Kultur

Läkare på jakt efter botgöring

Adèle Haenel och Olivier Bonnaud i "Den okända flickan".

Den okända flickan

BIO. DRAMA. Belgien/Frankrike/Italien (La Fille inconnue), 2016. Regi: Jean-Pierre och Luc Dardenne. Med: Adèle Haenel, Olivier Bonnaud, Jérémie Renier, Louka Minella. Åldersgräns: 15 år. Längd: 1.53.
Som alltid drar bröderna Dardenne omedelbart in åskådaren i ett förtätat drama. På en liten läkarmottagning undersöker Jenny Davin (Adèle Haenel) en äldre man och låter praktikanten Julien göra detsamma. Läkaren gör ett proffsigt, korrekt och lite opersonligt intryck. Senare då mottagningen stängt ringer det på dörren och Davin hindrar praktikanten från att öppna. Morgonen därpå dyker polisen upp och vill ha bilder från övervakningskameran vid entrén. En kvinna har hittats död en bit bort. Det är hon som inte blev insläppt, och läkaren anklagar sig nu för hennes död.
Frågor om moral och vilket ansvar människan tar för snabba repliker eller beslut med oönskade konsekvenser och skuldkänslor, löper tematiskt genom de belgiska brödernas unika verk från genombrottet med ”Löftet” (1996) och framåt. De vrider och vänder på ämnet och skapar med konsekvent, ibland något förhöjd, realistisk stil vardagsberättelser från ett slitet Europa, med exploatering av invandrare och papperslösa, som det omöjligt går att värja sig för. Koloniallandet Belgiens skuld gentemot det svarta Afrika finns i dramats undertext lika väl som i ”Löftet”.
Davin startar en egen, inte helt ofarlig, undersökning bland sina socialt nedgångna patienter för att försöka få fram den döda, svarta, kvinnans identitet. Varje hembesök och möte skulle kunna vara utgångspunkt för nya filmberättelser.
Hon säger till praktikanten Julien att ”en läkare inte ska visa känslor” och Adèle Haenel lyckas briljant gestalta en slags undertryckt nollställdhet, där handlingar snarare än känslor avslöjar vad som sker inom henne. För samtidigt som läkaren söker svar på frågan om vem kvinnan var, går hon själv en asketisk vandring mot botgöring. I total avsaknad av fåfänga, se bara hennes brunrutiga jacka i varje utomhusscen, påminner hon om en nunna. Sista bildens varma gyllenfärgade ton omsluter Davin och förmedlar ro och hemkomst.
”Den okända flickan” är inte Dardennes bästa film men vem kan begära ett mästerverk varje gång?
Läs mer:Bröderna bankar på Europas port
Läs alla artiklar om: Filmfredag 24 februari
Gå till toppen