Kultur

Väldigt förutsägbar feelgood

Gunnar Jónsson i isländska "En väldig vänskap".Bild: Studio S Entertainemnt

En väldig vänskap

BIO. DRAMAKOMEDI. Island (Fúsi), 2015. Regi: Dagur Kári. Med: Gunnar Jónsson, Ilmur Kristjánsdóttir, Sigurjón Kjartansson. Åldersgräns: 11 år. Längd: 1.34.
Isländska ”En väldig vänskap” har gjort ett litet segertåg under de två år som gått innan den nu når svenska biografer. Filmen har vunnit priser på bland annat festivalerna i Tribeca (USA) och Kairo, och den har charmat kritiker världen över.
Jag kan förstå attraktionen hos denna vemodiga feelgoodsaga om den store, tjocke särlingen Fúsi (Gunnar Jónsson), men handlingen är så förtvivlat förutsägbar.
Fúsi är några år över fyrtio och bor kvar hemma hos mamma. Han lever ett inrutat liv. På jobbet som markpersonal på en flygplats är han så rutinmässigt mobbad att han bara tar emot. På fritiden bygger han avancerade modeller av olika slag under Andra världskriget tillsammans med sin ende vän. Varje fredag går han på thairestaurang och beställer samma rätt, och sedan ringer han ett radioprogram och önskar en hårdrockslåt. Det är inte fullständig misär, men det är en förkrympt tillvaro.
Gissa om det – spoilervarning! – dyker upp en söt och livsglad kvinna som varsamt knuffar Fúsi ut i livet? Och gissa om Fúsi, när denna kvinna själv hamnar i nöd, visar sin rätta halt och sitt varma hjärta? Och tror ni kanske att Fúsi växer som människa, och blir både mer social och ganska självständig till slut?
Oscarsnominerade ”En man som heter Ove” har ett likartat upplägg, och visst görs det mycket anständig film som spelar samma givna tema med variationer.
Men hur mycket jag än kan uppskatta regissören Dagur Káris proffsiga handlag med historien om den vänlige, missförstådde Fúsi, så gäspar jag mig igenom den. En gnutta grus i det väloljade filmiska maskineriet hade kanske väckt mig.
Läs alla artiklar om: Filmfredag 3 mars
Gå till toppen