Åsikter

Läsartext: "Återvändaravtalet en export av svensktalande barnsoldater"

"Den sorgliga och obehagliga sanningen är att vi lurade dem. Vi har byggt upp trasiga barn för att sedan sända dem till krig", skriver Tina Höstlycke. Bilden är tagen på Odarslövs skola.Bild: Sandra Henningsson
Slaktsvin blir bättre behandlade i Sverige än ensamkommande barn och ungdomar från Afghanistan. Svinen slipper långa transporttider - man vill inte gärna äta stressad gris.
Och det lindrar samvetet att det finns regelverk när det gäller deras välmående. Slaktsvin har vissa rättigheter fram till sin dödsdag. Ganska många rättigheter om man får vara lite petig.
Det är mer än vad ensamkommande barn från Afghanistan i de flesta fall nu har. Man kan också möjligen ana att om 68 svin hade insjuknat hade säkerligen Sverige och svenskarna reagerat. När 68 ungdomar från Afghanistan begår eller försöker begå självmord gör Barnombudsmannen informationsmaterial om självmord till dem som jobbar med ensamkommande. Som om det skulle lindra dödsångest.
Så jobbar vi i Sverige nu.
Sverige har nu gjort de flesta afghanska barn och ungdomar till 18 år på pappret, oavsett deras verkliga ålder. Ska de ändå gå på export till krigets Kabul så tär det ju mindre på samvetet om de är myndiga "vuxna", även om åldersbestämningen är svajig. Vi har ju ändå redan, mitt i den svenska paniken, sålt dem till Afghanistan under beteckningen ”återvändaravtal”.
Oavsett rättighetsperspektivet, oavsett barnperspektivet har Sverige på så sätt legaliserat barnsoldater. Samtidigt kan dessa minderåriga nu legalt bli bortgifta och dricka sprit på krogen. Så jobbar vi i Sverige nu. Man kan undra om vi dessutom möjligen exporterar fler barnsoldater än vapen till Afghanistan? Nu när vi ändå jobbar emot mänskliga rättigheter - särskilt barns.
Vi gav de här ungarna hopp om mänskligheten. Vi gav dem vår kärlek och omsorg. Jag vet inte hur många ungar jag hållit i min famn de sista åren, på mina arbeten på HVB-hem och som familjehem åt Mohammad. Vi gav dem trygghet, skratt, det svenska språket och dialekter från hela riket. Vi gav dem mejlkonton, höstlov, glädje och kamratskap. Vi sa att de äntligen kan få drömma och gav dem hopp om att kunna jobba hårt för att nå sin dröm. De fick utmärkta betyg i skolan, vann matcher och dansbattles. De hann drömma om att bli snickare och textildesigners. Många av dem har gått från analfabet till poet. De hann lysa av glädje. Fattar ni känslan? Det där när man ger det som behövs för att en unge ska få tillbaka orken, och tron på mänskligheten. För så jobbade vi. Då.
Men den sorgliga och obehagliga sanningen är att vi lurade dem. Vi har byggt upp trasiga barn för att sedan sända dem till krig. För nu har vi tagit ifrån de här barnen deras rättigheter. Vi har mot alla bevis skrivit upp deras ålder, gjort dem vuxna på pappret, med konsekvensen att de nu ska bo på Migrationsverkets asylboenden för vuxna eller i förvar. Sedan skärpningen av asyllagen i oktober har de förlorat sina asylskäl, familjehem och HVB. De har flyttats långt bort från sina skolor, sina lärare, sina klasskamrater, sina tränare och sina lagkamrater. De flesta har mist sin gode man och sin socialsekreterare.
Vissa har mist sitt liv, genom att hellre här och nu döda sig själva. Vi har tagit ifrån dessa ungdomar alla rättigheter- och möjligheter. Nu säljer vi ut dem som barnsoldater till Afghanistan. Helt legalt. Så jobbar vi nu, och för de här svensktalande ungdomarna finns inte ens transportregler, som vi har för slaktsvin.
Så här skapar vi barnsoldater. Och exporterar dem. Det här kommer gå till historien som den svenska skammen i alla historieböcker världen över.
Om man nu får vara lite petig.

Tina Höstlycke

Tina Höstlycke är journalist, miljöterapeut och har arbetat på HVB för ensamkommande. Hon har också haft uppdrag som familjehem.
Gå till toppen