FCR

Max Wiman: Problemet är inte beslutet utan reglerna

Det är inte beslutet, utan regeln, som borde diskuteras i fallet med Vittsjö och lagets otillräckliga läktare.
Under två säsonger - 2015 och 2016 - har Vittsjö GIK haft dispens för färre antal sittplatser än som stipuleras i allsvenskan. Under de åren har inget hänt. För förbundet att då ge fortsatt dispens är förstås inte helt rimligt.
Vittsjö som klubb har förstås ett ansvar, men också rimligen Hässleholms kommun som i sammanhanget behöver göra små insatser för att underlätta för att faktiskt ha ett allsvenskt lag att skryta med.
Problemet är regelverket. I ambitionen att göra allsvenskan attraktivare, borde snarare SvFF och EFD fundera kring vad som är viktigast för nå en utveckling.
Publiksiffrorna i Vittsjö - och för den delen hos andra lag som nyuppflyttade LB07 - ökar inte med automatik med fler sittplatser. Det finns mycket annat jobb som krävs för att marknadsföra serien inte minst och förbättra villkoren för de allsvenska lagen.
2016 hade nedre halvan i publikligan snittsiffror från 376 till 608 åskådare. Vittsjö hade 517. Och alla vill ju faktiskt inte sitta.
På Limhamns idrottsplats sker nu modifieringar för att LB07 ska uppfylla förbundets krav. Bland annat åtgärdas ljuset för att klara tv:s krav - och så byggs läktaren om och till.
En mobil läktare under tak ska lösa kraven på de 800 sittplatserna, för så många rymmer inte den gamla läktaren på idrottsplatsen.
Den har däremot försetts med stolar enligt förbundets minutiösa direktiv:
"Sittplatser för åskådare ska vara individuella, fastsatta i gradängerna, separerade från varandra, anatomiskt utformade, numrerade, av hållbart och brandsäkert material och ha ryggstöd med lägsta höjd av 30 cm räknat från sätet."
Lyckades läsa mig till att gradänger är "trappstegsformade avsatser som bildar underlag för sittplats". De är lätta att urskilja på Limhamns läktare, för när de blå stolarna skruvades dit, bemödade sig ingen om att måla de slitna gröna träbänkarna därunder.
Det säger möjligen en del om hur man ser över axeln på ett kvinnligt elitlag och framför allt bedrar snålheten inte bara estetiken utan också visheten. Det ska bli spännande att se vad det kostar när man måste skruva loss alla stolarna för att måla om de redan slitna bänkarna om ett par år.
Läs alla artiklar om: FCR
Gå till toppen