Kultur

”Sameblod” en grym och mäktig film

Lene Cecilia Sparrok spelar huvudrollen i "Sameblod".Bild: Nordisk Film

Sameblod

BIO. DRAMA. Sverige/Danmark/Norge, 2016. Regi: Amanda Kernell. Med: Lene Cecilia Sparrok, Mia Erika Sparrok, Maj Doris Rimpi, Olle Sarri, Malin Crépin. Åldersgräns: 11 år. Längd: 1.50.
Författaren och vetenskapsjournalisten Maja Hagermans bok ”Käraste Herman” (2015), om rasbio­logen Herman Lundborg, och tv-dokumentären baserad på den, blev en ögonöppnare för många i Sverige. Den skamfläck som hela den svenska rasbiologiska forskningen utgör och där inte minst samer har varit utsatta, fick en rejäl, nödvändig, genomlysning.
Att fördomar och nedsättande kommentarer kring samer dessvärre lever vidare ännu i dag, blir tydligt i Amanda Kernells både vackra och grymma, helgjutna, ”Sameblod”. Filmen är redan mångfaldigt prisad på festivaler runt om i världen och senast vinnaren av Göteborgsfestivalens främsta utmärkelse Dragon Award.
Handlingen börjar i nutid, när den gamla Elle Marja/Christina reser till systerns begravning i Lappland men vägrar prata samiska i kyrkan och över huvud taget inte vill bli påmind om sitt ursprung och sin släkt. Som ung flicka tog hon det drastiska beslutet att för alltid lägga det samiska bakom sig och försökte och lyckades delvis med envishet och mod skapa en ny identitet. Men också med allt vad det innebär av svek och förnekande. Sorgen och såren från den behandling med huvudmätningar och avklädda fotograferingar som Elle Marja utsattes för av svenskar i unga år finns trots allt kvar djupt inom henne. Det märks redan i första bilden då hon automatiskt känner på ena örat och drar ned håret över det. Varför, förstår vi längre in i filmen.
Amanda Kernell ger oss en mäktig berättelse, konsekvent sedd ur Elle Marjas perspektiv. På det samiska internatet fångas hon av böcker och den kunskap de ger henne, men rasbiologin och diskrimineringen sätter gränser för vad en same tillåts göra. Det finns många nyanser i bildspråket med poetiska, stämningsfulla scener, till exempel de två systrarnas rodd över sjön på väg till skolan. Täta närbilder växlar med vidsträcka vyer över fjällen men här ryms aldrig något exotiskt eller kitschigt. När Elle Marja lyckas ta sig hela vägen till drömmarnas mål, det vill säga kunskapsstaden Uppsala, uttrycker bilderna både glädje och något skrämmande. ”Sameblod” berättas inifrån och Amanda Kernell, själv med samiskt ursprung, har gjort gedigen research.
Trots att handlingen till största delen utspelar sig någon gång på 30-talet, blir det aldrig konventionell kostymfilm. Sofia Olsson har belönats för det uttrycksfulla fotot. Det lyckade slutresultatet visar på vikten av samstämmighet mellan regissör och filmfotograf.
Lene Cecilia Sparrok i huvudrollen har en påtaglig närhet framför kameran. Det gäller även hennes syster Mia Erika Sparrok som Elle Marjas yngre syster Njenna i en viktig biroll. De båda amatörerna ger oändligt nyanserade, känslo­starka tolkningar, där Lene Cecilia Sparrok finns med i nästan varje bild.
Vid ett middagsbord i Uppsala utsätts Elle Marja för en obehaglig förnedring av ett par omedvetna studenter som inte menar illa. Scenen illustrerar tydligt innebörden av ordet vardagsrasism. Det ekar ända in i våra dagar, då människor oreflekterat kommenterar exempelvis utseende, hår- och hudfärg i möte med individer med annat ursprung.
”Sameblod” är både en film om svensk historia men också om vår samtid.
Läs alla artiklar om: Filmfredag 3 mars
Gå till toppen