Kultur

Skräck för unga svår balansgång

Wilma Lundgren, Ella Fogelström och Elena Hovsepyan spelar huvudrollerna i "Rum 213". Filmen är inspelad i Ängeholm, och är Malmöregissören Emelie Lindbloms långfilmsdebut.Bild: Folkets Bio

Rum 213

BIO. SKRÄCK/UNGDOMSDRAMA. Sverige, 2017. Regi: Emelie Lindblom. Med: Wilma Lundgren, Ella Fogelström, Elena Hovsepyan. Åldersgräns: 11 år. Längd: 1.21.
Svensk film för tweenies har de senaste åren varit en ganska sorglig historia. Få filmer och nästan lika få besökare till de enstaka titlar som har gått upp på bio. Ett typexempel är Sanna Lenkens hyllade "Min lilla syster" som trots stor uppmärksamhet nästan helt missade den stora målgrupp av 11-13-åringar som verkligen skulle uppskatta filmen.
Därför har jag länge sett fram emot "Rum 213", filmatiseringen av Ingelin Angerborns storsäljande spökhistoria i kollomiljö. Bakom manus och produktion står Martin Jern och Emil Larsson på Malmöbaserade bolaget Dansk skalle, mest känt för samtids­osande ungdomsfilmer, och för regin står långfilmsdebuterande Emelie Lindblom. Det borde bli så bra!
Och det börjar onekligen lovande. Svart bild, skakigt typsnitt, spökskeva ljud och så en trevande berättarröst: ”Vi träffas fortfarande ibland, Bea, Meja och jag. Men vi pratar aldrig om det …”. Elviras vecka på kollo blir inte som hon tänkt sig. Bästisen som skulle ha följt med är sjuk, mamma är som vanligt försenad och sovsalen hon ska dela med två andra förstörs av en vattenläcka. I stället tvingas tjejerna bo i ett belamrat, skräpigt rum som inte använts på åratal: rum 213. Saker försvinner, det ryktas om en flicka som en gång dött på kollogården och Elvira drömmer underligheter om nätterna. Däremellan är allt som vilken svensk kollovistelse som helst med inslag av tipsrunda, mobiltid, kajakpaddling, killspaning och korvgrillning.
Skräckfilm för barn är en svår genre eftersom det är nästintill omöjligt att hitta den perfekta läskighetsnivån som skrämmer tillräckligt mycket för att publiken ska hoppa till och dra efter andan, men som samtidigt är snäll nog att slippa Medierådets 15-årsgräns. Precis som Suzanne Osten i "Flickan, mamman och demonerna" lyckas teamet bakom "Rum 213" väl med denna balansakt. Här blandas effektfullt hårskräck à la J-horror och skogsskräck à la "Blair witch project" med den klassiska svenska genren mellanstadierelationsdrama.
Tyvärr lämnar dock dialogerna och personregin lite för mycket övrigt att önska. Stolpiga repliker, stelt samspel och ett alltför uppdrivet tempo ger ett lite hafsigt intryck, som om hela produktionen gått lite för fort. Kanske har man inte riktigt haft tilltro till sina unga skådespelare, som nog kunde ha fått mer att säga till om i skapandeprocessen. Kanske har man heller inte vågat lita på publikens förmåga att njuta av längre scener. Lite mer filmmagi i form av visuell vila och segdragen skräck hade gett filmen en mer spännande dynamik och mer valuta för det dryga biljettpriset.
Men visst är "Rum 213" en underhållande historia som jag hoppas blir den första i en våg av nya filmer för en åldersgrupp som möjligen är curlad av sina föräldrar men verkligen inte är bortskämd med kvalitetskultur.
Läs mer:Varför skräck för barn?
Läs alla artiklar om: Filmfredag 24 februari
Gå till toppen