Malmö

Känslosam minnesstund för mördade Ahmed Obaid: ”Trodde aldrig att våldet skulle komma så nära”

”Vi har samlats här för att säga: Det räcker nu, det är nog”, säger Redha Habib i mikrofonen. Hundratals samlades på fredagskvällen för en manifestation till minne av Ahmed Obaid.

Manifestationen inleddes klockan 18.50, samma tid som 16-årige Ahmed Obaid blev mördad.Bild: Patrik Renmark
Folkklungan blir orolig och någon ropar: ”Vad gör föräldrarna!” Då brister det för Ruaa Abbas.
– Det är inte hans föräldrars fel! skriker hon och tar några steg framåt och pekar upp mot kullen, där rösten hörts ifrån.
Vännerna Yasar Jabes och Sara Razzaq kommer senare fram till oss. De vill berätta något.
– Du vet han den där killen som ropade om att det var föräldrarnas fel? Han kom fram till Ruaa och bad om ursäkt. Han menade föräldrarna till den som sköt, men det kom ut fel. Så han bad om ursäkt, och Ruaa sa att det var okej.
Redha Habib fortsätter sitt tal och försöker lugna ner situationen.
Efter en stund sjunker Ruaa Abbas ihop, och hennes vänner leder henne ut ur folkmassan. De sätter sig på en låg stenmur mittemot busshållplatsen, där 16-årige Ahmed Obaid för exakt ett dygn sedan sköts ihjäl av en okänd gärningsman.
Ahmed var Ruaa Abbas kusin, och de stod varandra nära.
– Varför måste de bästa försvinna? Varför? Han skulle bli läkare, idag skulle han ha matteprov och hade precis köpt en ny miniräknare, säger Ruaa Abbas.
Vännerna Yasar Jabes och Sara Razzaq sitter tätt intill och håller hennes hand.
– Jag trodde aldrig att våldet skulle komma så nära mig, jag fattar det inte, säger Ruaa Abbas.
Flera hundra personer samlades vid busshållplatsen på Amiralsgatan där dådet inträffade.Bild: Patrik Renmark
Hon gråter, men är också rasande. Rasande över alla fördomar och rykten som sprids så fort en skjutning inträffar.
– Det handlar inte om att detta händer i "utsatta" områden. Alla måste sluta skylla på det! Det handlar om att vissa av oss inte blir skyddade. Detta skedde klockan sju på kvällen! Vi vill utbilda oss och jobba, men hur ska vi kunna göra det om vi inte känner oss trygga?
Läs mer:16-åringens pappa: ”Igår var det Ahmed, imorgon är det kanske din son”
– Jag tänker inte låta min lillebror gå ut längre. Inte efter det här, säger Sara Razzaq.
– Straffen måste bli hårdare. Och det måste finnas fler poliser. Och så måste de samarbeta med socialtjänsten och andra på ett bättre sätt än nu, säger Yasar Jabes.
Redha Habib är egen företagare och bland annat aktiv i irakiska föreningen i Malmö. "Folk känner att gärningsmannen har utmanat reglerna för själva samhället vi lever i", säger han.Bild: Patrik Renmark
Minnesstunden inleddes klockan 18.50 på fredagskvällen, samma tid som polisen fick in larmet om mordet. Hundratals människor som håller upp bilder på 16-åringen, tänder ljus, lämnar blommor.
Efter sitt tal säger Redha Habib att han kom hit eftersom han ville visa sitt stöd, men också för att hans egen kusin blev mördad på Lindängen för femton år sedan.
– Det är fruktansvärt det som hänt. Så många här känner sig osäkra och säger att de vill inte skicka sina barn till skolan på måndag. Inte förrän vi har fått besked från politikerna om hur detta ska lösas, säger han och berättar att det finns planer på att hålla en demonstration utanför stadshuset på måndag.
Många ville visa sina sympatier med 16-åringesn familj.Bild: Patrik Renmark
Folksamlingen skingras. Men en stor grupp personer dröjer sig kvar i tysthet runt ljusen och blommorna. Till slut skriker en ung man i svart keps rakt ut i intet:
– Vi har flytt från Irak, Iran, Syrien! Vi kom inte hit för att möta krig! Vi kom inte hit för att möta krig!
Han faller i gråt. Uppe på trappan står Zeinab Bazzi och håller ett fång med röda rosor i handen.
– Jag tänker hela tiden att det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit mitt barn.
Zeinab Bazzi säger att hon känner en oro för sig själv och sina egna barn efter mordet. "Men vad ska vi göra, ska vi bara sitta inne? Det går inte" säger hon.Bild: Patrik Renmark
Hon vill också att straffen ska bli hårdare, bland annat för att inneha vapen.
– Jag sympatiserar verkligen med poliserna. De får massor av skit, men jag förstår ju att de inte kan bevaka våra hus dygnet runt. Och de måste känna sig uppgivna, när kriminella släpps ut ur fängelset igen efter en månad eller två. Jag hade sagt upp mig, säger hon.
En grupp personer ropar något på arabiska, det låter nästan som en bön, och vi frågar Redha Habib vad de säger.
– De ropar att vi är en nation. Att vi är eniga.
Bild: Patrik Renmark
Läs alla artiklar om: Mordet på 16-åringen
Gå till toppen