Falsterbo station med lok och vagnar omkring 1910.Bild: Privat
FAKTA/ Vykortets historia
Fram till 1905
Korten kan vara framställda med flera olika metoder: litografiskt tryck och ljustryck är de vanligaste. Vykorten har ofta mycket hög kvalité. På kortets framsida får bara adressen skrivas. Bilden sitter på baksidan och det finns plats att skriva på under bilden.
1905–1920
Nästan alla kort under den här perioden är framställda med ljustryckstekniken. Bilden tar upp hela baksidan. Framsidan är delad så att man även kan skriva sin text där.
1920–1930
Ljustrycket håller sig kvar men har inte samma kvalité längre. Det är nu de bruntonade korten på gulaktigt papper med vågkant dyker upp. Samma motiv kan även finnas som ”äkta fotografi”. Bilden innehåller mycket silver som ger skärpa och detaljrikedom.
1930–1940
Fotot har tagit över helt, men mister efterhand lite av sin detaljrikedom på grund av minskad silverhalt i pappret. Korten är matta eller blanka och har fått en vit kant runt om.
1940-1955
Fortfarande foto, men kriget ger stor brist på silver som sedan aldrig kommer tillbaka. Alla bilder är nu blanka med vit kant. Vykort i färg dyker upp.
1955–
Kortens mått ökar till 10x15 cm. Detta var de gamla vykortsförlagens sista försök att hålla sig kvar på marknaden. De ger alla upp under 60- och 70-talet (som Axel Eliasson, Berndt Johnsson, Pressbyrån och Almquist & Cöster) och kvar blir främst Ultraförlaget med sina offsettryckta färgkort.
Källa: Christian Kindblad
Gå till toppen