Heidi Avellan

Heidi Avellan: Sverige måste inte bli som Malmö.

Journalisten Lars Åberg kan sitt Malmö. Så hans nya bok Framtidsstaden – om Sverige imorgon blir som Malmö idag, hur blir Sverige då? är angelägen läsning för var och en som vill förstå sig på Sveriges tredje största stad. Men svar på titelns fråga ger inte hans reportage. Utom att Malmö på något sätt hamnat snett och att han upptäckt det nu, för ”befinner man sig länge i samma miljö, i samma stad, kan det ta tid att uppfatta hur förhållandena förändras”.
Åberg tycks vemodig. Staden var bättre förr. Framtiden var bättre förr – och då inte bara i Framtidsstaden.
Vad är det med denna stad som får vissa att bli så upprörda och andra så entusiastiska, undrar många med Åberg.
Malmö väcker känslor. En del håller fast vid den optimistiska berättelsen om Öresundsintegration, mångkultur och ung befolkning där andra ser urholkad ekonomi, segregation, kriminalitet och kulturkonflikter. Och alla har rätt. Malmö är allt detta och mer.
Möllevångstorget nyårsafton.Bild: Jash Doweyko-Jurkowski/TT
Åberg utgår från att epitetet framtidsstad betyder att det som är Malmö idag blir Sverige i morgon, så där som arbetarrörelsen en gång kom in i landet den här vägen. Men att den ”ofärd” han ser idag, den ketchupeffekt som får honom att tvivla på välfärdssamhällets framtid, måste sprida sig är inte helt enkelt att förstå.
Kanske är just detta bokens ärende?
De problem Malmö har idag är inte bara Malmös. Men hur som helst måste de hanteras, inte skickas vidare. Segregation, arbetslöshet, kriminalitet och svaga skolresultat behöver inte alls vara "Sverige imorgon" – tvärtom ska det här bort också från Malmö.
Staden tar ett stort ansvar för invandringen och nya idéer behövs: lägre trösklar, lägre löner, enklare jobb. Fler skolalternativ, inte färre. Fler företag. Mer kultur, inte mindre.
Det går inte på en kafferast, men det måste gå. Ge staden en chans – då kan den fungera som förebild för resten av landet.
Gå till toppen