Kultur

Lars Åberg: Hoten mot framtidsstaden

Sydsvenskans kulturredaktion har valt att publicera en märklig recension av min bok ”Framtidsstaden” (18/1).
I Ola Anderssons text finns inte någon som helst argumentation som tidningens läsare kan förhålla sig till. Ingenstans får man veta vad det är i mina väldigt konkreta beskrivningar av olika förhållanden i Malmö som skulle vara felaktigt. I stället domineras artikeln av personangrepp och kryddas med faktafel.
Det är tråkigt när plattityder och förenklingar, som brukar förknippas med nätets utmarker, ges utrymme på en kultursida. Enligt Andersson är jag inte bara en antidemokrat som vill strypa fri åsiktsbildning utan dessutom en riktigt rälig figur som förmodligen hade varit antisemit om jag hade levt innan jag föddes.
Något mer överseende är han när han framställer mig som en äldre flanör som betraktar en stad jag inte vet någonting om och därför inte bör uttala mig om. Sextio års erfarenhet, och fyrtiofem års journalistisk bevakning, av Malmö tillmäts ingen betydelse eftersom recensenten anser sig veta att detta är ”en integrerad stad”.
Han gör också en större poäng av att jag inte skulle ha nämnt någonting om den förändrade migrationspolitiken – trots att denna tas upp på flera ställen i boken, både i början och mot slutet. Dessutom är det osant att jag skulle vara ”nypensionerad” (är det förresten ett argument, och är det inte i så fall åldersdiskriminerande?). Jag arbetar mer än någonsin och kanske till och med mer än Andersson, som verkar ha mycket tid över för fria fantasier.
I Malmö har vissa saker förändrats till det bättre och andra till det sämre, vilket också framgår av ”Framtidsstaden”. Om detta kan man föra ett seriöst samtal med syftet att det som är mindre bra ska bli bättre. Man kan också bestämma sig för att man inte vill ha någon debatt och i stället tala om sociala problem som ”utmaningar” eller ”möjligheter”. Den senare linjen har dominerat i den kommunala verksamheten. I en kommunikationsmanual uppmanas de kommunanställda således att kalla Rosengård ”porten till integration”.
Antalet journalister som bevakar den lokala politiken i Malmö har minskat under samma tid som Malmö stad har anställt drygt femtio kommunikatörer. Dessa är bland annat engagerade i att skapa ”bilden av Malmö”. Kommunens kommunikationsdirektör jämför i en intervju i min bok Malmö med London, Berlin och New York. Ola Andersson skulle säkert bli bjuden på tårta om han dök upp på kommunikationsavdelningen i stadshuset.
LARS ÅBERG
Journalist och författare
SVAR DIREKT:
Lars Åberg gillar inte det sätt jag skriver om hans bok. Må så vara. Han har gett ut en bok och får finna sig i att bli recenserad.
Men vad har de minoriteter gjort som Lars Åberg i sin bok buntar ihop och beskyller för att vara orsaken till Malmös alla problem? De eller deras föräldrar har flytt undan förföljelser eller krig för att skapa sig ett nytt liv, och råkat göra det i Lars Åbergs stad, det är vad de har gjort.
Det är inte de som är Malmös stora problem. Det stora problemet är att alldeles för många i Malmö reagerar på det sätt som Lars Åberg gör. Skall Malmö leva upp till storstadsrollen krävs tolerans och öppenhet, inte motsatsen.
OLA ANDERSSON
arkitekt och författare
Gå till toppen