Kultur

Välkomnande tältteater

Med sin lustfyllda komposition och varma humor ligger ­­pjäsen "Vem?" nära Stina Wirséns litterära förlaga.Bild: Henrik Hulander

Vem?

BARNTEATER. Efter Stina Wirséns böcker. Manus: Pelle Öhlund och ensemblen. Regi: Pelle Öhlund. Scenografi, kostym: Leif Persson. Musik: Pelle Öhlund, Mats Granath, Lars Reisdal. Ljusdesign: Ida Eklund. Medverkande: Ronja Svedmark, Wayra Monasterio, Lillemor Hjelm, Mats Granath. Månteatern, Lund, 8.2.
Fyra figurer med skönt gung i rumporna tassar runt på en skär heltäckningsmatta i Lund. Månteaterns version av Stina Wirséns Vem-böcker har premiär och ett blått tält har rests på scenen, för den unga publiken att krypa in i. Allt är varmt och vänligt och ombonat och även om konflikter då och då blossar upp mellan de fyra, är de möjliga att lösa.
Stina Wirsén hör vid det här laget till veteranerna inom svensk barnbokslitteratur, med sina många böcker om ”Vem” och ”En liten skär och många små brokiga”. Båda serierna har filmatiserats och i samband med den internationella lanseringen av filmen ”Liten skär och alla små brokiga” utlöstes en hätsk och infekterad debatt om en av karaktärerna; Lilla Hjärtat.
Gestalten ansågs reproducera en nidbild av svarta, en pickaninny från förra seklets mörkaste gryning och trots att den övergripande intentionen med böckerna var att visa just mångfald och lika värde kokades diskussionen ner till att gälla huruvida figuren var eller inte var ett uttryck för rasism.
Drevet gick hårt åt Wirsén den gången och även om hon fortsatte att hävda att intentionen med gestalten var allt annat än rasistisk har hon sedan dess valt att inte teckna Lilla Hjärtat.
Då är det avgjort tryggare att gestalta djur. Inga katter eller kaniner eller björnar tar illa upp av att gestaltas illgula, skära eller krulliga och tecknas som ilskna, hämndgiriga och kontaktsökande. Med djuren som ställföreträdande exempel tecknas konflikterna som vi känner dem från förskolan eller varför inte från arbetslivet, med grupperingar, avundsjuka och samarbeten som spårar ur.
I Leif Perssons färgstarka scenografi och kostymer och Mats Öhlunds effektfulla lösnäsor görs gestalterna förvillande lika bokens figurer. Drag som skickligt tas till vara av ensemblens fyra skådespelare, i regi av Pelle Öhlund. I tältet kommer vi dem nära och med precis mimik görs egenskaperna till våra när individerna stöter och blöter sina behov och känslor mot varandra.
Det här är långt ifrån den första Vem-dramatiseringen som gjorts men uppsättningen står sig väl i jämförelse. Med sin lustfyllda komposition och varma humor ligger pjäsen nära den litterära förlagan, samtidigt som den blir till något eget och dessutom öppnar för en fortsättning, utanför rummet. Tillsammans bygger gestalterna en liten scen på scenen, för barnens egen version av berättelsen.
Gå till toppen