Aktuella frågor

Debattinlägg: "Förutom konstant nervositet har Donald Trumps säregna presidentskap väckt en mer grundläggande fråga."

Val är nödvändiga men räcker inte för att upprätthålla den liberala demokratins centrala principer, skriver Christopher R Hill, tidigare biträdande utrikesminister i USA.

USA har valt en president vars kunskap om amerikansk demokrati uppenbarligen inskränker sig till att han fick flest elektorsröster, skriver Christopher R Hill.Bild: Pablo Martinez Monsivais
Vi befinner oss bara i den andra månaden av Donald Trumps presidentperiod, men många amerikaner har redan tröttnat på all dramatik och frågar sig vad de nästa 46 månaderna kan tänkas medföra.
Förutom konstant nervositet har Trumps säregna presidentskap väckt en mer grundläggande fråga: Riskerar den liberala demokratin, som redan är under attack på många håll i världen, också att förlora sin högborg?
I så fall kan följderna för USA:s utrikespolitik och för världen bli omfattande.
USA har valt en president vars kunskap om amerikansk demokrati uppenbarligen inskränker sig till att han fick flest elektorsröster. Det kräver visserligen en ytlig kännedom om konstitutionen där elektorskollegiet förklaras. Men i övrigt verkar Trump inte ha mycket respekt för konstitutionens avvägning mellan kontroll och balans, eller för maktfördelningen mellan de verkställande, dömande och lagstiftande delarna av styret. Inte heller respekterar Trump den fjärde statsmakten, pressen, som han har tagit för vana att kalla "det amerikanska folkets fiende".
Val är nödvändiga men räcker inte för att upprätthålla den liberala demokratins centrala principer. Rysslands president Vladimir Putin, Turkiets president Recep Tayyip Erdogan och många andra despoter har kommit till makten genom att vinna allmänna val.
Minsta skolbarn bör känna till att val bygger på att alla medborgare respekterar andra åsikter än sina egna. Val är inte till för att runda eller rasera demokratiska institutioner eller fördelningen av makten.
Oavsett hur Trumpperioden slutligen utfaller kommer den första månadens presidentdekret, eller executive orders som amerikanerna säger, inte att framstå som en triumf för den liberala demokratin.
Trump borde ta och närstudera konstitutionen och när han ändå håller på kan han gärna läsa en del andra dokument som utgör republikens grund. Han kunde börja med det som kolonisatörerna ombord på Mayflower undertecknade 1620 och som fastslår minoriteternas sociala och politiska rättigheter i en av Amerikas första religiösa kolonier.
Men Trump är inte den ende amerikan som bör passa på att begrunda sitt lands historia och dess roll i världen. Administrationens slogan America first kan låta skrämmande i vissa utländska öron, men kan komma som en lättnad för andra.
Sedan det kalla krigets slut för mer än ett kvarts sekel sedan har den amerikanska utrikespolitikens främsta mål varit att sprida demokrati i världen. Men för att förverkliga detta storslagna projekt har USA ibland tagit i för mycket. Trots att stödet för demokrati borde vara en god gärning, har det ofta levererats med ett mått av arrogans, till och med vrede. USA har ibland pressat på länder demokrati eller till och med tvångsinfört den till ljudet av vapenskrammel.
Det finns många anledningar till att den liberala demokratin verkar vara på tillbakagång runt om i världen. En av dem är med all säkerhet det växande motståndet i andra länder och hos deras ledare som tröttnat på amerikanska anklagelser, föreläsningar och förmaningar.
Ta till exempel Irak. Många västliga observatörer kände sig upplyfta av att se irakiernas bläckiga fingertoppar efter att de röstat i landets första val. Fria val är ofta första steget på vägen mot demokrati, men så smidigt blev efterspelet inte i Irak. Politiska fraktioner kom allt mer att kännetecknas av särintressen än av politiska ståndpunkter. Det stod snart klart att demokratiska institutioner och den toleranskultur de vilar på inte så lätt låter sig introduceras i samhällen som är helt obekanta med dem.
För några år sedan samtalade jag med en ledare från Balkan som hade ägnat dagen åt att lyssna på en amerikansk filantrop som föreläst för honom om hans plågade unga lands demokratiska tillkortakommanden. Mannen begrundade amerikanens många råd och de politiska vådor som skulle uppstå om han följde dem, och frågade mig: "Hur ska jag handskas med det här då?" Och satte därmed fingret på en avgörande svaghet i demokratirörelsen. Att tala om för någon hur hen ska införa demokratiska reformer är något helt annat än att vara den som tar på sig riskerna och ansvaret som följer med att faktiskt göra det.
Trots dagens förgiftade politiska arena är USA fortfarande en av de mest framgångsrika demokratierna i historien. Den är en modell att efterlikna men kan inte påtvingas omvärlden. Att säga till människor att deras länder måste vara som USA är ingen hållbar strategi.
Den liberala demokratin var ur balans redan innan Trump vann valet och nu har den mist sin gravitationspunkt. De närmaste fyra åren kan bli hågkomna som en mörk period för detta fina statsskick. Men den liberala demokratin har överlevt konkurrenter tidigare och det mesta talar för att den gör det igen. Det kommer alla de som har slagits så hårt och offrat så mycket för denna liberala demokrati att se till.

Christopher R Hill

Översättning: Karen Söderberg
Project Syndicate
Christopher R Hill har varit biträdande amerikansk utrikesminister med inriktning på Östasien. Han förestår Korbel School of International Studies vid universitetet i Denver i USA.
Läs mer:Omfattande fruktan utmärker auktoritära regimer och nu upplever vi detta i USA för första gången under mitt vuxna liv.
Läs mer:Debattera på Aktuella frågor – så här gör du
Gå till toppen