Åsikter

Läsartext: Du har inte så bra kontroll på vad din ungdom gör om nätterna som du tror

På Knutpunkten i Helssingborg vill föräldrar inte att deras ungdomar ska vara under nätterna.Bild: Britt-Mari Olsson
Härom natten vaknade jag av smällare någonstans utifrån vid tre tillfällen, den första vid klockan ett, den andra vid fem och den sista vid sju-tiden. Jag gick upp vid första tillfället och tittade ut ur min familjs villa för att kolla vad som stod på och såg då tre till fyra ungdomar med luvan uppe därute i vintermörkret. När jag stod där inomhus i mörkret och såg hur ungdomarna gick sin väg undrade jag: var finns föräldrarna?
Jag funderade på om föräldrarna verkligen visste att deras ungdomar befann sig ute mitt i natten och om de i så fall helt enkelt inte bryr sig. För visst är det så att det trots allt är deras ungdomar och ingen annans? Svaret på denna fråga är självklar enligt min mening och föräldrarna till dessa ungdomar har ett enormt stort ansvar i detta. Ansvaret handlar om att se till att ha koll på sina ungdomar men också att våga ställa frågor och framför allt ifrågasätta svaren på frågorna.
Jag tror personligen att man ställer för lite frågor och litar allt för mycket på vad ungdomarna påstår att de gör. Med detta menar jag att många ungdomar har sina strategier för att lyckas få föräldrarna att lita på det man säger. Man vet många gånger som ungdom vad och hur man ska svara på frågorna för att undvika att skapa misstänksamhet från förälderns sida, jag vet av egen erfarenhet.
En fråga som ofta förekommer i hemmet är att föräldern undrar var ungdomen ska befinna sig under kvällen och vilka personer barnet ska umgås med. Jag skulle vilja påstå att svaret som föräldern i sin tur får på denna fråga inte alla gånger är ett ärligt svar.
Exempelvis är en stor majoritet av ungdomarna i Helsingborg är väl medveten om att föräldern inte vill höra att planen är att man ska vara på Knutpunkten den kvällen. Därför svarar man som ungdom något helt annat som man vet utifrån tidigare erfarenhet låter betydligt bättre i förälderns öron än vad Knutpunkten gör. Det är därför man som förälder måste våga ta diskussionen ett steg längre och inte tro att det räcker med att ställa en fråga.
Jag är dessutom övertygad om att det positiva med att ställa frågor som förälder är att man utvecklar en god kommunikation mellan sig och sin ungdom. Jag tror att en god kommunikation i sin tur skapar bättre förutsättningar för föräldern att lära känna sin ungdom på ett djupare plan.
Detta är viktigt. Föräldrarna till de ungdomar som jag såg häromdagen skulle säkerligen bli mer eller mindre chockade om jag berättade för dem att det var deras ungdomar jag såg. Liksom föräldrarna till alla de andra som var ute på stan och roade sig med sådant föräldrarna inte uppskattar – för visst finns det fler än dessa. Många gånger handlar det om att man tror sig känna sin ungdom, fast man egentligen inte gör det.
Jag har förståelse för att man som förälder aldrig kan ha full koll på sin ungdom. Jag vet dock att man kan, men också borde, ha mer koll än vad många föräldrar har i dagsläget. Därför vill jag avslutningsvis ställa en fråga till alla föräldrar. Är någon av dessa ungdomar som jag såg den natten dina? Om svaret på den frågan är nej, hur kan du veta det?
Isabelle Appelgren
Isabelle Appelgren är 21 år och läser socionomprogrammet i Helsingborg.
Gå till toppen