Huvudledare

Ledare: Jobben blir inte fler för att skylten byts.

Alliansen vill lägga ner Arbetsförmedlingen.Bild: Jessica Gow/TT
Arbetsförmedlingen – vad är den bra för? Inte mycket, svarar alliansen, som vill lägga ner myndigheten. Ju fortare desto bättre.
Enbart för att ersätta den med en ny myndighet – med till stora delar samma uppdrag.
"Vi föreslår en ny struktur med en statlig myndighet som framför allt ansvarar för funktioner som myndighetsutövning, kontroll och uppföljning. Själva matchningen och rustningen ska i stället huvudsakligen skötas av andra aktörer", skriver alliansens företrädare i Expressen (16/2).
Ursäkta, M, C, L och KD, men vad är egentligen poängen? Utöver att alliansen vill framstå som dådkraftig?
Att hacka på den oälskade Arbetsförmedlingen är tacksamt. När förtroendet för olika svenska myndigheter mäts ligger AF regelmässigt där och rör upp bottensedimentet.
Det har gjorts stor sak av att Arbetsförmedlingen förmedlar så få jobb, inte ens ett jobb i månaden per förmedlare, brukar det hävdas, en uppgift som härrör från en rapport från Svenskt Näringsliv 2013.
Visst är det länge sedan Arbetsförmedlingen gjorde skäl för namnet i bokstavlig mening. Men i vilken utsträckning är det myndighetens fel? Det räcker att ta en titt på regeringens regleringsbrev och de uppgifter för myndigheten som radas upp där för att inse att AF har mycket annat på sitt bord än att matcha jobbet på företaget X med arbetslöse Y.
Samhällsutvecklingen har gjort sitt till. Olika rekryteringsföretag har till stor del tagit över själva förmedlandet – matchningen – och gör det på ett utmärkt sätt. Men de kan plocka de lägst hängande frukterna, personer som är eftersökta på arbetsmarknaden.
Kvar hos AF blir de arbetssökande som är svårast att hjälpa, de som är minst attraktiva på en allt tuffare arbetsmarknad: utomeuropeiskt födda, äldre, personer med funktionsnedsättningar och de med som högst förgymnasial utbildning. "Arbetssökande i utsatt ställning" kallas de.
De senaste åren har dessa grupper vuxit i storlek. I sin senaste prognos bedömer Arbetsförmedlingen att "arbetssökande i utsatt ställning" år 2018 kommer att utgöra 75 procent av alla som är inskrivna vid förmedlingen.
Det är alltså "matchningen och rustningen" som alliansen vill att andra aktörer ska ta över. Men tidigare försök i den vägen har inte alltid varit lyckade. Systemet med etableringslotsar, som infördes 2010, lockade till sig allsköns lycksökare och blev ett fiasko. Jobbcoacherna, ett annat av alliansens påfund, gav liten eller ingen påvisbar effekt.
Hade det varit en enkel sak att lösa "matchningen och rustningen" hade marknaden och rekryteringsföretagen sannolikt redan fixat det.
Detta är inte ett försvar för allt Arbetsförmedlingen gjort, gör eller inte gör. Det finns säkert utrymme att trimma och effektivisera denna byråkratiska koloss. Privata aktörer kan säkert användas i större utsträckning för att förbättra matchningen. Men detta måste kunna göras utan en nedläggning som mest liknar ett skyltbyte.
Bättre rustning och matchning kan göra mycket men inte under. Vad som också behövs är fler jobb som passar arbetssökande i utsatt ställning. Helt enkelt enkla jobb.
Det här en opinionstext från tidningens ledarredaktion. Tidningens politiska hållning är oberoende liberal.
Gå till toppen